Vad/vem är Gud?

OK, så då finns orcher, lyktgubbar och drakar med?

ordet rumpnissar existerar. Alltså finns Rumpnissar. Härlig teori =)

Orden "transmofoglyfiering av ambrojade" "finns" också .... ty dom står skrivna här ..... OCH ?????

Den dagen ni kan motbevisa mig, den dagen kan vi snacka på nytt.
Jag älskar er mina söner ändå om ni inte har en hymn om vem jag är.

Jag är Gud. Det är upp till er att acceptera det.
Jag är kött å blod å jag är Gud.

Spagetti monstret å allt det där får existera vid
min sida. Så länge ni kommer ihåg att jag är Gud.

Exakt vad är det som skall motbevisas?


En bra gissning, baserat på följande ......:


.... är att du är en halvfnoskig person med megalomani.


Det var vänligt av dig.

Det att tro på Gud.
Det handlar om att vara andlig.

Varför har människan alltid sökt sig till en gudförklaring?

Jag förstår att många tolkar Gud som något negativt.

Och många missförstår när jag använder ordet Gud.

Det behöver inte vara något religiöst.

Är tråden i stort sett så död numera att det endast är psykfallen som är intresserade av vad/vem 'gud' är?

Jag själv .... om jag var teist .... skulle kunne tänka mig några relevante metafysiska möjligheter som inte är alltför absurde (men teisterna får sköta sitt eget jobb).

Bogomil, Bogomil.

Jag ska använda mig av tre personer.
Person x, person y och person a.

Med dessa tre personer ska jag försöka
Förklara vad jag menar med Gud.

Person a: Det finns ingen Gud.
Person y: Hur kan du säga så?
Person a: men ge mig definition av vad Gud är.

Person y: Han är allt.
Person x: Gud är allsmäktig och lite till.

Person a: vad menar du med att han är allt?
Person y: Du avgör definitionen av vad Gud är.

Person a: Men Gud finns inte i min värld.
Person y: Han finns i allas värld.

Person a: Du kan inte säga så. Enligt den lagen är det falsk diktomi
och enligt den lagen är det falsk analogi.


Nu bryts kompis gänget upp.

Person a går sin väg. Person y och x går tillsammans.
I sitt samtal är dem överens om att Gud finns. Och dem
är också överens om att Gud finns i a:s värld.

Så vem har rätt vem har fel?

Denna lilla övning bevisar ju ingenting.

Endast person y har delvis rätt eftersom han urvattnat definitionen av Gud som "allt", men det innebär bara att han inte behöver ordet Gud längre, vi har ju redan ordet "allt", men det betyder inte Gud på riktigt eller hur? Gud är inte bara allt, han är något annat alltså. Så det är bara en ordlek eller semantisk förvirring med avsikten att försöka smuggla in Gud på redan etablerade fakta, men det är högst oärligt och barnsligt.

Så, om person a anser att Gud är obevisad och bara verkar finnas i dessa x-y-individers fantasier, så har han ju rätt och x och y hade kunnat prata om vilket fantasifoster som helst. Xenu, Oden, Zeus eller den transcendenta Buddha med AK47or.. Det spelar ingen roll vad man fantiserar om, det ska finnas belägg och tydligt etablerade definitioner. Har man inga definitioner på objektets egenskaper kan man själv inte veta vad man pratar om.

Du glömde att tala om vad a menar med detta och hur h*n har kommit till sin konklusion.


Det är transmofoglyfiering av ambrojade definitionsmässigt också, men bara lite mer än 'gud'.


Egentligen är det en ad hoc premiss.



Ingen, ditt exempel är nämligen trams.

Om inte Gud nu finns.
Varför skapades universum?
Varför fick universum för sig att skapas?

Kom igen, ge mig bra svar nu!

Så "skapelse" validerar en "skapare", och en "skapare" validerar en "skapelse".


Du cirkelargumenterar.