Inre Kaos

Risk för Vall of text.

För drygt ett år sedan så öppnade jag och min dåvarande flickvän upp vårt förhållande för sex med andra.

Hon började på en ny skola och träffade ganska snabbt en kille hon började sexa med.... för mig tog det några månader till jag fick ihop det med en äldre kvinna. Efter ett tag så växte våra känslor vilket ledde till jag gjorde slut med min dåvarande tjej och blev ihop med den äldre. Vilket var helt fantastiskt i några månader tills hon gjorde slut. Jag kastades in i en av de mörkaste epoker i mitt liv. Då jag var tvungen att flytta tillbaka till lägenheten vilket gjorde att jag mitt ex och hennes nya delade lya. Ett ganska kort tag efter så blev jag återigen ihop med den äldre kvinnan igen tills igår då hon gjorde slut.

Nu vet jag inte vad jag ska ta mig till är singel igen för första gången på nästan 7år. Min bästa polare typ den enda jag kan snacka med ska flytta från stan och typ 100 mil bort om drygt 1 månad. Jag har såklart andra polare men det är mest festkompisar och en drös med ytligt bekanta som jag också festar med.

Just nu är jag tjänstledig från jobbet vilket gör att jag knappt träffar människor har helt ok ekonomiskt och alldeles för mycket fritid vilket har gjort att jag dricker typ varje kväll av ren leda och för att kunna somna. (Det finns vissa missbrukar tendenser hos mig men som jag alltid har kunnat hålla i schack) Jag har t.o.m förberett en kedja utifall att jag skulle grow som balls och orka göra slut på allt. Nu är jag fullt medveten om att det låter jävligt fegt och att det inte är första gången en snubbe blir dumpad. Men jag har levt med en konstant känsla av att jag aldrig räcker till de senaste 15 åren vilket kan ses som jävligt konstigt med tanke på att jag har ett bra och välbetalt jobb som jag oftast trivs med. Är omtyckt av folk ser helt ok ut enligt de flesta.

Jag vet inte hur fan jag ska gå vidare med mitt liv är lite av en trygghetsnarkoman och har som sagt knappt varit singel på så sjukt länge. Har ingen aning om hur man raggar ingen att prata med. Är det någon som kan ge tips hur man går vidare. Hatar att visa mig svag inför andra och har brutit ut i gråt flera gånger både idag och t.o.m på krogen igår vilket var sjukt jävla pinsamt så jag stormade hem och däckade pga av fyllan men har knappt sovit iaf inatt vaknat flera gånger i timmen och haft ångest. Droger kan införskaffas men vill inte gå den vägen då sånt här bör härdas ut. Vill inte vända mig till sjukvården då jag inte har något förtroende för den fast jag knappt varit i kontakt med den mer än att få utskriven astma medicin..

Hängt länge på fb men första posten så jag hoppas den hamnat rätt annars får mod gärna flytta den.

Eftersom du inte fått något svar än tänkte jag försöka liva upp det något. Flytta och börja jobba utomlands.

Det är tyvärr inte ett alternativ... skulle med största sannolikhet bara sluta med att jag söp mer. och gick ner mig mer i självömkan. har t.o.m hus utomlands men kan inte språket i det landet.

skaffa vänner, någon hobby men det du bör prioritera mest är att flytta ut från exet och hennes kille...DET kan inte vara bra för psyket.

personligen trivs jag med att klara mig själv, den största trygghet man kan ha är nog att vara helt oberoende av andra. själv ska jag flytta ihop med min tjej snart och det stör mig faktiskt lite att behöva förlita mig på någon annan då vi delar på bostadslånet.

sluta tänka på självmord! vi har alla våra mörka perioder i våra liv men det går över.

du är väll frisk åtminstone? jag lider av 2 obotliga sjukdomar och en kommer troligen ta livet av mig. visst kommer det dröja några år om det händer(om det händer) men jag skulle byta ut det mesta i mitt liv för att återigen bli frisk.

Vänner önskar att jag hade fler men vet inte hur jag ska utvidga min umgängeskrets.
Hobby jag har försökt o skaffa mig något men de enda som jag är någorlunda intresserad av är typ motorer har inte pengar eller körkort o skaffa mig den typen av hobby . Dom har flyttat för drygt 2 veckor sen. Hur sjukt det än låter så känner jag mig mer ensam nu än när vi delade lya. Nu träffar jag typ bara folk när jag handlar... Jo det 'r inte första gången jag tänker på det o vet att mörka perioder kommer och går.. Frisk ja fysiskt så är jag väl det men psykiskt tyvärr inte. Jag vill verkligen tacka för att du tig dig tid o läste och svarade seriöst... Nu vet jag inte vilka sjukdomar du har men det låter onekligen djävligt tufft. Hoppas att du känner dig bekväm med att dela bostadslånet och e förändringarna som verkar ske nu i sitt liv...

* Sluta kröka så förbannat, det späder bara på allt negativt du känner
* Sätt upp personliga mål med rimliga tidsramar, hur små eller stora de än må vara.
* Försök klara av dessa mål, det kommer få dig att känna dig bättre.
* Börja tänka positivt, kanske låter löjligt men fungerar rätt bra. Hjärnan reagerar då den hör sig säga negativa ord, lika som den reagerar av att höra dig säga positiva ord.
* Skaffa en hobby, eller flera. Behöver inte vara något superduperjättekrångligt. Måla, läsa, skriva..
* Börja skriva dagbok. Behöver inte vara ingående, utan kort skriva hur du mår och varför du mår så. Det kan du använda senare och blicka tillbaka. T.ex "Aha, jag kände så när jag gjorde si"
* Gör en mindmap över dig själv, ditt liv. Kan vara lättare att få lite perspektiv på saker och ting.

Det är svårt att vara ärlig mot sig själv, men det är inte omöjligt.

Gå med en rörelse, sekt eller religion eller varför inte engagera dig i ett annorlunda parti typ SD eller kommunistpartiet... det som faller dig närmast hjärtat. Varför inte voluntärarbete? Det sägs att man mår mkt bättre av att hjälpa andra? Finns det inget du brinner för?

Tack Aggrovator din tips ska jag verkligen försöka att ta i beaktande.

Personliga mål är lite knepigt att sätta upp då jag endast för tillfället pluggar.
Jag vet fan inte hur jag ska hantera det här utan sprit.. får sådan jävla ångest på kvällar sover och vaknar om vartannat hela nätterna och brister ut i gråt från ingen vart.

Man ska absolut som du säger tänka positivt och jag vet kraften i det men vet fan inte hur jag ska förmå mig att börja med det...

läser gör jag har verkligen försökt skaffa mig en hobby och polarna och exet har alltid försökt att aktivera mig men aldrig lyckas hålla igång det. Jag är tondöv kan knappt rita ett rak linje. (exet var jätte konstnärlig och försökte få mig att börja måla.)

Dagbok har jag skrivit lite tidigare när jag gått igenom tuffa perioder och ska försöka börja med det igen.

Återigen tack uppskattar verkligen tipsen

Förstår hur du menar tror jag. Vet inte riktigt vad jag kan skriva för att få något att kännas enklare mer än att allt man kan göra är att försöka, och fortsätta försöka - aldrig ge upp.

Det blir bättre, det kanske inte känns som det, men det blir det. Bara man biter ihop, härdar ut och som sagt inte ger upp.

Mvh

EDIT: Ett bra personligt mål kan ju vara t.ex att skaffa mer rutin i ditt liv. Nu kanske du har ganska ordnat för dig, vad vet jag. Men för mig hjälper det mycket med att kliva upp samma tid varje dag, och göra det som skall göras då det är menat och inte skjuta på saker och ting. Fungerar väl inte alltid helt lysande, men jag försöker iaf och är mer ordentlig än många av mina vänner skulle jag gissa på.

(Jag har haft halvsvåra missbruksproblem de senaste 10 åren, så jag vet att det livet inte är en dans på rosor)

Amen to that.

Nej jag lever väl något sånär uppstyrt eller gjorde tills hon gjorde slut.. Går upp tränar kollar film de är väl så dagarna ser ut just nu... Nu är det en flaska vin framför tv varje kväll jag har blivit så sjukt ofokuserad och glädjelös...

Jo jag vet väl innerst inne att det blir det är bara så sjukt jävla tufft just nu och vet inte vad som ska ske... Hon var lite av mitt ankare och det kändes som jag gjorde nytta men nu vet jag fan inte.... Känner inte att jag fyller någon funktion överhuvudet taget. Vilket är viktigt eftersom jag känt mig otillräcklig så länge...

Fan är helt jävla ursinnig nu. Tjejen som dumpade mig har barn vilket jag visade stor förståelse för. Känner mig så sjukt jävla sviken då det verkar som att jag varit någon sorts reserv som varit skön att ha som alltid ställt upp för henne. Jag har aldrig kräft så mycket av hennes tid av den anledningen samt att hon haft en tuff period övrigt... jag hade dock försökt att få till en date alltså bara oss 2 i drygt 2 månaders tid hon kunde inte ens komma loss 1 timme så vi fick vara själva på våran 6månaders dag.

Men nu ser jag på hennes facebook att hon är ute och äter med sin tjej kompis och dricker vin. Men hon kom aldrig loss när jag föreslog saker. Är så sjukt nära på att messa något spydigt till henne men då vet jag att vår relation för all framtid kommer att vara förstörd. Hon är/var en av de få personerna jag kan prata med. Har tillitsbrist till människor och har aldrig någonsin kunnat prata om kännslor men det gick med henne... vet inte vad jag ska ta mig till nu sitter fast på jobbet i några timmar till.. blir väl till o supa skallen av sig senare men vågar inte då jag kanske hör av mig till henne och gör bort mig.

Någon som kan ge mig tips hur jag ska hantera det här. Snälla de här är sjukt jobbigt för mig så var seriösa..

Ursäkta stavfel och rörigt inlägg då jag typ skakar av frustration och skriver från mobilen

Tänk efter innan du gör något nu. Är det verkligen värt det?

Lite sent ute med svar nu kanske, men tycker verkligen inte att du ska kontakta henne eller supa dig redlös. I slutändan så kommer det bara få dig att känna dig ännu mer illa till mods. Okej, hon dissar dig - skit i henne bara? Tycker inte hon är värd allt besvär från din sida, som det låter av det du skrivit.

Lägg din tid på något vettigt istället. Det verkar ju som att den där tjejen skiter fullständigt i dig, så varför fortsätta kämpa för att det ska bli något utav det? Låter som ett dött lopp, hon har inte ens en timme över för att träffa dig under många veckors tid. Jag skulle tolka det rakt av som att hon helt enkelt inte vill träffas, men inte kan säga det rakt ut eller så njuter hon av att jävlas med dig.

Nä. Klipp kontakten totalt med henne och försök klara av att stå på egna ben, så att säga. Det kommer bli bättre, även om det inte känns som det just nu. Sluta kolla på hennes facebook, sluta ringa och sms'a. Försök radera henne fullständigt ur din tillvaro bara, det hade jag gjort.