Citat:
Ursprungligen postat av
AuticaMinore
Så du ler aldrig åt folk som bara råkar passera förbi? Du vet ju ingenting om dessa människor och därför blir ett sådant leende lite fattigt då det inte kan grundas på annat än viljan att förmedla energi bara för att de ska bli glada och inte för att de presterat något glädjefullt.
Du förstår fortfarande inte mötet i en ögonkontakt eller ett leende.
Om vi tar exemplet som jag gav tidigare med busschauffören, som kom mot min hållplats jag såg på långt håll att det var fel nummer för mig, så jag fortsatte att läsa min bok.
Han kunde ju inte vara säker på att jag inte skulle åka med så när han började bromsa in vid min hållplats och var jämte mig så tittade jag upp och log och skakade på huvudet så han skulle slippa att stanna.
Han blev tydligen glad av mitt leende och valde att stanna ändå och skoja med mig. Dvs sa; Snälla åk med mig

Varpå jag svarade att visst kunde jag göra det om han tog omvägen om min hemstation.
Vid det här laget så log vi alla (jag busschaufför och resande) både med munnen och ögonen.
Men chauffören hade sin tur att köra, men det var säkert lite roligare att köra buss en liten stund i alla fall, liksom det var roligare för mig att vänta på min buss
Ibland kan det också hända att man känner att någon tittar på en. Man vänder sig och tittar in i någon annans ögon, ser den trevlig ut, har rätt energi så kan man le med ögonen och vila lite i blicken.
I kassan på affären så kan man slänga ur sig något snällt, prata familjärt och kalla dem smeknamn.
Kjell får hete Kjelleman för att det är gulligt. Han är i den åldern när han kan behöva att någon gullar med honom.
Folk blir glada när jag kommer till affären och vill hälsa på mig. De ser till att komma i mitt blickfång. Kvinnor och män. Och pojkar
Jag handlade i en affär på 80 talet och kom in där på 00 talet och en i personalen sa
Nä men hej!!! Och jag undrade - minns du verkligen mig?
Och hon sa - ja för du var alltid så glad
Det handlar om energi att sprida värme och glädje, och funkar ens spegelneuroner så smittar känslor. Så rätt många människor vill byta några ord med Gertrud när de ser henne.
Och det passar mig alldeles utmärkt då jag har ett ensamt jobb utan arbetskamrater.
Vad jag säger när jag flirtar minns jag aldrig, för jag brukar inte lyssna så noga på mig själv.
Det enda jag minns är vad jag skrivit här. Jag har kallat Burros allt möjligt.
Åsna - eftersom Burros betyder Åsna.
Min favoritkotlett eftersom han är yngre än mig och således lammkött.
Lilla Solstråle också tror jag.
Jag tror inte någonstans att Burros sitter och väntar på ett frieri från min sida, han håller själv samma lättsamma nivå och är också han allmänflirtig.
Jag flirtar med Burros för att jag tycker han har ett glatt humör och nästan alltid något vänligt att säga till trådskapare.
Han verkar vara en snäll kille. Sånt skall premieras.
Men det är inte bara Burros, det är bara honom jag kommer på just nu denna sena timme, de människor man är mer allvarligt intresserad av flirtar man med borta från andras blickar.
Ungefär som facebook mao. Det riktiga livet händer inte på facebook.
Det är väl sånt som man lär sig med åren också, orden är 7% av all kommunikation, resten sker mer subtilt, mellan rader och med kroppsspråk och med språkmelodi och humor och sammanhang.
Vi som flirtar kanske skall rapportera våra dåd här då...