Citat:
Tror det beror på att många lärare är kommunister. Alternativt att de lever kvar i det 68-tänkande som har präglat och förstört skolan. Skolan har inte varit inriktad på kunskap de senaste 35 åren, snarare har lärarna utbildats till att se eleverna som individer som skall följa sina drömmar. Björklund har velat byta fokus från "individen i fokus" till "kunskapen i fokus", detta är ideologiska riktningsförändringar som har gjort både den brittiska och finska skolan framgångsrika de senaste decennierna.
Så är det förstås. Antalet kommunister och miljökoftor är på många skolor påfallande stort. Så klart att de inte gillar krav varken på lärarna eller på eleverna. För dessa är att eleverna tycker "rätt" mycket viktigare än om de vet något.
Citat:
Enligt min mening har Björklund helt rätt inriktning på sin skolpolitik, jag tror också att det har varit en tillgång för folkpartiet. Jag menar de har bara en fråga och ändå lyckas de samla 6%
Brister finns så klart, men han helt säkert mer rätt än fel.
Citat:
Problemet är att förändringarna av skolan går för långsamt, det är stora reformer som tar lång tid att implementeras. Dessutom håller det på att visa sig att det svenska friskolesystemet i det stora hela är ett misslyckande. Det är besvärande för borgerliga skolpolitiker att konstatera att friskolesystemet faktiskt har förstärkt effekterna av flumskola. Dessutom finns den stora invandringen som försämrar skolan vilken skolpolitik man än för.
Min slutsats är alltså att Björklund har gjort vällovliga insatser för skolan, men att problemen är allt för stora för att hans åtgärder skall få omedelbara effekter.
Min slutsats är alltså att Björklund har gjort vällovliga insatser för skolan, men att problemen är allt för stora för att hans åtgärder skall få omedelbara effekter.
Friskolorna fungerar förträffligt för sin viktigaste samhällsfunktion - att medge att svenskarnas barn kan slippa invandrartäta skolor. Hade denna möjlighet inte funnits, så hade de svenska regeringarna kunnat bedriva sin massinvandringspolitik, utan hårt svenskt motstånd. Om sedan eleverna lär sig något i skolan är underordnat.
Citat:
Sedan tänkte jag kommentera det om sammanslagning mellan C och FP, det var redan på 60 och 70-talet på tapeten. Man vill samla den borgerliga vänstern. Värderingsmässigt och sakpolitiskt ansågs inte skillnaderna stora mellan partierna. Problemet med en sådan här sammanslagning verkar istället ligga på identifikationsplanet. FP är i det stora hela ett urbant parti för akademiker , sociokulturellt ungefär samma väljare som Miljöpartiets, C är däremot ett parti för lågutbildade glesbygdsbor, sociokulturellt samma väljare som SD eller S. Det finns stora risker för slitningar vid en eventuell sammanslagning, men på sikt lär det nog bli nödvändigt?
Eller så löser det sig självt, när ett av partierna åker ur Riksdagen. Möjligen gör båda det, men kanske inte samtidigt.