Vad/vem är Gud?

Först och främst är det mycket som vetenskapen förklarar, inte bara hur utan även varför saker händer. T.ex varför urvalet fungerar.

Men vad du menar är troligen dessa "existentiella" frågor, såsom "varför är vi här", "vad är vårat syfte" osv. Och min fråga till dig är varför det skulle finnas ett "varför".

Vilket "stora sammanhang" talar du om?



Därför att existentiella frågor inte är vetenskapliga frågor. Faktum är att många sådana frågor inte visat sin relevans.

Existentiella frågor är godtyckliga.



Inte en religion, men en livsåskådning kan man absolut kalla det. Även om den starkt varierar. Det finns t.ex många som dels är religiösa och dels accepterar all modern forskning.

Och det endast du och dina geliker som med en "scientism"-strawman skapar ett värderkvarns-krig omkring vad vetenskapen anser sig kunne svara på.

Det känns som att hela världen är programmerad.
Och att använda sig av Gudbegreppet är inte fel.

Definitionen av Gud ändras med tid och rum.
Det måste inte finnas en fast definition av Gud.

Det finns olika definitioner av Gud/Gudar.
Och det är inget dumt att tro på en Gud i en sån här värld.

Man kan använda sig av ordet Gud i olika sammanhang.

Bevisbörden för att det är "rätt" att använda 'guds'-begreppet är din om du talar för andra än dig själv.


Visst, tills vidare har vi 3.500 olika förslag.


Naturligvis inte. Det finns inga monopol på eller gränser för teo-metafysiska spekulationer.


Ja, och ..?


Det får var och en avgöra privat. Någon allmän legitimering av ett 'guds'-behov finns inte.


Och ...?

(2 Moseboken 3:18) . . .Och de kommer att lyssna till din röst, och du skall gå till Egyptens kung, du och de äldste i Israel, och ni skall säga till honom: ’Jehova, . . .

Besvarar mr Bogomil:

Jag tror på Gud och eftersom jag tror på Gud så finns
han i min värld och inte nog med det.
Finns han i min värld så finns han i din värld.

Sen att du använder använder andra begrepp för att
undkomma ordet Gud är ditt ansvar.

Gud finns i allt. Jag är Gud, du är Gud.
Frågan är bara om du accepterar det.

Japp, detta kallas t.ex. privat tro/religion eller subjektivitet (beroende på sammanhang).


Visst, som ett postulerat koncept, men inte mer.


Jag har inga problem med ordet 'gud' i rätt sammanhang; d.v.s. utan inblanding av förvriden vetenskap eller pseudo-filosofi.



Presenterar du detta som faith eller fact?


Se ovan.


Med mycket stor sannolikhet: NEJ, det är jag inte.


Falsk dikotomi.

Skapelseberättelsen driver mänskligheten framåt i sin strävan att återupprepa händelser nu och i framtiden. Detta är exempelvis en av drivkrafterna för rymdforskning, terraforming och vetenskap i allmänhet. Vidare förklarar ovanstående drivkraft ett behov av kunskap och förståelse för att kunna upprepa händelser nu och i framtiden vilket är en nödvändighet om återupprepning ska vara möjligt. Gud som företeelse förutsätter en icke- materialiserad sådan, in annat fall går det enkelt att falsifiera denne någons påstående om att vara gud. En gud i denna mening kan inte vara gud utan följare nu och i framtiden. För detta krävs verktyg i form av riter, heliga skrifter och annat som kan föra läran om gud in i framtiden. Vetenskap kräver samma system med den skillnad att dem som är främsta företrädare är reella i den meningen att de existerar i nuet och i vår historia, exempelvis dagens forskare och Einstein. Vi människor har förkärlek att identifiera gud som en människoliknande varelse och helst man. En del religioner identifierar gud som aspekter av mänskligt beteende och tankar, exempelvis en gud för ondska, en för kärlek, osv.

Hur många gudar har kommit och gått i historien? Dagens monoteism som enbart tillkännager en gud och fördömer andra som ondska har sin tid i historien. I en framtid kan det finnas plats för helt nya tolkningar om vad eller vem som är gud. Om vi går 50 000 år tillbaka så lär inte dagens gudar ens existerat, eller har det iklädda ett annat/andra namn?

Vetenskapen har inte uteslutit gud men så länge det inte går att beräkna eller på sannolika grunder kunna förklaras så kommer många att tvivla på guds existens. Vetenskapen är på många sätt den nya guden som fryser ut traditionella gudar, om än det lär dröja många år innan de slutar existera, om de någonsin kommer att göra det.

Vad/vem är gud?
Gud är den trygghet du finner i vad som kännetecknar en för dig logisk förklaring till livet som ger dig trygghet och någon sorts förklaring till livet och dess existens.

Det finns ingen frisk människa som skulle acceptera något en annan person bara talar om för dig. Du behöver göra egna efterforskningar, se på vad som talar för det som påstås och sedan göra en egen bedömning av hur troligt det egentligen är.

Annars säger jag till dig:
Jag tror på den flygande och allsmäktiga kotten, den enda guden, eftersom jag tror på den så finns den
Inte nog med det
Finns den i min värld finns den i DIN värld!

Sen att du använder andra begrepp att undkomma kotten
det är DITT ansvar...

Kotten finns i allt. JAG är kotten, du är kotten.
Frågan är bara om du accepterar det.

Tror du på det?

[quote=526|47963906] Det är ju varför-frågorna som utgör forskning....

... när blev du så fientligt inställd till vetenskaplighet? det är ganska anmärkningsvärt vilken strawman du ideligen bygger omkring vetenskaplighet, nästintill fanatiskt drivet.
om något, något enda är centralt inom vetenskaplig problemlösning, så är det just sammanhang.
Men käre lille vän, vad.. om inte existensen, var det som öht stod som upprinnelse till att människan började idka ordna systematisera, insamla analysera och knyta ihop och gränsöverskridande, bakåtblickande och hela sammelsuriet fortskred om sig själv och den existens som finns... hur i helvete definierar du ens existens?!

du kan ju verkligen inte ha många dörrar öppna, i att så här falskt uttala dig om vetenskaper.

ingenstans än i de fält där man djuplodar som i vetenskaplig ambition, når man existentiella frågeställningar att verkligen föra till diskussion : vad är vetenskapsfilosofi då?

på vilket enda sätt, djupålodar new-age.. det är ju emotionella planet, religion också byggt på böneceremonier i mer etnologisk konstellation, därför ser du inte samma relöigioner och trosideologier i Asien, som i Afrika, Sydamerika som i Nordamerika, i Norden som i Sydeuropa osv...

dvs ett myller av olika trosriktningar.. p.g.a emotionella illusionsbaserade inslag, ÄR starkt.. människans känsla av ssammanhörighet, tar helt andra vägar, det är sant.. att det inte är vetenskapligt färgade ansatser som sammanför "folk i tro och gemenskap"

betyder inte att det utesluter vetenskaplig aktivitet, är impotent vad gäller existentiella spörsmål!

du försöker tillknyta exklusivitet i den irrationella mystifierandekonsten, du försöker förhöja vidskepelsen, som varande värdefull nog att "besvara" något.

finns ju ingen besvaring, allt löper runt.. ur irratiionella försök att nå konklusion, kommer irrevisibla nya problem så fort de läggs på ett bord att "förstå" : finns ju inget att förstå där löst sammansatta ständigt roterande skenmannövrerande svar ska fram, ett trossamfund går ju ständigt i polemik mot annat.. tron är bra internt för de sammansvetsade men har ofta fått en tendens till att uttrycka diskriminerande aversion så fort de behöver förhandla med andra..


ett vi/dom-skapande.. för man ärar något.. som man håller för sant, som mer sällan ges sanningshalt så fort det värderas mer objektivt.


Är du allergisk mot objektivitet? eller allmängiltighet?




Jo.. men inte att affektivt stöjda eller underblåsa mysticism. Inte heller att profilera sig i olika individers illusioner om hur de "TOLKAR" : du pratar ju om känslobaserade tolkningskoncept!

Att tolka och att ärligt återge och förklara något, är sannerligen inte detsamma, tro och religiositet har då aldrig haft ens känslan att redogöra, man maler egna utkristalliserade stämningsfull ritualism och NÖJER sig med det, dvs begränsat i förmåga och ansats.

Därför lä'mnar så många också, för att gå mer till botten istället för att ära,hylla,rosa och beundra.

Tro hr en känslobaserad plattform, som sedan beundras.. det är i beundran man känner gemenskapen och försöker framkalla varandras trovärdighet.. tror du att Jesus var gud och att enda vägen till sanning går genom en människa på jorden? och att enbart kristendom kan ha förmåga att "besvara livets mysterium"?

isf .... .... då är du i behov av tröst. Inte av insikter.


... och så vill du väl dra in "godhet" ... kärlek är annars universellt, vi föds med kärleken i begrepp att aktiveras, inte att behöva fostras i att älska som några i några tider ville, det är MAKT religionerna proklamerar, och där har kärlek redan frångåtts.


Kärlek är mer än endorfiner, men vetenskap säger inte heller att kärlek är enbart endorfiner, dety är så du skulle vilja argumentera, att det vore därför vetenskap är så "begränsat" för den vill inte förstå hela din kärlek el. något.








Herregud... är det allt du får ihop om vetenskaplig strävan?
Men du har ju fel redan i ditt försök att sätta stämpel på vetenskaplig tillblivelse, det uppstod aldrig livsåskådning i att fatta vad gravitation är.. och varför det inte är så bra att hoppa utför stup...

det är liksom inte en religiös akt..


Det här sista med "livsåskådningsjämförelsen" var ovanligt klumpigt... direkt tragikomisk vinkling gjort av dig.

varför är du så fientligt inställd?

Ordet Gud existerar, ordet Gud finns.
Den finns lika mycket i min närvaro som den finns i din.
Gud finns. Att ni sen använder andra ord för att förklara er är upp till er.

Men vad är Gud är en bra fråga?

Min kotte finns. Din gud är något du hittat på själv.

Finns kotten i min värld finns den även i din. Sen om du använder andra ord för att beskriva den allsmäktige och heliga kotte är upp till dig.