Jag hör många dra sig med häftiga uttryck som: "man sparar det bästa till sist" - "jag är inte rädd för döden, man märker ändå ingenting" osv osv...
jag kan inte riktigt avgöra om dessa personer verkligen genuint menar detta, och VERKLIGEN är sams med tanken på icke-existens - eller om de bara spelar häftiga och inte riktigt har funderat på det.
Att livet är objektivt meningslöst pga att det antagligen inte väntar något efter detta vet vi alla. Såvida man inte är troende och är rationell inser man att vi bara är ett djur - lika lite värda som en fluga och att allting bara upphör. (att livet kan vara subjektivt meningsfullt och att man kan finna mening i allt man gör för stunden köper jag - så det behöver vi inte diskutera här)
Men det här med icke-existens - jag kan bara inte ta på det - det blir syntax error - det är så jävla skrämmande.
Många säger att man hade inga problem under de 13,7 miljarder man inte existerade innan man föddes - och jag kan absolut köpa det som ett resonligt resonemang - men jag kan ändå inte riktigt fatta det. Det är så jävla hemskt...
Jag tycker att tanken på icke-existens är overkligt. tanken att inte finnas.
men samtidigt oändligheten är också svårt att förstå.. Man blir bara knäpp att tänka på sånt.
vi är satta på jorden för att föröka oss och sen förstöra den ,ungefär som en parasit i naturen sen vad jag tycker eller tänker är helt oväsentligt ,förutnelsen startar ändå när vi födds och vi ska bara dö..............
Jag hör många dra sig med häftiga uttryck som: "man sparar det bästa till sist" - "jag är inte rädd för döden, man märker ändå ingenting" osv osv...
jag kan inte riktigt avgöra om dessa personer verkligen genuint menar detta, och VERKLIGEN är sams med tanken på icke-existens - eller om de bara spelar häftiga och inte riktigt har funderat på det.
Att livet är objektivt meningslöst pga att det antagligen inte väntar något efter detta vet vi alla. Såvida man inte är troende och är rationell inser man att vi bara är ett djur - lika lite värda som en fluga och att allting bara upphör. (att livet kan vara subjektivt meningsfullt och att man kan finna mening i allt man gör för stunden köper jag - så det behöver vi inte diskutera här)
Men det här med icke-existens - jag kan bara inte ta på det - det blir syntax error - det är så jävla skrämmande.
Många säger att man hade inga problem under de 13,7 miljarder man inte existerade innan man föddes - och jag kan absolut köpa det som ett resonligt resonemang - men jag kan ändå inte riktigt fatta det. Det är så jävla hemskt...
Lite intressanta tanker och vinklar på detta?
Varför har du fått för dig att du vet nånting om vad som händer efter döden?!?
Känner mig inte orolig för döden haha =) Jag kommer nog omfamna den då min dag är inne.
Om man drar upp en tidslinje över jordens existens så är 1 människoliv totalt värdelöst, jag är värdelös, du är värdelös. Deal with it och lev här och nu
Känner mig inte orolig för döden haha =) Jag kommer nog omfamna den då min dag är inne.
Om man drar upp en tidslinje över jordens existens så är 1 människoliv totalt värdelöst, jag är värdelös, du är värdelös. Deal with it och lev här och nu
Ytterligare en som inte vågar tänka på det riktigt - utan kör med machogrejerna
"kommer omfamna det" - yeah right.
Och återigen - är ni inte läskunniga? jag säger ju att vi är totalt värdelösa och lika lite värda som en fluga...
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!