Vi som är incel, (involuntära celibater)

Skillnaden är ju att en trettiofemårig brud med enkelhet kan sänka kraven och skaffa en snubbe om det nu någon klocka tickar eller vad det handlar om. Iden om att nejdu, det är kört för henne nu. Exakt alla män i samma ålder har minsann redan skaffat familj medan hon sprang på klubbar och förverkligade sig själv i Australien. Så där kan hon gott sitta i sin ensamhet och ångra sig och hennes jävla krav. Den idén är en önsketanke hos en hel del män.

Är man en trettiofemårig singelbrud som ser helt okej ut så är det garanterat ett eget val. Som hon upplever är bättre än att vara med en kille som hon inte är nöjd med. Sen kan hon ju säkert vara missnöjd med att vara singel också. Men alldeles uppenbart inte tillräckligt missnöjd för att orka göra något åt det.

Om man kan tänka sig att sänka kraven ja, vidare även om man sänker kraven gör man ju ett medvetet val.
Blir man tillräckligt lycklig om man tar någon som inte når ens önskvärda standard, varav man hela tiden kollar om gräset är grönare på andra sidan?
Kontentan är ju att hon hade kunnat få något bättre om hon inte hade varit så selektiv när hon var ung.
Åldern kommer ju ikapp.

Jag har inte påstått att personen behöver sitta ensam, bara att man lägger krokben för sig själv varav andra kvinnor tar den stor majoriteten av de bra männen som hon tidigare dissat.
Sen får hon konkurrera om de bra männen som finns kvar med kvinnor som är 10 år yngre.
Vem bildar man helst familj med?
25 årig tjej eller en 35 årig tjej om man som framgångsrik kille är 30-35?
Karriärs kvinnorna uppger ju själva att det är ett problem med för få män.

Väldigt många kvinnor tror att män väljer kvinnor som kvinnor väljer män.
Så är ju inte fallet.
Ålder utseende mm spelar mycket högre roll för män än vad det gör för kvinnor som i mycket högre grad jagar social status.
Många kvinnor, speciellt karriärs kvinnor gör en bio vid dejting som ska visa vad de uppnått jobbmässigt, jag jobbar hårt!, jag har extra jobb!, Jag är alltid igång!, vill du träffa mig så får vi boka ett möte veckor i förväg!
Man utgår ifrån att man kan konkurrera med andra kvinnor som om när man konkurrerar om ett åtråvärd tjänst på en arbetsplats.

Vilket förstås inte är något som imponerar på män generellt.
De hade funkat på många kvinnor ja.

De absoluta vinnarna i dejting världen är män som är framgångsrika med karriär och har utseende.
Till detta kan vi lägga till kvinnor som trots begränsningar i form av utseende att de är relativt normala och har enklare jobb får framgångsrika karriärs män med gott utseende.
För att de helt enkelt hög direkt när chansen dök upp och såg potentialen hos snubben.

Förlorarna är förstås incel männen sen har vi kvinnor med orimliga krav som väntar för länge.

Den stora majoriteten av män och kvinnor fattar sina begränsningar och gör rimliga val och är generellt tillfreds med livet.

Problemet är att kvinnor dejtar uppåt i hierarkin medan män ligger nedåt i hierarkin. Mannen som alla kvinnor vill ha ligger runt hur han helst vill, när han vill. Under den premissen är det också högst osannolikt att han faktiskt vill stadga sig eller ens letar något seriöst. Han har ett helt smörgårdsbord av kött framför sig dagligen. Han har utseendet plus karisman. Det räcker eftersom kvinnor är extremt utseendefixerade. 99% utseende, 1% social talang. Man kan vara samhällets paria så länge man har utseendet.

Detta leder sedan till:

1) Kvinnor delar till sist samma pool av karismatiska och snygga män
2) Kvinnor gör sedan det fatala misstaget att blanda ihop förhållande med sex. Bara för att han vill pumpa och dumpa betyder det inte att de kan få förhållande med honom. Men när sexet väl har skett tror de att de är värda ett förhållande med honom, eftersom han ville ligga. Den engelska termen inom MGTOW för detta är "Alpha widow". Eller på ren svenska alfaänka. Efter 10-poängaren till man som pump n dumpade dem via Tinder så vill de endast ha liknande eller bättre, för att de tror att de förtjänar det. Därmed kan man räkna bort 99,999% av resterande män. Kvinnorna delar till sist samma pool av män (1). Kanske till sist samma man, om det lokala utbudet är dåligt.
3) De lever nu i en inflaterad självvärdebubbla. Ett enormt inflaterat ego. Mängder av inviter från seriösa män som de ratar pga att tre bilder inte gav fjärilar i magen efter fem sekunder. Ett recept som leder till ensamhet, lådvin och katter. Men samtidigt en slags psykotisk ensamhet där man tror man är mer än vad man egentligen är. Till sist spricker dock alla bubblor och jag undrar vad som är nålen i detta fallet? Kanske massarbetslöshet och social misär? Fattigdom brukar leda till att män uppskattas lite mer i samhället. Just nu är majoriteten av män obsoleta, trots att vi är samhällets grundpelare. Vem hämtar dina sopor? Vem bygger hus? Vem får industrin att rulla? Vem tar alla farliga "skitjobb" rent generellt?

Min poäng är att snacket om tjejernas krav är en diskussion som förs av män. Inte kvinnor. Och den diskussionen är lika relevant som att fråga sig varför Tesla nödvändigtvis måste vara så förbannat giriga. Om de bara sänkte priset på sina bilar hade de ju tjänat på att sjukt många fler hade köpt! Dom lägger ju lite krokben på sig själva genom att ta fantasipriser.

Eller kort sagt, jag vill låta som att jag främst är bekymrad om Teslas ekonomi. Medan det i själva verket handlar om att jag också vill kunna köra Tesla.

Just nu står gnälltrådar av frustrerade män som inte får ligga som spön i backen. Medan jag möjligtvis sett någon enstaka tråd av någon kvinna som ville påpeka att det kan vara svårt för dom också. Vilken drunknade i svar från ursinniga män som blev så arga att de började blöda näsblod. Men det kryllar i vilket fall inte av trådar av kvinnor på nätet.

Helt enkelt, att det sitter mängder med 30+ kvinnor som grinar över att de är singel tycks i huvudsak vara en föreställning hos bittra män. I verkligheten ser vi inte röken av dom. De existerar självklart. Men det är inte ett utbrett problem.

Kvinnorna ser inte själva det som ett problem även om det uppenbarligen är det.
Jag förstår din poäng, men det förändrar ju inte faktumet att kvinnor själva gnäller om att det inte finns tillräckligt med bra män.


Sen håller jag med om problematiken med incel männen som hörs väldigt mycket trotts att de är en liten grupp.

Vidare så hänger män och kvinnor i olika trådar, forum mm.
Det är ingen hemlighet att flashback är dominerat av män.
Kvinnor tenderar i högre grad att träffas och snacka medans många ensamma män hänger på nätet.

Hmm, jag tycker dina förklaringsmodeller låter väldigt spekulativa. Vi män hör inte att kvinnor gnäller för de gnäller internt i så fall. Tror vi. Kanske. De gnäller inte på nätet. Men det betyder inte att de är missnöjda. Tänk om de gnäller bakom stängda dörrar. Etc.

Det känns ungefär lika relevant som i att spekulera i att Fransmän säkert kanske ofta gnäller på att de inte är Australiensare. Vi hör inget om det. Vi vet inget om det. Men bara för det är det ju inte omöjligt. Vilket också låter synnerligen spekulativt.

Och jodå, alla har vi väl hört någon enstaka kvinna här och där som inte är nöjd med män. Det kommer liksom inte i närheten ens i skuggan av män som är frustrerade. Jag tror inte det här är ett problem för kvinnor så länge de inte ställer sig på barrikaderna och gnäller på det.
Uppenbart för männen ja, som gärna hade önskat att kvinnor skulle börja problematisera det hela. Själv hade jag gärna sett att Tesla problematiserar sin prissättning. Själva tycker de nog inte att priset är ett problem.

Jag undrar precis som Nospheratu var egentligen bevisningen finns för att det finns så otroligt många såna här kvinnor?

Jag gjorde en liten ovetenskaplig studie på framgångsrika affärskvinnor för några månader sen:
(FB) Anledningen till att de flesta män har så svårt för sk "karriärkvinnor"

Av tio-i-topp på Dagens Industris lista var:
- Nio gifta
- Åtta av dem hade 1-3 barn, en hade flera bonusbarn
- En var ogift, men hade ett barn

Jag kollade några till nu: De som gick att få fram uppgifter om var gifta och hade barn. Du kan ju leta igenom listan själv om du vill: https://www.di.se/hallbart-naringsli...ast-i-sverige/

Om man går en bit ner på statusstegen och jag försöker minnas de kvinnor jag haft som chefer eller som haft relativt framskjutna positioner på mina olika jobb så kan jag knappt komma på någon som skulle kunna stämma in på din bild. Har en hög chef nu som inte har barn, det vet jag. Men hon är gift. Några har varit lite sena med stadig familjebildning och barn, det vet jag. Men de lyckades till slut. Så den biten finns ett korn av sanning i. Jag såg själv när jag nätdejtade första gången vid 40 att det var rätt många akademikertjejer på säg drygt 30 till säg 36-37 som sökte efter killar att bilda familj med (Men tjejerna med barn som jag själv sökte i första hand eftersom jag redan hade egna var i klar majoritet). Ofta framgick det av deras profiler (detta var före Tinder) att de hade både utlandsstudier och utlandsjobb bakom sig. Men det är ju inte samma sak som att de slutade som ensamma kattkvinnor. De få kvinnor jag känt som varit lite åt det hållet har haft issues av olika slag. De har knappast "åkt kukkarusell" i ungdomen för att sen bli ensamma, överåriga och ratade. Bara i ett par fall har det varit lite svårt att förstå vad som varit fel. Men jag känner såna män också. Det finns nog ett inslag av slump i det här som gör att även några som eg. har bra förutsättningar aldrig träffar "den rätta".

Så jag tror som Nospheratu att det här till största del är en fantasi som besvikna män tröstar sig med. En variant av Chad-myten att det finns ett litet gäng "toppmän" som ligger med nästan alla tjejer så att det inte blir några över till de vanliga killarna.

Jag har jobbat på flera kvinnodominerade arbetsplatser genom åren och i mina unga dagar var jag en riktig festare som gärna pratade och låg med tjejer till höger och vänster och lärde mig en hel del tack vare det.

Till att börja med, kvinnor öppnar inte upp sig lika mycket på internetforum som män gör, de pratar oftast med någon nära vän/syster om sina relationer (eller avsaknade av sådana) och det kan vara därför du och andra inte har sett så mycket av det här på flashback. Men ensamma, missnöjda kvinnor finns i allra högsta grad, särskilt i Stockholm. Jag har stött på massvis med sånna på tidigare jobb och dem var lätta att upptäcka, de har inte samma glöd längre. Missnöjet syns på långt håll och det är egentligen sorgligt att se, men oftast (inte alltid), är det deras eget fel.

Ibland har jag också, efter att de hade öppnat upp sig, hittat kompisar som jag ordnade dejter med, men i de flesta fall gick det tyvärr inte bra i längden och det var nästan alltid för att kvinnorna tyckte att något "inte kändes rätt". Detta med att det "inte känns rätt" har jag med tiden kommit fram till att många kvinnor över 30 år har en psykologisk spärr och fastnar lätt i det förflutna, som inte sällan handlar om en tidigare, ofta kaotisk, relation med någon man hon hade i 20-års åldern. Detta har av någon anledning en stor skada på deras psyke och har svårt att "börja om" ju äldre de är. Män har, enligt min erfarenhet, lättare att börja om, oavsett vad som har hänt tidigare.

Vad gäller chads är det fullt verkligt. Jag var chad-light när jag var yngre och min polare som var en extrem chad och som jag ofta festade tillsammans med, hade tjejer på löpande band. Vi träffade alla möjliga tjejer och det var inte ovanligt att de hade pojkvän men ändå följde med oss hem, det var så jag upptäckte hur mycket tjejer kunde ljuga. Jag hade en moralisk gräns om att inte göra något med kvinnor som var gifta eller hade barn, men min kompis brydde sig inte, så länge de var snygga.

Det jag försöker säga är att bara för att chads finns innebär det inte att alla andra män inte får något, det innebär bara att kvinnor har en outtalad kategorisering av män.

Chads - får villkorslöst sex med stort engagemang från henne att hålla honom nöjd, till exempel avsugning på första dejten. Därefter, om hon är ute efter en relation, så försöker hon försiktigt smyga in allt fler krav, för hon vet intuitivt att han har många alternativ. Chads är för övrigt ofta riktiga rövhål mot kvinnor, för att man vet att det inte får konsekvenser, iallafall när man är ung.

Normala män - dessa är vad majoriteten av män tillhör. Passar som bra vänner eller bra pojkvänner/makar. Ofta är kvinnorna tydliga med sina villkor och det blir ett par dejter innan det blir något sex. Normalt styr hon relationen också, men det finns undantagsfall. Här finns också en hel del lyckliga relationer och det är egentligen här många kvinnor bör söka män från första början, men de upptäcker det allt senare numera och ibland för sent.

Incels - en minoritet av män som ofta är som spöken för kvinnor. Kan jobba eller plugga på samma plats i flera år utan någon kontakt med personen i fråga. Dessa män är det väldigt synd om och det är bisarrt att samhället hatar så mycket på dessa redan utsatta män bara för att man inte vill avslöja eller erkänna kvinnors sexuella natur.

En "ovetenskaplig" studie absolut.
Du har ju valt ut de mest framgångsrika affärs kvinnorna.
Det säger inget om övriga akademiker kvinnor.

Vidare så är det ingen som påstått att någon majoritet av alla kvinnor som är akademiker skulle ha svårt att hitta män.

https://kvartal.se/artiklar/vem-ska-...gifta-sig-med/
https://www.aftonbladet.se/relatione...-inte-ratt-man
https://www.svd.se/a/9Kb4V5/nya-tren...gifter-ner-sig
https://www.expressen.se/ledare/susa...ningsbeteende/
Osv
Barnafödande har dessutom fått ner successivt och är nu på lägre nivåer än på väldigt länge.
Då har vi ändå tillskott av grupper av kvinnor som föder väldigt mycket barn.
Dvs som kompenserar att akademiker kvinnorna föder mindre barn.

Visst det kan vara ekonomiska anledningar, men är det verkligen det?
Om det är nu grupper av kvinnor som är högt utbildade och tjänar mer än andra kvinnor, borde de inte då ha råd med barn?


Återigen det är inte som att vanliga män med jobb mm inte får ligga.
Det är ju inte vad det handlar om.

Utan kvinnor med orealistiska förväntningar och krav.
Vilket innebär att de många gånger väljer bort riktigt bra män i tron att de ändå kan få någon ännu bättre.
Sen blir de äldre varav de riktigt bra männen blir betydligt färre och hellre tar yngre kvinnor.
De sumpar med andra ord sina chanser sen blir det mycket svårare då dessa män är tagna av andra kvinnor.

Kvinnorna utgår ifrån att männen väljer partner utifrån samma preferenser som akademiker kvinnorna själva gör.
Vilket de inte gör.
De tror inte att de riktigt bra männen med bra jobb kan tänka sig en undersköterska så länge han finner henne attraktiv och trevlig.
De tror att de bara konkurrerar med andra kvinnor med samma jobb status som de själva.

I själva verket så konkurrerar de med alla kvinnor som ser bättre ut och har en trevligare personlighet.

Det betyder att kvinnorna som inte har så hög jobb status, lön mm ser det som ett kap om det dyker upp en bra man med högre lön och status än själva.
Dvs deras krav är lägre och de får en man som tjänar bättre och har en högre jobb status än de själva som väldigt många kvinnor generellt vill ha.
Dvs i det sammanhanget så gynnas de av att just inte ha bra inkomst och hög jobb status.
De blir i högre utsträckning nöjda då männen når deras krav som är lägre pga deras egna läge i arbetsmarknaden/socialt.


Resultatet blir som jag redan tagit upp att kvinnorna med lägre social status/inkomst tar männen med högre social status/inkomst framför kvinnorna med hög social status/inkomst som inte hänger med i svängarna utan inte tar chansen när bollen är rakt framför dem titt som tätt.
Sen blir de äldre varav de fåtal bollar som finns kvar som de nu tänker sig kan nöja sig med nu jagas hårt av yngre viralare kvinnor.


Självklart är inte detta skrivet i sten men det beskriver kvinnors parningsbeteende och parbildning i stort.

Se mitt svar ovan.

Jag har sett dina svar och förstår att du insisterar på att det är ett problem. Saken är att kvinnor insisterar på att det inte är ett problem.

Visst kan man belysa att många medelinkomsttagare i genomsnitt är lyckligare än synnerligen förmögna personer. De förmögna ser inte detta som ett problem och är inte ett dugg villiga att skänka bort pengar för att eventuellt få en lyckligare tillvaro. Du kommer sannolikt på samma vis aldrig lyckas övertyga kvinnor om att de har ett problem.