Den mörka medeltiden?

Varje gång jag läser en svensk historiebok som behandlar Medeltiden kommer det gång på gång upp om hur "mörk", "outbildad", "hemsk" och "vetenskapsfientlig" Medeltiden var. Man försöker få Europa och européerna att verka vara som något outbildat grottfolk till skillnad från den muslimska världen som skulle föreställa någon mänsklig räddning.

Men jag har läst lite i senare artiklar om Medeltiden och där tas det upp att Medeltiden inte var så mörk som det hävdas. Därför vill jag att i denna tråd går vi igenom och smular sönder påståendet att Medeltiden skulle varit så mörk och hemsk som renässansmänniskorna och humanisterna ville få det till.

Vilka bedrifter kom under den europeiska Medeltiden?
I vilka avseenden kan européerna setts som överlägsna eller jämnbördiga sina grannar?
Varför har Medeltiden fått så dålig policy?

saken var väl den att all utveckling så när som avstannade under ~1000 år eller så

Klimatet var mycket varmt. Man odlade ju t.o.m. vindruvor i England. Folkmängden ökade hela tiden, ända tills digerdöden kom på 1300-talet.

Medeltiden var mörk. Likt muslimvärlden är idag. De följer samma mönster, fast ligger några hundra år efter. Likt deras kalender-räkning.

Ja.. alltså.. det här är ju en väldigt svår frågeställning..

Det börjar med det västromerska rikets kollaps mot slutet av 400-talet.

Fram till renässansen, ett smått diffust begrepp, råder så den mörka medeltiden.. brukar man säga..

Under Karl den store(742-814) upplever vi dock en "karolingisk renässans"..

Till skillnad från de flesta av Europas furstar och regenter verkar Karl ha haft en viss känsla för politiskt statsbygge och kapaciteten att utföra sina visioner. Han samlade Europas lärde omkring sig och uppmuntrade utbildning.

Under hans och kyrkans överseende kopierades många av antika romerska och grekiska manuskript och många kloster- och katedralskolor grundlades.. något som i efterhand visat sig ha en enorm betydelse utvecklingen av Europas sociala struktur.

Under lång tid framåt blev klostren de filosofiska, teologiska och vetenskapliga studiernas enda hemort. Utan de avskrifter av tillgängliga handskrifter som flitiga munkar utförde hade den antika kulturen knappast kunna utöva inflytande på medeltida tänkande eller ens överleva. I klostren fick under årens lopp också många betydande filosofer sin bildning.

Västeuropa var ännu på 1000-talet den minst avancerade av de konkurrerande världskulturerna- den bysantinska, den arabiska, de indiska, den kinesisk-japanska.

Men trots det blomstrade kloster och klosterskolor, universitet växte upp, en karriär öppen för talang från folkdjupen bevarades, sjukhus och fattigvård existerade på ett i andra kulturer okänt sätt..

En väldigt komplicerad fråga..

Föreställningen om "den mörka medeltiden" är sedan länge död inom den historiska forskarvärlden, däremot är den fullt levande hos "vanligt folk", vilket vissa av inläggen ovan så sorgligt visar. Just "den mörka medeltiden" är en av de faktoider som jag älskar att hata, i synnerhet som den är så användbar i politiska propagandasyften.

Vi har diskuterat historiografin kring medeltiden i flera trådar här ganska nyligen, se exempelvis här och här.

Starkt rekommenderad litteratur som behandlar medeltiden och hur myten om "The dark ages" har uppstått är Michael Nordbergs Den dynamiska medeltiden samt Renässansmänniskan: 1400-talets Italien - myter och veklighet. Dessa två viktiga böcker borde i min mening vara obligatorisk kurslitteratur för alla studenter som läser Historia A på högskolenivå. En annan intressant bok av samme författare är "Eldsjälen från Mallorca" som fokuserar kring Ramón Lull, en stor medeltida intellektuell frontfigur som inte är så känd idag (förmodligen för att han inte passar in i den gängse modellen av "den mörka medeltiden"). För en mer allmän historisk redogörelse av medeltiden rekommenderar jag Dick Harrisons "Europa i världen: Medeltiden" som är en kursbok för högskolestudenter. Här diskuteras också myten kring medeltidens påstådda mörker. Harrison har också skrivit en annan starkt rekommenderad bok om övergången från antiken till medeltiden - Krigarnas och helgonens tid som tillsammans med Nordbergs "Den dynamiska medeltiden" borde vara obligatorisk kurslitteratur.

Läs böckerna ovan, och skratta sedan åt de som envist håller fast vid sagan om "den mörka medeltiden".

Tack för boktipsen..

Jag är själv oerhört intresserad av detta men erkänner att jag inte har nått så långt i mina studier ännu..

Ser man på BNP per capita, kan man väl säga att i Italien (och säkert i andra rika provinser i romarriket) minskade välståndet ganska rejält under 300-talet fram till 400-500 talet e.k. för att inte nå samma nivå igen på 1200-talet eller så. I och med kapitalismen steg BNP under renässansen, handeln var säkert mer utbredd då än under romarrikets stordagar.
Jag har för mig att BNP aldrig bottnade i någon sorts "mörker" i några andra delar, i synnerhet inte i norra Europa. Jag kom inte ihåg var jag läste detta dock. Även om BNP inte är samma sak, så kan man väl säga att "mörkret" under medeltiden är överdrivet. Exempelvis Charlamagne (Karl den store) lyckades ju organisera ett stort rike på ganska kort tid under 700-talet (mörkret), och kristendomen blev under denna tid större, med kyrkor och kloster. Det är väl mycket tack vare detta som antikens historia och skrifter inte blev bortglömd (givetvis också det gamla Östrom, Bysantinska riket och muslimerna).

Myten om den mörka medeltiden, med just namnet "medeltiden" kommer väl mycket från senrenässansen, som såg sig som den nya tiden, och blickade tillbaka på antiken och såg allt mellan antiken och renässansen som en mörk tid emellan dessa båda ljusa tider.

Utvecklingen stod inte stilla.
Konsten gick framåt, litteratur, krigskonsten, byggnadskonsten tog stora kliv framåt, åk bara ut och titta på alla gamla borgar, katedraler och annat som finns från medeltiden. Kemin gick också framåt, om än ofta under täckmantel av sin svåger alkemin.

Metallurgin gjorde också stora framsteg, jämför de utmärkta helplåtsrustningarna som riddarna bar under senare delen av medeltiden till exempel.

Sedan bör man kanske också vända på steken och fråga sig om antiken verkligen var så "ljus" och fantastisk i konstrast till medeltiden. Mycket av det som vi idag hyllar antiken för uppstod under kortare perioder av välstånd - "guldåldrar" som exempelvis demokratin i Athen under 400-talet f kr, Hellenismen på 300-talet f kr och den romerska guldåldern under Augustus styre. När det gäller den klassiska antiken plockar vi gärna russinen ur kakan och framställer hela perioden ca 800 f kr - 400 e kr som en slags drömtillvaro där nya uppfinnningar och vetenskapliga upptäckter avhandlades dagligen. Givetvis var det inte alltid så.

Sedan brukar man ha ett märkligt snedvridet fokus på de olika perioderna, vilket inte minst märks i skollitteratur, i dokumentärer och en del populärvetenskapliga texter. När antiken framställs utgår man ofta från de rika och mäktiga - kejsare, statsmän och gräddan av borgerskapet får representera "den antika människan". Att 90% av antikens människor inte kände igen sig bland dessa grupper framhålls sällan. I kontrast till detta får medeltiden ofta representeras av samhällets bottenskikt i form av livegna bönder och tiggare. Det antika samhället och det medeltida samhället mäts alltså efter olika måttstockar, vilket ofrånkomligt ger en snedvriden bild. När antiken behandlas fastnar man gärna vid kuriosa och "roliga anekdoter" - vare sig det nu är hur galna kejsare utnämnde hästar till senatorer eller hur hissystemet i Kolosseum fungerade. Över till medeltiden och ett helt nytt perspektiv framträder. Här är det inte fråga om fokus på roliga detaljer, utan tvärtom extremt svepande generaliseringar kring hur samhället påstås ha varit uppbyggt under den "hemska feodaltiden". Feodala samhällspyramider presenteras vid sidan av skildringar hur hemsk kyrkan var, eller hur digerdöden utrotade 1/3 av Europas befolkning. Antiken illustreras med dess främsta konstverk (marmorbyster, mosaiker m.m.) medan medeltidens konst och kultur gärna exemplifieras av den klumpigaste och fulaste kyrkokonsten man kan hitta. Att antikens människor styrdes av ödestro, orakelutsagor, djuroffer och präster som siade om framtiden i djurinälvor bekymrar inte många. Däremot är det ett evigt tjatande om den hemska "medeltida vidskepelsen" och medeltidsmänniskornas (påstådda) blinda tro på kyrkans auktoritet.

Att nya effektiva jordbrukstekniker introducerades under medeltiden (eftersom man inte hade tillgång till lika mycket arbetskraft som antikens stora slavarméer hade tillåtit) anses inte så märkvärdigt, jag menar vad betyder sådana omfattande framsteg när 90% av befolkningen ju inte satt och läste flummiga filosofoska skrifter av Platon! (vem fan orkar läsa Platon anyway?). Ja, av någon anledning har senare tiders historieskrivare bedömt ett samhälles utvecklingsnivå efter hur mycket filosofiskt nonsens från antiken som folk läser. Men visst, det fanns en del folk under medeltiden som också läste mycket antik filosofi - de brukar ju dock inte räknas eftersom det rör sig om ett jämförelsevis litet antal munkar och andra kyrkliga lärde. Att 90% av antikens befolkning av bönder, slavar, proletärer, soldater och annat "löst folk" inte heller läste flummiga filosofiska verk brukar dock inte hållas för den periodens nackdel...

För att sammanfatta det hela:
Antiken med sina galna kejsare och andra autokrater, sitt extremt omfattande slaveri, sin i alla samhällskikt utbredda viskepelse, sina brutala krig och gladiatorspel etc etc var en gyllene period av framsteg och kultur. Jag menar, man läste ju faktiskt Platon! (några iaf)

Det medeltida samhället med sina tekniska, ekonomiska och agrara utveckling var ju däremot en hemsk, mörk tid eftersom man inte satt och läste Platon hela tiden (ja, med undantag för en del munkar). Jag menar, vem vill leva i ett sådant hemskt, Platon-löst samhälle...? Ett vidskepligt samhälle där man rabblade böner till Jungfru Maria på Latin istället för att gräva i djurinälvor och konsultera haschrökande orakel - Hujedan mig vilken vedervärdig tid!

Myten om den mörka medeltiden kommer sig nog mycket av nedgången under 1300-talet. Tidigare var det tvärtom en ganska produktiv era.

Under 1300-talet sker dock en klimatförändring med lägre temperaturer som följd. Detta ledde bl.a. till missväxt, samtidigt som nyuppodlingen av mark avstannade (det mesta hade redan uppodlats). Mitt upp i eländet av matbrist m.m. kommer så digerdöden, vilken sannolikt inte hade fått så stora konsekvenser om folk hade ätit ordentligt m.m.

Myten om den mörka medeltiden är en ren konstruktion från 1400-talets renässanshumanister i Italien, som menade att de själva minsanna hade återupprättat den "rena" antika estetiken (i konst, litteratur, arkitektur m.m.) och "rena" antika ideal. Efterföljande historieskrivare har helt utgått från deras linje och förmedlat deras nattsvarta bild av medeltiden, i stort sett utan att granska eller ifrågasätta den. Föreställningen kring Den ljusa antiken - den mörka medeltiden - den ljusa renässansen befästes sedan definitivt av den schweziske historikern Jacob Burckhardt i mitten av 1800-talet. Det handlar alltså ytterst om italiensk 1400-talspropaganda som historikerna länge inte ville genomskåda.

Digerdöden har inget med agrarkrisen under 1300-talet att göra. Man har utifrån marxistisk historieteori spekulerat kring ifall pesten drabbade de fattiga och undernärda i högre grad, men man har inte hittat några belägg för det. Tvärtom tyder allt på att dödligheten var minst lika stor bland överklassen. Läs gärna Dick Harrisons "Stora döden" för en mer ingående diskussion kring den frågan.