Är det nån som verkligen mår bra på riktigt?

Ja, det kan vara att om man mår psykiskt dåligt i ett sjukt samhälle så är det till viss del ett tecken på bra hälsa, och om man mår bra så är det ett tecken på ohälsa, för att man märker inte att något är fel.

Ärligt talat så tror jag att allt beror på dig. Jag var/är i samma tankar. Är inte direkt en typisk deprimerad person och har inga andra psykiska problem men jag kan inte till fullo förstå konceptet att vara 100% lyckligt och därför tror jag inte att det finns folk som är lyckliga. Dock säger mitt sunda förnuft att det måste finnas och därför delar jag inte med mig av dessa tankar.

Jag undrar snarare vad det är för fel på människor som alltid mår dåligt eller är nere.

Om det är så svårt att uppskatta livet och dess glädjeämnen, varför begår man inte självmord då?

Skulle gissa på att dem personerna du syftar på inte är tillräckligt missnöjda eller obekväma i livet för att ta steget. Tycker även du är rätt hård mot dessa personer, har du själv aldrig haft en period där allt känns för hopplöst för att orka bry sig eller orka göra saker? Det är så jag antar att dem alltid känner även om det för mig aldrig blir så farligt att jag förlorar mitt liv och bara ligger i sängen hela dagarna.

Sen brukar jag alltid vilja dra en koppling till folks självförtroende. Jag har väldigt svårt att tro att en person med gott självförtroende som respekterar sig själv, lever som han vill och känner "inre frid" skulle få en likadan depression (även om han har obalands av hormoner eller vad det är som kan orsaka depression) som dessa personer som inte släpper ut sitt rätta jag och istället följer strömmen och aldrig känner sig riktigt helt fri att göra vad hen vill pga självförtroendet.

Jo jag tillhör nog de personer som mått allra sämst. Just därför kom jag till insikt om hur jävla bortkastad tid det är att må dåligt och vara apatisk. Det är när man mår bra man är kreativ och orkar genomföra saker utan knot. Att bara ligga i sängen deprimerad och apatisk över sakernas tillstånd leder absolut ingenvart.

Det handlar om att ta sig ur det där tycka-synd-om-sig-själv-tänket som ställer till det för alltför många, som annars hade varit glada och kreativa människor.

Det finns mer att glädjas åt i livet än att vara deprimerad över, bara man har förmågan att kunna se det.

Men sen hör det ju också till saken att det tyvärr är "trendigt" att vara deprimerad idag. Gå till vilken jävla psykolog som helst idag, anno 2013, och du kommer garanterat få frågan om du är deprimerad, trots att du inte har nämnt att du är det.

Precis som om det är något "ädelt" med att vara deprimerad, omotiverad och hata livet. Har märkt att attityden till dem som mår lite bättre än genomsnittet har hårdnat den sista tiden. Den som går omkring och mår bra är en egoist, en skitstövel och oempatisk.

Jag skiter i vad folk tycker. Jag har mått så dåligt innan i mitt liv så jag tar mig rätten att må bra idag, oavsett vad någon gnällnisse säger. Det handlar inte om att vara "hård" eller oempatisk. Jag hatar helt enkelt att må dåligt, jag VILL inte må dåligt, så enkelt är det!!

Jag håller med dig i allt du säger. Jag tror att depressioner handlar mycket om att personen i fråga själv måste ta tag i situationen. Det är också helt rätt det du säger om att det är trendigt att vara deprimerad. Just nu har jag svårt att förstå hur fan det kan vara en trend men det är ju faktiskt sant.

Förhoppningsvis så inser alla någon gång att det är mycket roligare att vara lycklig och dela livets alla gåvor tillsammans med dem man älskar. Det är väldigt synd att folk fastnar i något slags vänteläge där dem väntar på att bli räddade av något/någon, när dem i själva verket måste ta tag i sina liv.

Jag vill också klargöra att jag själv aldrig varit deprimerad eller självmordsbenägen. Vet inte om det framgick i mitt förra meddelande.

Som redan nämnts så måste man välja att må bra !
Det kommer inte av sej självt alla dagar , och dom dagar som är låga måste man tänka på helheten i livet.
Nu pratar jag inte om de människor som smäller in i väggen och bryter ihop , dom behöver och ska ha hjälp .. Nä , nu menar jag gnällspikarna som söker sympati och bara måste höra ett "Åhh lilla du va jobbigt för dej .. Kraaaaaaam" minst ett par gånger om dagen

Det är faan inte lätt alla gånger och världen kan kännas som den blivit kall och hård .. men det är väldigt få som måste gå ut och skörda potatis för att ens få mat på bordet ... typ ..

För övrigt dricker jag aldrig öl .. Men jäklar va kaffesugen jag blev !
Va tvungen och gå och slå igång bryggarn innan jag skrev detta , så nu ska jag hälla upp en kopp

/ Pippi .. som är skittråkig sen några dagar tillbaka och inte har lust med något ..
Men jag gapskrattar åt valpen flera gånger om dagen ändå

Haha, vet inte om det är trendigt att va deprimerad. Däremot e det den nya tidens folksjukdom. Det liksom speglar de problem vi har idag. Kan detta vara i-världens undergång, överkonsumtion och för mycket att välja på. Att ha haft en jäkligt tuff barndom e ju också ganska populärt idag.

Nä. Den enda som man har att lita på egentligen är sig själv, du känner dig själv bäst och har ansvar för ditt eget mående. Folk har sina egna liv, de har inte tid. Det bästa är att försöka se det positiva så mycket som möjligt i olika situationer och inte gräva ner sig för djupt i sina negativa tankar, för det blir svårt att ta sig upp sen igen. Som någon sa, man måste välja själv att må bra, det går nog med mycket övning.

Ok, jag köper resonemanget till viss del. Jag tänker så här ibland: vissa är långa andra är korta. En del är rödhåriga men vissa har kritvit hår. Kan det inte va så att vissa saker i vår person är förutbestämt, visserligen har vi en hjärna som kan tänka och så. Men vi kanske inte kan förändra så mycket som vi tror, motsatsen till glad, positiv och utåtriktat måste ju finnas, alltså sjukt bitter och negativ.

Har du den negativa genuppsättningen och negativa bakgrunden kan det va svårt att vända skutan. Det e liksom inte bara att välja att må bra.

Medhåll på detta. Om man är lycklig eller inte är ganska långt en inställningsfråga. Det finns människor som knappt hankar sig fram genom dagarna men ändå är lyckliga över vad dom har, och så finns det såna som har allt de någonsin önskat sig men ändå är djupt olyckliga.

Om lever efter filosofin att gräset alltid är grönare på andra sidan kommer man aldrig att bli lycklig.

Själv är jag otroligt nöjd över vad jag har och mår alldeles utmärkt

Vad har du för mål i livet, TS?