Pappa är alkoholist och har fått återfall, och tydligen är det mitt fel.

Vad är det som får dej att tro att du överhuvudtaget har något med din pappas missbruk att göra ? Vem har fått dej att ta på dej rollen som förälder till din egen far ? Sjukt är vad det är. Din mamma, hur har hon kunnat lämna dej, sitt eget barn, hos en försupen människa ? Och dina farföräldrar agerar inte heller normalt..... Vet du vad det värsta är ? Din medkänsla och ditt engagemang för din far har inte hjälpt honom ett endaste dugg. Man kan inte hjälpa en alkoholist. De måste hjälpa sig själva! Ingen slutar supa förrän den själv vill. Din pappa vill inte. Han dör förmodligen hellre än slutar supa och du kan inte göra någonting åt det. Det är fruktansvärt att du helt ägnar ditt liv åt försöka ta hand om någon som skulle tagit hand om dej. Varför har du skuldkänslor? Lev ditt eget liv. Det är det bästa sätt du kan hjälpa din far på.

Wall of text... läs om man vill... *ganska* andefattigt men inte helt utan poänger:

Det Riddarhuset säger är väldigt vettigt. Framförallt detta om "inte stötta honom i något avseende när han kommer med förklaringar". Som väldigt många andra skribenter här sagt: Det är ju givetvis inte ditt fel men det trodde du förhoppningsvis inte på innerst inne.

Sen är det väl mer eller mindre lätt för mig/oss att ge TS råd om hur göra, men när man sen står där med en berusad förälder så är det inte så lätt, man halkar in i det gamla vanliga "lätta" beteendet... gör ursäkter eller gapar bara okonstruktivt. Och då säger jag inte att TS är medberoende bara att det är otroligt svårt att använda sig av den korrekta "tough love"-taktiken.

Flytta hemifrån. Försök att ta reda på om det finns andra diagnoser på din fader - lider han t ex av en lätt form av narcissism som kan påverka ert samspel/brist på dito, lider han av något annat? Ja, förutom de skador man kan få av alkoholmissbruk.

Hur som helst så har du min anonyma och fulla medkänsla, personligen är det svårt att ens läsa om sånt här, än mindre att stå mitt i det och ständigt ha med det att göra och att alltid bli påmind. Flytta hemifrån om du bor hemma, det är nog första steget.

En endaste fördel kan jag komma på av att ha en situation som TS beskriver, och det är väl att TS förhoppningsvis inte själv trillar dit. Samt att han dessutom ser vilka uppenbara svagheter som han själv möjligen kan ha fått med sig i genpaketet och redan nu börjar träna upp sin självdisciplin på dessa områden. Jag talar ur egen erfarenhet, men för min del fungerade aldrig något, jag var för svag för att kunna ta tag i problemet helt enkelt, blev medberoende. Idiotiskt.

Dina syskon är nog som jag var: Vill inte riva upp en massa problem och tror felaktigt (eftersom de är lika svaga som jag var, möjligen) att det blir värre om man försöker vara "elak" och säga sanningen eller liknande. De är kortsiktiga och korkade. Du verkar vara inne på rätt spår, men problemet blir ju att din far nu ändå ser dig som en sorts hjälpautomat - vilket föranledde mig att tro att det kan finnas någon form av ytterligare kombination störningar hos honom. Det sistnämnda har säkert skrivits om, har läst endast 30% av inläggen, trött och bakis (ironiskt nog), ska sova.

Men du hjälper honom inte att bli nykter nu heller. Missförstå mig inte, jag menar inte att du gjort ett dåligt jobb och gjort fel på något sätt, utan att det sättet hjälper inte. Du kan inte vara snäll och därigenom få din pappa att sluta dricka. Du måste vara tuff. Det är skitsvårt och du kommer må dåligt, men det gör du ju redan.

Så, sluta hjälp honom. Det enda du hjälper honom med är att fortsätta dricka. Du behöver inte säga upp kontakten, gör det klart och tydligt att du bara tänker träffa honom när han är nykter, då kan ni umgås. Du ska INTE hjälpa honom städa undan efter fyllegrejer, han behöver se sin egen skit.

Ja om han blir ensam, då väljer han ju det, eller hur? Det låter hårt men det är så krasst. Om han vet att han kan umgås med dig bara han håller sig nykter en dag, men han väljer att dricka istället så har HAN valt sin situation. Du måste vara konsekvent här. Alkohol = ingen kontakt, nyktra dagar så har ni kontakt.
Du är inte dum och elak, det är hans val. Det är det du måste fatta, det är hans val, han kan bestämma att inte gå ut och dricka. Ja han kan må skit, få abstinens, ångest osv, men han kan fortfarande göra valet.

Om din familj härjar på dig om att du ska fixa din pappas missbruk tycker jag du ska förklara för dom vad medberoende innebär och främst vad möjliggörande innebär. Daltande gör det enklare för honom att dricka.
Fattar dom inte så lämna över stafettpinnen. Säg att nu har du kämpat såhär länge, nu behöver du en paus så får mamma, syskon, farföräldrar ta över. Men där också behöver du inse att dom har fel.

Du lever inte ditt liv genom din pappa. Ditt mående kan du jobba med oavsett om han dricker eller inte. Pallra dig iväg till anhörigstöd, jag lovar du kommer känna igen dig i andras berättelser. Skaffa en samtalskontakt för din egen skull. Om du går sönder totalt, vem hjälper det? Kommer din pappa dricka mindre om du går in i väggen? Nej just det.

Nu är det dags att låta din pappa ta konsekvenserna av hans handlande. Det ska vara svårt att fortsätta missbruket. Det ska komma jobbiga konsekvenser, varför ska han annars sluta dricka? Så sluta.. nu! Din pappa är vuxen, kärlek och stöttning får han när han är nykter, inte när han är packad.
Du tar ju inte bort stödet för att du inte träffar honom när han är full, tvärtom. Du visar att han har fullt stöd när han är nykter men supandet får han stå ensam i.

Det är inte ditt fel att han super. Tala om för honom att du inte kan hjälpa han och ingen annan kan det heller. Det är bara han själv som kan ta tag i det, däremot kan han få stöd men om han skyller på andra lär han aldrig sluta supa

Föräldrar hittar alltid något att skylla på. Hemma hos oss är det mitt fel om mina syskon inte mår bra eller om farsan är på dåligt humör så är det också mitt fel för att jag existerar i hans närvaro.

Ts min far är också alkoholist och har varit det under hela min uppväxt. Det är mycket som jag inte minns av min barndom och det skrämmer mig som fan samtidigt som jag är medveten om att jag förträngt mycket. Men i slutändan är det här helt och håller din fars beslut och så länge han har någon som stöttar honom är det ett beslut han aldrig måste ta. Precis så här är det med min far.

Det jag gjorde var att ringa till alkohollinjen. Jag fick prata rätt länge med en trevlig ung dam som berättade hur jag kunde gå tillväga för att konfrontera min far samtidigt som jag ville hjälpa honom. Hon sa också att det troligtvis skulle vara rätt liten chans att det skulle "fungera".

Sagt och gjort jag tog ett väldigt djupt långt samtal med min far och efteråt verkade det som att han tog åt sig. Följande vecka var helt ok och han drack inte(såvitt jag vet). Men sen satte det igång igen och fan vad det sved. Men det jag vet nu är att jag har gjort mitt, jag har försökt och jag kommer aldrig att bli en likadan far som honom. Även om han har haft sina ljusa stunder.

Det som känns bra just nu är att jag känner att jag inte behöver hjälpa honom längre. Jag har verkligen försökt och tyvärr har det inte fungerat. Och jag vet att jag har gjort vad jag kunnat. Och i slutändan så känns det ändå riktigt bra!

Min pappa är även han alkolist. Jag hjälper honom att betala hans räkningar, ser även till att han har lite pengar till mat, pengar till sprit får han skaffa genom att jobba svart. Mer än så orkar jag inte engagera mig, det tar bara energi och psyke att involvera sig med
Alkolister.

Stenhård och känslokall



Nej, men du har inte gjort rätt heller. Det enda som kan få en alkoholist att sluta än han själv i slutändan, då man måste VILJA sluta för att KUNNA sluta.




Nej, det är den som tar drogen som är orsaken till att drogen tas i ALLA lägen.
Jag har själv varit missbrukare och minns hur jag tänkte vid alla återfall, och där problem i vardagen blev en ursäkt för att få bryta uppehållet och äntligen få droga igen eftersom "det var så synd om en".
Det är dock ett internt cirkelargument som totalt saknar logik.




Alltså, du får nog lägga energin på att fixa ditt eget liv och se din fars liv som "förverkat" i detta läget.




Fast vård funkar bara om missbrukaren VILL sluta. Vill han inte det så är vården bara ett slöseri med resurser.

Så, man måste alltid börja vid MOTIVATIONEN.
VILL din pappa sluta dricka är frågan?




Om du är redo för ett helvete till så skall du ta honom med på en resa nånstans där ingen alkohol finns att få tag på (Cold Turkey Hell-experience).
Han kommer hata dig för det under hela resan och han KOMMER att hota dig till livet om han inte får en sup .. Men, håll ut .. Efter 3 veckor och många vansinnesutbrott som övergått i våldsamma gråtattacker och total ångest så kommer han förmodligen att be dig om ursäkt för allt han ställt till med innan dess.

Såna här sitsar är svåra men jag tycker i alla fall att du förtjänar beröm som är så pass stark att du värnar om din far på det viset trots att han är som han är.

Men, även om han är din far så kan vissa beslut i livet vara tuffa. Jag brukar alltid gå efter att de personer som tynger ner dig ska du inte ha att göra med då de i sin tur tynger ner en själv. Din far verkar tynga ner dig väldigt mycket. Om du vill må bättre tror jag det bästa är att bryta kontakten med honom. Svårt val jag vet men i slutändan så handlar livet om ens egna välmående.

Må väl.

Rubriken är galet fel! Återfall FÅR man inte, dem TAR man......

Det är varken ditt fel eller ansvar att din pappa är alkoholist. Det är enbart din pappas fel och ansvar.
Det enda du behöver säga till honom är följande: Älskar du mig och vill vara en pappa får du prioritera bort alkoholen. Du klarar inte bägge sakerna.
Säg detta till honom när han är bakfull, för då har han lättast att inse allvaret i det du säger.

Är vissa här helt blåsta, eller har ni bara autism allihopa?
Förstår inte folk att dom som säger att "det är barnens fel att föräldrarna dricker", dom människorna SKÄMTAR och är INTE allvarliga. SNARK!

För övrigt så måste jag säga att råden som vissa ger är utan tvekan något av dom bästa råden om hur man hanterar missbrukare, som jag har läst här på FB.

Och TS! Kom ihåg, det är ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG ditt fel att gubbjäveln (ursäkta uttrycket) dricker. Det är aldrig någon annans val än hans eget.

MVH
En av många missbrukare.....