vad kallas en sån här upplevelse?

Idag när jag satt på tåget till jobbet, och kanske två timmar efter det, hade jag en upplevelse som jag minns att när jag var i den tyckte jag det var det största och bästa jag upplevt. Jag hade inte ett uns av bitterhet i mig. Istället så var det så att precis allt det som jag i vanliga fall är bitter över var jag istället tacksam över. Det låter kanske helkonstigt. Jag ångrar att jag inte försökte skriva ned vad jag kände på mobilen för när känslan började gå över så var det som sand som rinner genom fingrarna. Jag kämpade med att försöka komma ihåg hur det kändes, men förgäves. Och sedan hade jag fullständigt glömt hur i hela friden jag kunde känna så. Fast det hade kanske inte spelat någon roll om jag gjort anteckningar.

När jag hade upplevelsen kändes det som att jag "såg igenom matrixet". Jag såg igenom lögnen. Jag såg gott i allt ont. Jag såg ljus i mörkret. Det kändes precis som att ett ljus lyste för mig. Jag tänkte på några verser jag mindes från julpsalmen Betlehems stjärna.



Och det kändes som att de textsnuttarna för första gången betydde något för mig.

Jag tänkte på när folk sagt till mig att jag inte är normal. När folk avvisat mig. När folk stött ut mig. När folk visat att de tycker illa om mig eller tycker att jag är ful eller dum eller klen eller har en dålig personlighet etc. Jag tänkte på att jag vid 28 års ålder aldrig har haft en flickvän, att jag inte har några vänner, att jag har skulder. Jag tänkte på att jag ibland undrat om jag har en psykisk störning och att psykiatern sa till mig att han trodde att jag hade den obotliga störningen asperger och att jag kunde få en utredning (jag slutade gå dit). Jag kände att jag nu för första gången förstod vad de här sakerna egentligen betyder. Jag minns inte riktigt vad jag kände att de betyder, mer än att de sakerna är motsatsen till vad jag känner när jag befinner mig i matrix, fängelseplaneten, dvs de är inte förbannelser utan välsignelser, och jag kände mig tacksam för alla de sakerna. Och jag kände att pengar betyder inte ett skvatt. Och jag kände att om jag ska träna så kommer jag aldrig mer göra det för att bli stor eller för utseendets skull, eller för att få respekt, eller för att få tjejer att gilla mig, utan bara för hälsan, för att må bra och för att klara av jordelivet på bästa sätt.

Senare under dagen kändes det som att jag reinkarnerades tillbaka till fängelseplaneten, och människorna runt mig var inte samma människor. Det var då känslan försvann som sand som rinner genom fingrarna och efteråt kunde jag inte minnas hur jag kunde känna på ett vis som känns mot naturlagarna att känna. Jag kände också att "psykiskt störd" är en komplimang och att psykiatrin är en del av lögnen som utgör matrix, likaså alla människor som tycker att religion är för knäppskallar eller mindre begåvade, likaså allt och alla som ger mig feedback på vad som är åtråvärda beteenden och egenskaper och vad som är oattraktiva beteenden och egenskaper t.ex. att det finns något värde överhuvudtaget i fysisk skönhet, fysisk styrka, intelligens, en viss personlighet, att vara rik, att vara känd, att vara populär etc. etc. Och jag blev övertygad om att jag inte är psykiskt störd utan att det är den lögn som matrix trycker i mig men det är i själva verket matrixet som är sjukt och jag som har det hela, rena och friska i mig. Och jag blev övertygad om att psykiatrin är en del av det onda eller förorenade i världen och att religion är där lösningen finns, i alla fall för mig.

Vad kallas detta? Går det att komma tillbaka till detta?

Skulle tippa på någon slags uppenbarelse psykos

Kanske det var en Mayaupplevelse? http://sv.wikipedia.org/wiki/Maya
http://www.to-life.se/h_lara.htm

Tror det är svårt att uppleva på beställning, snarare något som "drabbar" människan då slöjan för ett ögonblick rycks bort från våra illusioner om världen. Har själv upplevt detta en gång, mycket märklig upplevelse, både skrämmande och befriande.

Hoppa inte in i en sekt bara, detta kommer garanterat inte att återupprepa tillståndet (vad de än lovar).

Jag tror jag förstår vad du menar med skrämmande. Det kändes för mig som att om jag skulle fortsätta befinna mig i det tillståndet skulle någon form av ondska till slut drabba mig. Det kändes som att rädslan för detta var det som fick mig att ramla ur det "vakna" tillståndet och tillbaka in i matrix. Jag har sedan ca en vecka tillbaka känt att jag delvis ser genom matrix och så är det nu också, men under upplevelsen var det som att jag nästan fullständigt befriades från matrix.

Hur mår du i övrigt? Du kanske behöver något som "jordar" dig en smula och kan balansera upp dina tankar? Tror det kan vara rätt påfrestande att försöka uppnå tillståndet av Maya, risk för att det upptar medvetandet konstant, som du beskriver det, och att det då riskerar att slå över i att du förlorar dig själv.

Förstår att det kan kännas lockande och befriande. Har du människor omkring dig som du litar på och som kan stödja dig så att du inte behöver gå ensam med detta?

Känslan du upplevde var möjligtvis flow, vilket mer eller mindre innebär att man hamnar i ett sinnestillstånd där man har extremt mycket bättre fokus än vanligt. Om man fokuserar väldigt hårt kring en tanke eller uppgift så är det möjligt att man upplever att uppgiften nästan löser sig av sig själv. Det finns metoder för att träna upp det.

Däremot verkar du ha hamnat i en negativ loop av tankegångar och du verkar vara i total psykisk obalans, så det skulle nog inte vara en dålig idé att faktiskt göra ett besök hos psykvården. Du målar upp en väldigt statisk och absolut bild av samhället, jag tror att du behöver få en ökad förståelse för att samhället består av individer, där alla har olika egenskaper och attribut, och där alla individer ser olika på andra individer. Det låter som att du tror att det finns ett samlat etablissemang emot dig, men tro mig, du mår bättre av att hoppa över de tankarna och istället arbeta för att bli den människa du vill vara. Du behöver inte arbeta för att "passa in" men samtidigt är det fel av dig att se dem du anser ha dessa "passande" attribut som dina fiender, de är bara människor som lever sina liv.

Helt ärligt? Är du nu i farten igen?

Seriös fråga här. Går du på droger?

Jag tror att det jag upplevde är det som brukar kallas "att se gud".

Nej jag har inte tagit någon drog på ganska länge. Förutom kaffe.

"Epiphany (feeling), the sudden realization or comprehension of the essence or meaning of something."

Vadå sen förra söndagen eller? Eller så kanske godiset du fick av golvtomten inte var godis. Det kan också vara flodhästmänniskorna från yttre rymden som smög i dig något när du sov. Mycket intressant.

Lyckosamma förhållande mellan signalsubstanser i hjärnan under en kort stund är min gissning. Grattis, låter skönt!