andligt uppvaknande: en illusion?

Ni som har haft ett andligt uppvaknande, har ni någon gång spekulerat i om erat uppvaknande är en lika stor illusion som den fysiska världen är? Med tanke på hur övertygande den fysiska världens existens är, så borde ett uppvaknande också kunna vara en illusion. Tänk om "uppvaknandet" är styrt av onda utomjordingar som vill få dig att söka dig till religion, läsa bibeln, bli pacifist, äta vegetariskt, bli mindre intresserad av politik, mindre intresserad av världsliga saker, mindre intresserad av att sträva uppåt i samhället.

Efter mitt andliga uppvaknande har jag haft dessa spekulationer. Det blir lite konspirationsteori på konspirationsteori på konspirationsteori.

Men vad skulle en eventuell makt ha att tjäna på att jag blir mindre intresserad av materiella ting, samt pacifist? Jag borde nog slänga foliehatten och ta en promenad, men det verkar som jag är förbannad med denna vilsna och förvirrade personlighet även efter jag fått ett andligt uppvaknande. Kommer jag någonsin kunna känna mig rofylld inombords?

Ett "andligt" uppvaknande kan förklaras psykologiskt. Så ja, om du anser att ditt eget medvetande är en illusion så är även ditt s.k. uppvaknade dito.

Jag skulle helst se att någon som haft ett andligt uppvaknande svarar och inte en ateist. Under mitt andliga uppvaknande fick jag även tecken som står här:

https://www.flashback.org/sp43877244

https://www.flashback.org/t2160651

samt att någon dag efter detta när jag höll på och funderade på om jag skulle börja gå i kyrkan eller inte och i så fall vilken, så kom min nya arbetskamrat fram till mig och frågade om jag gick i kyrkan och frågade om jag skulle följa med. (jag hade inte nämnt något om religion)

Jag har även fått en annan grej. Det är att ibland känns det nästan som ett rus, och som att hela världen börjar svaja. En gång när jag lade mig i sängen kände jag detta och sedan kändes det precis som att ett gasmoln fanns i rummet ovanför mig och åkte in i mig genom huvudet. Efter detta hände har jag ibland känt den där lite ruslika effekten när jag t.ex. läst om något "syndigt" ämne på nätet, samt att jag nu ibland ser på personers ansikten att de ser ut som djävlar. Jag tittade på en bild av Obama och jag fattar var uttrycket reptilian kommer ifrån nu, men det såg jag inte förut. Jag undrar om detta är "den helige ande" och att den varnar mig för sådant jag bör undvika att beblanda mig med.

Mmm, inte för att skrämma upp dig men... Schizofreni?

Jag har nog upplevt vad man skulle kunna kalla för andligt uppvaknande, vid flera tillfällen, både nykter och under påverkan av psykedelia.

Själva upplevelsen var inte en illusion, men tankarna som kommer efteråt, när man försöker fånga uppvaknandet i ett greppbart koncept, kan ge upphov till falska tankeillusioner.

När man väl förstår att gud eller existensen som sådan inte går att fånga i en tanke, så får man ett mer nyktert förhållande till andligheten.

Materialism och idealism är två koncept som vi använder för att förstå verkligheten som dock i grunden aldrig kan förstås fullt ut. Vi kan förstå delar av den, och koncept är användbara, men vi kommer aldrig att kunna greppa helheten.

Så mitt råd är att du släpper dessa konspirationsteorier. Lita på existensen som den är

suck

ateister
------------->>

Tack men "existensen som den är" skulle kanske kunna betyda meditation enbart. Men som det verkar för mig så visar Gud mig vägen till kristendom. Även om jag tycker det verkar som alla religioner är en religion egentligen. Att bara nöja sig med livet som det är utan att söka funkar inte för mig eftersom jag inte är anpassad för detta liv, verkar det som.

Ja, precis. Vi måste ju vara störda eftersom vi inte tror att Barack Obama är en ödlemänniska från yttre rymden sänd av Satan...

Man kan vara ateist och "andlig" på samma gång anser jag.

Jag tror på själen, men jag föraktar religioner.

Mitt uppvaknade kan beskrivas bäst på detta sätt:

https://fbcdn-sphotos-a-a.akamaihd.n...12660043_n.jpg

Mitt uppvaknade ansåg jag inte vara en illusion, bara en förändring i mitt medvetande och eventuellt i min anatomi.

En illusion för mig är ett sätt att se på sin omgivning och eventuellt "världsvy"...när man vaknar upp så får man troligtvis en annan syn på världen och andra prioriteringar.

Så lite förenklat ser jag inte uppvaknandet i sig som en illusion, men hur man såg på saker och ting före och efter kan vara olika illusioner.

Att starta en sån här tråd i religionsforumet och förvänta sig medhåll är ingen bra idé eftersom att religionsforumet befolkas till 90% av radikala ateister som vill idiotförklara dig.
Med risk för att själv bli idiotförklarad kommer jag ändå ge mig in i diskussionen.

För mig handlar ett eventuellt andligt uppvaknande om att bli fri från det psykologiska fängelse som du befinner dig i. Detta är detsamma för de flesta människor; vi är fångna i en psykologisk labyrint av tankar, känslor, minnen (medvetna och omedvetna), instinkter, präglingar från arv och miljö, etc.

Ett andligt uppvaknande - man kan likna detta vid inslag i t. ex. buddhismen - handlar helt enkelt om att nå ett passivt medvetandetillstånd där man i så hög grad som möjligt är befriad från omedvetna psykologiska programmeringar, där du är medvetenheten bakom tankarna och känslorna, där ditt inre är som en djup ocean och allting annat - den yttre världen, dina tankar och känslor - existerar på ytan. Du är djupet, allting annat existerar i periferin.

Som jag ser det handlar ett eventuellt andligt uppvaknande inte om att få visioner av änglar eller Gud, utan helt enkelt om att bli fri från det psykologiska fängelse som du befinner dig i och därmed uppnå inre frid.


Jag håller med. Jag är mer ateist än någonting annat, men anser att man kan vara ateist och andlig på samma gång; ibland hör man folk säga att buddhismen är mer av en livsfilosofi än en religion i samma bemärkelse som t. ex. islam eller kristendomen, och jag håller med.
Som minst tror jag att det finns en kunskapskärna inom buddhismen som har täckts över av dess organisatoriska, religiösa aspekt.

Nej jag är också skeptisk till många konspirationsteorier. Men ateister vet inte vad ett andligt uppvaknande är så därför är deras åsikter i frågan inte intressant. Ursäkta om jag blev lite irriterad men diagnoser är till största delen strunt enligt mig och visar mer om hur sjukt samhället är än någonting annat.

Helst skulle jag vilja veta vad någon som liksom jag tycker att hela tillvaron känns som "god is fucking with your head" tycker om dessa saker. Personer som bara luktar på blommorna som Ferdinand må vara lyckliga men de har inte mycket gemensamt med mig.

Det finns massa trådar om s.k. religiösa upplevelser. Alltså vad man på psykologispråk kan benämna som extas (Ex-stasis, "stå utanför"), flow eller egotranscendens.

Det är inte så mystiskt och narcissistiskt som man lätt kan tro. Även ateister kan uppleva detta.