Omöjligt att leva i Sverige som "lågklass"

Kompetens enligt vem då menar du? Det korrupta utbildningssystemet? Och menar du att det är mer moraliskt att ta ett onyttigt skitjobb än att försöka lobba för jobb som de facto kan vara nyttiga för individerna och för samhället? Är ytterligare ett callcenter med låglöneungdomar bakom lurarna verkligen vad vi behöver för att kunna säkra tillväxten?




Kan det väl självklart visst vara! Precis som att pressa på gymmet mycket kan vara dåligt eller att någon bankar bakhuvudet i en vägg dagarna i ända. Hur vore det med lite intellektuell jävla tillväxt som omväxling? Stoppa rullbanden, öppna bokbanden!


Den mest förvridet utopistiska tanke som finns.



---


1. Janne Josefsson är har gått och blivit en av de onyttigaste journalisterna i Sverige. Finner det verkligen häpnadsväckande och intressant hur han själv kunnat skapa den myt som enligt så många nu ses som sann. Vill du inte ha det så jävla dåligt säger du? Jamen, sluta rök då!

Han konfronterade EN kvinna med hennes rökning och hela "Förnuftssverige" kreverar.
Le monde est pathétique.

2. Till TS, skit i ekonomin, se till att utveckla intressena istället. Mat finns alltid att fixa, vad som än händer. Världen är en kanvas, måla den med vad du vill. På tal om det, vill du starta ett konstnärskollektiv med mig? Eller vad tusan som helst. Jag finns här.

Och skulle jag inte göra det faller hela den förryckta idén om "individens ansvar".

Varenda JÄVLA skolskjutning är vårt ansvar (ingen annans).

Jomenvisst, släng in lite franska uttryck så blir allting helt plötsligt trovärdigt.

Varenda skolskjutning är givetvis inte allas ansvar. Psykopater finns och har alltid funnits. Problemet i vissa länder är att man tillhandahåller psykopater vapen. Med ditt plumpa uttryck så får du det att verka som om vem som helst är kapabel till att massmörda människor.

Det är precis lika korkat uttryckt som att säga att alla invandrare är våldtäktsmän.

Det är alltid, alltid, ALLTID individen som ansvarar för sina egna handlingar. Notera hur jag använder versaler för att få uttrycket så trovärdigt som möjligt.

Edit: Dubbelpost.

Pardon my french (även bokstavligt dårå), men är det inte en vettig förutsättning man har om man tänker att alla män har potential att bli våldtäksmän, eller alla kvinnor? Vi kan säga mördare, för de råbarkade vita snubbar som absolut inte kan förlika sig med tanken på sig själva som våldtäktsmän.


Nu snackar jag inte moralfilosofi här, utan om hur människan är funtad. Vi kan snacka hundar istället för människor, om det gör tanken lite lättare för dig att greppa?

Är inte också en hund ansvarig för sina egna handlingar?

Du avlivar ju inte alla hundar om en hund biter ett barn. Inte heller avlivar du ägaren.

Eller menar du att ägaren av hunden är ansvarig för handlingen? Vem är det i sådana fall som äger människan?

Äh, ni liberaler alltså. Jag söker mig hellre till forumet NS/F/N-forumet och tar del av teorierna från folk där, de har i alla fall ett intresse av de biologiska och sociologiska faktorer som spelar in när det rör sig om människors formbarhet och lynne, även ifall deras analyser slår lite fel ibland. Om du tror jag att jag med min oförmåga att tro på konceptet om individens ansvar, eller att allt i vår mänskliga värld hänger på det, betyder att jag skulle kunna stå och klappa dig hårt på kinden gång på gång samtidigt som jag sjunger "Jag har inget individuellt an-svaaar, jag har inget individuellt an-svaaar, tra la la - LA LA LA!" så vill jag bara att du ska veta det att, nej, så är det inte. Det är väl mitt sunda förnuft som spökar, men i min möjligen något vidare omfattning på begreppet ingår även insikten om att förstå hur folk kan tappa greppet och bete sig oresonligt. Hade jag inte haft denna så skulle jag exempelvis kunnat stå och smälla till dig sådär gång efter annan tills den ena av dina kinder blev alldeles rödflammig och jag hade inte kunnat förstå ifall du, om vi tillåter oss att ponera lite, slagit mig till marken och brutit mina armar och ben, kanske lämnat mig med men för livet - ett något onödigt övervåld. Min frihet slutar där din börjar och vice versa. Överallt i samhället ser den ena förtappade själen ner på den andra, en del gör våld på andra, några står kvar på marken, kanske bara vacklar till lite, andra faller ner i rännstenen. Och för den sistnämnda gruppen menar du alltså, seriöst, i att i din lilla fantasivärd så är det denne person egna ansvar att själv ta sig upp? Jag tänker inte efterfråga någon referenslitteratur för att i sådana fall förstå denna din världsbild, istället tänker jag be dig om anekdotiskt evidens ur ditt egna liv på hur denna världsbild kan ha formats.

Det är den enda bevisföringen värd att be om när man snackar med människor som har noll förmåga att sätta sig in i andra individers perspektiv!

Jodå, jag har förmågan att sätta mig in i andra individers perspektiv Men det som precis kom ut ur röven på dig är precis vad det ser ut som; skitsnack.

Jag förstår att det finns de som formas av sin omgivning men i slutänden så finns det inget starkare än den egna viljan. Det är vi själva som bestämmer vad vi gör med våra liv. Ingenting annat. Jag kan hålla med om att våra föräldrar har en stor del i hur vi blir som vuxna men det finns de som har idioter till föräldrar som ändå i slutändan har blivit bra människor. Just pga av sin egna fria vilja.

Att jag avslutar den här diskussionen med dig just nu beror på, just det, den fria viljan.

Några ord på vägen bara: Du kan komma att stöta på fler människor under ditt livs färd som formar dig i någon riktning utöver dina föräldrar, så pass opp! Bon voyage!

Kan du nämna något exempel på en skolskjutning där du har ett ansvar, och på vilket sätt du då misslyckades med din ansvarsuppgift?

Skaffa ett jobb?

Du förtjänar inte ett öre om du inte jobbar.