Citat:
Ursprungligen postat av
feemaxxx
Nu kommer yttligare ett snyftrepotage om kyrkan
"Svenska kyrkan blöder medlemmar – 250 miljoner kronor minus varje år"
(Betalvägg)
https://www.dn.se/sverige/svenska-kyrkan-bloder-medlemmar-250-miljoner-kronor-minus-varje-ar/
Kyrkan har gjort mycket för att stoppa blödningen, inkludering, homovänliga / knäar för muslimer osv. Själv tror jag att kyrkan var lite för sen i "att bli mjukare" för att locka männsikorna till den, och missade att vindarna vänt. Svenskarna börjar gå tillbaka till det traditionella och tryggare, tex man gifter sig mer, värnar mer om familjen, flyttar gärna ut på landet och odlar sin potatis och andra grödor själva. Mågna männsikor ser också med fasa hur islam brer sig ut som en farsot i samhället.
Kanske kyrkan nu bättre skulle svänga med kappan och positionera sig mot islam och börja prata om svenska traditioner och värderingar. Eftersom svenskar inte är speciellt kristna får man tona ner snacket om gud, synd och böner och profilera sig på gemenskap, traditioner och aktiviteter.
Vad tycker ni?
Jag tror att Svenska kyrkan behöver klyvas itu. Den spretar så mycket att det inte går att hålla ihop den längre, och vad de än gör kommer några tusen fler att bli besvikna och arga och lämna det sjunkande skeppet. Det GÅR liksom inte att gå ALLA till mötes, och särskilt inte i frågor som är så avgörande för de flesta människor som är intresserade av att gå till en kyrka överhuvudtaget.
Den ena kyrkan - frågan är om den ens behöver kallas "kyrka", den skulle även kunna kallas bara något med "förbund" och "lokalföreningar - skulle då få stå för det som SvK står för idag: "inkludering" och "mångfald", alltså: homovigslar, kvinnliga präster, homosexuella präster och trans-präster, präster som har sexuella relationer utan att vara gifta, närmande till islam, abortförespråkande, pojkomskärelsetolerans. Denna "kyrka" skulle inte ens behöva ha några gudstjänster, tänker jag - pratet om Gud och Jesus skulle kunna upphöra helt.
De skulle kunna ha profana "gudstjänster" där en församlingsledare (präst eller inte) håller allmänna föreläsningar om vikten av tolerans och inkluderande och att anything goes, och så kan man sjunga profana sånger. Om någon ens är intresserad av detta. Annars satsar man bara på gemenskap, diakoni i form av hjälpa till att söka fonder, dela ut matkassar (men inga krav på dem som söker hjälpen), och aktiviteter för olika åldrar. Samt förstås vigslar, dop, begravningar och någon pubertetsceremoni som inte kallas för "konfirmation".
Den andra kyrkan, som jag då skulle vilja skulle få behålla namnet Svenska Kyrkan, skulle helt enkelt kunna gå tillbaka till det som gällde på 1950-talet. På varje punkt. Alltså den Bibelöversättning som gällde då, den psalmbok som gällde då, inga kvinnliga präster, homovigslar eller något av det andra eländet jag räknade upp ovan. Det skulle räcka så.