Troende, varför tror ni?

Har du mött begreppet logik, som inte omfattar skapandet av falska kategorier (som felaktigt missbrukas till att dra irelevante jämförelser)?


På ett stort antal olika sätt, som inte har dina projicerade guru-premisser som allmäna 'svar'.

Vad är det för dumheter? Känner du lidande så är du per definition medveten om det.


"Vi kan inte känna glädje, vi ÄR glädje". Trams.


Vem gjorde dig till talesperson för alla som känt något sådant? Hur vet DU vad alla andra säger om saken?


Därför att....?


Varför skulle du definiera gud som något som vi redan har andra ord för?


Är kärlek ursprunget till universum? Hur gick det till? Är inte snarare universum en förutsättning för att kärlek ska kunna existera?


Därför att.....?


För dig ja. Har du något argument för att det gäller andra också?


Tack, men det har redan framgått ganska tydligt...

Sedan när var mascara falskt? Tror du har anläggningsmeningen fel för dig. Saknar du skaparlust?


Finns dem utan ego ja, det är lika hemskt varenda gång, sedan glömmer du som vanligt att syfta, när du skriver finns inga ursprung inga syften man pratar om ingenting hela tiden, inget gäller allt bara "är".

"Falsk mascara" är bara en liknelse. Det har inget med mascara att göra. Det har med den vi är, vårt sanna jag. Vi vet inte ens vad det innebär att vara fri. Vi kanske tror det. Vi kanske tror vi har valfriheter men det är verkligen "Bullshit"

Är det hemskt att inte ha ego? Vi förstår nog inte varandra.

Jag har mött begreppet logik.

Det stämmer. Självbedrägeriet finns på alla nivåer.

Och tydligen förkastat det, sen du anser att ditt guru-komplex och dets innehåll kan upphöjas från att vara din personliga subjektiva verklighet/verklighets-beskrivelse till att vara allmän/objektiv.


Du som är en navelskådande egocentriker (i en 'teknisk' betydelse, inte som ett skällsord) borde i så fall ta itu med dina egna självbedrägerier först.

Jag kan som ex-troende individ intyga att ja, visst känns det skönt när man befinner sig i svåra livssituationer att tro på en högre makt som kan vara där för att hjälpa dig. Och om du bara ber tillräckligt mycket, har tillräckligt mycket övertygelse och hopp så kommer gud att hjälpa dig på ett eller annat sätt även om du inte vet eller förstår hur.

Många troende brukar använda detta som argument för att gudstro är något som är "inneboende" i oss alla, eftersom vi vänder oss till en högre makt när vi är i knipa även om vi är självproklamerade ateister. Å andra sidan så har vi blivit introducerade till själva konceptet och är en så stor del av mänsklighetens kulturarv att det blir svårt att inte vända sig till något "större" när man känner sig så liten.

Själv så tyckte jag att jag ägnade mig själv åt självbedrägeri när jag sakta men säkert började ställa de där "svåra" frågorna om varför gud finns och varför inte hen skulle kunna vara skapad så som universum. Där finns inga "bevis". Där finns enbart filosofiska argument och jag finner det svårt att i längden acceptera dessa när det finns faktiska vetenskapliga rön och fakta som går stick i stäv med alla religiösa texter om skapelsens begynnelse och universums och dess naturlagar.

Jag vände mig till religion eftersom jag kände en stark meningslöshet med livet, och då kunde gud erbjuda en ro och tillfredsställelse. Men för någon som i slutändan använder sitt förnuft och ägnar sig åt intellektuellt tänkande, och inte accepterar "mysterium" och "gud vet bäst" argument, så går inte självbedrägeriet att driva i all oändlighet. Nu vet jag dock inte om jag känner samma meningslöshet som jag kände då, snarare så tar jag livet som det är. Universum och världen är fantastisk och "mystiskt" nog som det är, utan att behöva föra in en transcendent varelse i ekvationen som enbart ställer en massa krav men ändå låter världen och "skapelsen" vara så full av defekter. Hur perfekt kan gudomen vara om den skapar defekter? =)

Allt det jag skriver kommer Alla förstå till slut. Förmodligen enerverande att läsa men det är lika säkert som att vår fysiska kropp en dag kommer sluta fungera.

Jag vet mina självbedrägerier och jag ska berätta den största för dig så du ser. Jag tror inte jag lägger energi på andra kvinnor än min fru, men det är inte riktigt sanningen. När jag ser någon vacker kvinna på tv eller i verkligheten får jag ibland en känsla som vill "ta" något från henne. Det finns en rovgirighet där som är ganska skrämmande. Att våga erkänna det för sig själv kan vara ett första steg att komma ifrån detta självbedrägeri. Jag är fruktansvärt vilsen när det kommer till mannen, kvinnan, sex och närhet men jag vet om det.

Hur då?


Det förutsätter att du kan bevisa det i lika hög grad. Kan du det?



Kan tänkas bero på att du är en evolverad primat? Du låter som precis vem som helst.



Hur är åtrå självbedrägeri?


Kanske läge att lätta på gurukomplexet då?

Profetior är ett mycket svagt kort att komme med.


Det är en falsk analogi, och såna är inte särskild enerverande.


Det är inte den sortens "självbedrägerier" jag refererade till; det var guru-komplexet och subjektiv-objektiv röret.

[quote=BEing|45272600] .Vilket jag visste när jag svarade.

Vad gäller troenden, handlar det om de troendes applicerande av, av egen fri viljja falska lager av tro och därmed förvilalr de sig själv. så det var inte att jag tycker de ska fortsätta måla mascara på sig, huruvida man vill ha mer ytglans i det fysiska, är upp till bar och en förändrar det något så är det enbart roligt, när t.ex masc hara råkar ha den förmågan. Likadant med allat nnat man applicerar i det fysiska, och det vet ju du också, att det här handlar om att dölja det fulspel som brukar försiggå, inte för att det alltid handla om fulspel, men alldeles för ofta har gjort, men så olika för olika platser och folk, man kan inte generalisera hur mycket som helst, då det finns troende som verkligen vill bli kvitt sina självbedrägerier.



Hmm ja här får du tala för dig själv, då jag vet vad det är att vara fri och inte uppbunden mot bedräglig pseudovärld, men, folk råkar också illa ut p.g.a man inte vill se sanning.. och så är det.


Men ge dig,jag har aldrig nämnt någonting om ego, det framstår enbart att tro och gud och sådant här, på riktigt gör folk dumma i huvudet, i oförmåga att förstå mitt/ditt, förvaltning lagar osv, man är så galet insnärjd i metafysiska spelen utan att ändå förstå och ännu värre i interaktion med andra som kommer med sina föreställningar, varför bara inte ha religion riktigt ordentligt långtifrån, i bakgrunden..?



Men nej, snuttefilten, det är när man är så osäker i möten där inget facit finns att minsta lilla osäkerhet om att inte greppa allt, kräver snuttandet med snuttefilt. Vem bryr sig om bibel egentligen, som om den ha en enda vettig sak att säga om dagens läge och någonting att kunna tolka.


Det är ju skönlitteratur, varför haussar ni upp det??!

Men vad skönt att ha funnit vissheten om allting. Synd att du inte klarar av att förklara din upplysning på ett pedagogiskt sätt för oss andra så att vi andra också skulle kuna nå denna sällsamt betryggande upplysning.