Ser vi slutet för Folkpartiet (numera Liberalerna)?

Bra att Björklund klargjorde vad som var det viktigaste för honom och L i intervju med Malou von Sievers som förstås är - globalism. Samtidigt såg han sliten och bekymrad ut. Han fruktade att JÅ kan få rätt.

http://www.friatider.se/bj-rklund-det-allra-viktigaste-r-globalism

Nu har Liberalerna slagit i sista spiken i sin egen kista.

Joar Forssell (L) har döpt sin riksdagsmotion till "Gör Sverige till delstat i Europas förenta stater".

Han konstaterar att på de områden Sverige misslyckats så ska man skjuta över ansvaret att lösa problemen till Bryssel.

Det är intressant hur en företredare för frihet vill ge bort den traditionelka rätten att kunna bestämma och påverka lokalt till en myndighet långt, långt, långt bort. En myndighet med tveksam demokratiskt styre.

En liten länk: http://www.friatider.se/l-f-rslaget-g-r-sverige-till-delstat-i-europas-f-renta-stater

De har alltid tyckt så här och vilka motioner som Joar Forsell och de värsta extremisterna i partiet kontinuerligt lägger går sällan till omröstning. Om det var ett skarpt förslag hade Forsell inte lagt det. För väljarnas del så vet de flesta vad L är för parti och det är också därför de röstar på dem. L gick faktiskt fram +0,07 procent i riksdagsvalet. De tappade 0.01 procent i landstingsvalet och 0.26 procent i kommunalvalet. Väljarna kommer av allt att döma från de andra borgerliga partierna. Det finns nog inget som säger att det är över för Liberalerna. Jag tror faktiskt att TS (det är förvisso en gammal tråd) hade fel. När den här tråden startades fanns det goda skäl att anser att Liberalerna var på väg bort från politiken och till och med inför valet 2018 såg det ut som att L riskerade att försvinna men väljarna har sagt sitt. Liberalismen sitter hårt i svensken. Jag tror att L kan gå både höger och vänster utan att det substantiellt drabbar dem.

Tror inte stödröstarna längre är så sugna att stödja Judas som röstade nej till en Alliansregering och horar för socialister. När jag själv stödröstade på folkpartiet så var det för att ha en stark höger och folkpartiet var ett litet sympatiskt parti (moderat light med hjärta) som ville ha ordning och reda.

De har också röstat för att tvångsbeskatta alla löntagare i landet så att vi framledes kan ha en vänstervriden statstelevision som allt färre tittar på. 8,5 miljarder av hårt inarbetade pengar. Villket inte är speciellt liberalt.

Tycker att Joar Forssell bara förtydligar den inställning Björklund har. Åter så är det inte speciellt Liberalt att ge bort nyckeln till sin egen och andra svenskars frihet, inflytande och självbestämmande till en superregering i Bryssel som inte bryr sig ett skit om en minoritet på 10 millar som bor där vintern är lång och mörk.

Någonstans så får de ta ansvar för sina stollerier.... De är körda. De åker ut. De kommer inte tillbaka. De kommer gå ihop med Centern.

Intressant är att nuvarande konservativa KDS nuvarande KD bröt sig ur Folkpartiet. Så tokliberalismen kom när nya Moderaterna la beslag på borgelighetens mjuka högerpolitik. Folkpartiet behövde en ny produkt att sälja. Liberalism lät spännande...

Vi har diskuterat huruvida folk röstar på vänstern för att de är lurade av det liberala etablissemanget eller om de är övertygade liberaler i tråden ”Mediekrig om mångkulturen” ett par veckor nu. Väljarna kommer stanna kvar vid de liberala partierna där också L ingår. De väljare som L kan förlora (eller vinna) i ett val är marginalväljare. Jag delar inte de politiska åsikterna som L hyser men samtidigt är dessa också mainstream i Sverige. När det kommer till att slå samman C och L så har det internt diskuterats i C och L under lång tid. Faktum är att den debatten härstammar från 1960-talet då diskussionen också fördes. Partierna kom dock till slutsatsen att de borde vara två istället för ett parti även om det inte skiljer mycket mellan dem. Idag skiljer det nästan ingenting. Hur mycket jag än vill att L skall trilla ur riksdagen så kommer de inte göra det. Tittar du på väljarströmmarna så räddar både de borgerliga och de gröna/socialistiska partierna varandra. Miljöpartiet förlorade 2,47 procent men räddade av FI som förlorade 2,6 procent. Det är först om SD, M och Kd skulle börja dra väljare från L i en sådan stor skala att stödröster från andra partier inte räcker. Med tanke på att S har 28,26 procent så finns det rätt mycket stödröster för liberala, gröna och socialistiska partier att hämta.

Kristdemokraterna har aldrig brutit sig ur Folkpartiet. Kristdemokraterna kommer från Kristet Samhällsansvar (KSA) som grundades av Lewi Petrhus 1955. I den mån det finns kopplingar mellan KD och andra partier så handlar det om Moderaterna och Centerpartiet. KD och Centerpartiet hade en valsamverkan inför valet 1985 vilket resulterade i att Alf Svensson kom in i riksdagen. De bröt denna samverkan inför valet 1988 eftersom dåvarande ordföranden Olof Johansson föredrog Socialdemokraterna.

Jag var inte riktigt vad ”tokliberalism” är men om du menar (neo)liberalism eller (vänster)libertarianism så har detta en relativt lång historia i Centerpartiet som går bortom Fredrik Reinfeldt eran (2003-2015). För att snabbt förklara partiets historia. På 1910-talet och 1920-talet fanns två bondepartier (agrarpartier) i Sverige. Dessa var Bondeförbundet (1913-1921) och Lantbrukarnas Riksförbund (1915-1921). Skillnaden mellan partierna låg i inställning till småbönder, industrin, socialdemokratin, liberalismen och konservatismen. Tillsammans bildade de Centerpartiet år 1921. Från 1915 till 1934 var Centerpartiet ett närmast reaktionärt parti. De stod i princip alltid på ”storböndernas” sida och hade inte så litet förakt för småbönder, torpare och de som arrenderade jord. Från 1934 till 1949 stod partiet nära Socialdemokraterna. I princip var partiet Socialdemokraterns nationalistiska samvete fram till 1945. Böndernas intresse var redan då en relativt nedprioriterad fråga för dem.

Från 1949 påbörjade Gunnar Hedlund (1949-1971) en resa mot att göra partiet ”allmänborgerligt” eller som det då kallades, ett ”mittenparti”. I synnerhet gjorde sig partiet sig av med de gamla nationalistiska och konservativa krafterna. Hedlund var också ointresserad av den så kallade ”bondefrågan”. Han var jurist till yrket. Den senare partiledaren Thorbjörn Fälldin (1971-1985) argumenterade för att C och L skulle slås ihop. Karin Söder (1985-1987) var uttalat kristen och liberal. Det senare bottnar i samarbetet med Kd. Sedan gick partiet något till vänster i och med valet av Olof Johansson (1987-1998). Han var en god vän till socialdemokratin. Han kallade sig dock för ”allmänborgerlig” och liberal. Han förespråkade också decentralisering och den typen av politik. Lennart Daleus (1998-2001) var uttalad hedonistisk (vänster)libertarian och miljöaktivist.

Maud Olofsson valdes (2001-2011) var den som argumenterade för att partiet skulle bryta med (social)liberalismen och istället adoptera (neo)liberalismen. Hon var också förespråkare av EU, (hyper) globalisering, centralisering och kärnkraft vilket partiet inte var. Det var Maud Olofsson som öppnade dörren för Annie Lööf, Fredrik Federley, Stureplanscentern, hedonistisk vulgärliberalism och urbanisering. Inte sagt att sådana idéer inte har existerat tidigare. Dessa tankar sträcker sig ända tillbaka till 1949. Motståndet till välfärdsstaten är faktiskt något som sträcker sig ända tillbaka till 1910-talet. Partiet har dock följt med i tiden och blivit mer positiva till den över tid. Detta hade nog inte så mycket med ”strategi” att göra men mer en lång process. Annie Lööf är i princip en extrem fortsättning av Maud Olofsson. Det kan ju nämnas att varken Olofsson eller Lööf är för en ”fri marknad” i någon riktig bemärkelse. De menar att välfärdsstaten skall finnas till för att företag skall kunna tjäna pengar på den.

Detta är idéer du också hittar hos Moderaterna. Istället för att borgerligheten skall sträva efter att folk betalar sin egen sjukvård och skola vill de att staten skall betala för sjukvården och skolan men att själva driften av den utförs av näringslivet. Detta är det välfärdsindustriella komplexet – det gör välfärdsföretag, politiker och höga byråkrater fruktansvärt förmögna.

Jag tror inte medelklassen och de där under vill ha den typ av liberalism som egentligen är rofferi och tyrrani. Speciellt om det börjar blåsa kalla vindar.

Att vi får se C och L gå ihop är mer eller mindre ett faktum.
Centerpariet liberalerna, eller kort och gott Mittenpartiet.

Det är bara 14.1 procent som röstar på L och C. Det är full rimligt att 15 procent av befolkningen genuint stödjer deras politik. Sedan tror jag att många av de som röstat på C kommer från Mp, L och M precis som jag tror att många som röstat på V och kommer från Mp, FI och S. Jag tror också att L har fått en del väljare från M. Det finns tillräckligt med väljare för att gå mellan de etablerade partierna för att rädda kvar de mindre partierna i riksdagen. Jag tror du behöver skilja på "hur du vill att det skall vara" och "hur det faktiskt är". Bara för att ett parti har dålig politik betyder det inte att väljarna väljer det bättre alternativet. Grekland är kört i botten och folket röstar på etablissemangspartier val efter val.

Det finns bara tre partier som förlorat väljare i det här valet och det är S, M och FI. I två första fallen är det procentuellt ett litet fall jämfört med tidigare. För FI är det dock ett mycket stor fall och vad jag skulle kalla för dödsstöten. Med 0,4 procent har de inte stödet eller pengarna att ta sig in i riksdagen 2022. Vidare kommer Gudrun Schyman gå i pension vilket innebär att de inte kommer ha några för allmänheten kända personer. Jag tror också att de kommer åka ur EU-parlamentet eftersom de inte kommer att ha råd att driva en EU-kampanj och media är lagom intresserade av dem.

Det blir ju svårare och svårare att skilja på L och C, sedan om L låg relativt oförändrat i senaste valet... ok, men trenden pekar ändå på att det måste hända något snart om L inte ska falla ner under spärren till 2026, och en sammanslagning med C verkar som deras vettigaste möjlighet.

Sedan kan man kanske säga att C är mer ideologiskt än L, eller liknande, men L är fortfarande ett av de mest ideologiskt drivna partierna. De är inte långt efter i alla fall.

Jan Björklund är också på sluttampen av sin politiska karriär, han börjar bli trött i rollen. Vem har L som kan ersätta honom? Säga vad man vill om Jan, men han ger ofta ett ganska stabilt och lite kaxigt intryck, jag ogillar det mesta han säger, men han har ändå lite "umpf" och checka uttryck, och det råder det total avsaknad från vad gäller övriga folkpartister.

Nu är Majoren i slutfasen av sin politiska karriär som partiledare för L. Jag hoppas att Birgitta Ohlsson kan komma tillbaka och ta över efter honom.

Skulle säga att merparten av sveriges befolkning är ganska ointreserade av politik.
Centerns framgångar är Annie Lööf person. Hon går hem hos vissa grupper av kvinnor för hon: 1. är kvinna. 2. Karriär kvinna och mamma. 3. Känner och visar sig mänsklig. 4. Klär sig rätt.

Ärligt talat så har jag själv röstat Folkpartiet då jag trodde det var ett borgeligt parti som ville medelklassen väl och var emot höga skatter, byråkrati, stoppa ofentligt slöseri, bra utbildning till alla och ordning o reda.

Men så är det inte har det gått upp för mig den senaste tiden.

Liberalerna valde att ge makten åt Sossarna och V (kommunister och socialister) med DÖ. Och tog därefter semester.

Liberalerna har röstat på att svenska arbetare ska tvångsbeskattas på 8,5 miljarder för att Svt og SR ska få sända vänsterpropaganda, lekprogram med kändisar, hollywood filmer och sport på kanaler allt färre tittar på.

Liberalerna vill nu även ge bort medborgarnas rätt att bestämma över sina egna öden till det överstatliga EU, och därmed ge bort medborgarnas frihet.

Liberalerna har röstat emot Alliansens statsminister kandidat och fnaskar nu för Socialdemokraterna. Högt uppsatta Liberaler förnekar att Socialdemokraterna skulle vara socialistet.

Liberalerna har byggt upp hela sin signalpolitik på att vara emot SD och därför vara de goda. Villket nu ställer dem i ett hörn.

Och det går upp för allt fler att migrationspolitiken havererat totalt i EU. Till o med fru Clinton säger det rakt ut. Och där det kört hårdast i diket är Sverige.

Regeringsbildningsproblemet får många att vakna till insikt.

Slutet på liberalerna?
Ja, om de drar mer åt vänster och eventuellt ingår i en regering stödd på kommunisterna. Då hamnar de in en situation där man återigen beslagtar folks sparpengar, höjer bensinskatten och subventionerar Stockholm före landsbygd och mindre städer såsom de rödgröna gjort.

Återigen, du projicerar dina egna åsikter på väljarkåren. Det är inte speciellt smart.

"Bra utbildning åt alla"

Fan, är du kommunist eller.