Citat:
Ursprungligen postat av
Cymbaltazzz
Infogade en kram också.
Det var så lite så..
När jag läste att du försökt jobba på dig själv och känner att du gjort så mycket som du kan, ändrades min uppfattning.
Men även det är ju lite av en lögn, det itsaek skriver är delvis rätt för att det handlar såklart om personlig utveckling/förbättring och det kan man alltid göra mer av.
Det blir något otroligt jobbigt när försöken blir intensivare men inte ger utslag i det verkliga livet, när man försöker men inte upplever att någonting förbättras.
Vissa incels är ju "blackpilled" vilket betyder att de upplever spelet vara helt förlorat, men det stadiet har i alla fall inte jag nått. Ännu inser jag att problemet naturligtvis ligger hos mig, men detta har nog mycket att göra med att jag är en sån person. För andra incels som har en hårdare personlighet blir det lättare att skylla på omvärlden och inte sig själv.
Den kanadensiske psykologen som jag nämnt tidigare säger också att lösningen för incels är att bli män, att utvecklas och ta ansvar för sitt eget liv. Jag kan inget annat än hålla med, egentligen, och det är i mångt och mycket det jag försöker göra i andra delar av mitt liv bortom dejting. Men i samma veva tar han upp att incels behöver bli män inom ramen för ett monogamt samhälle och att desto mer vi lutar åt polygami desto svårare blir det.
Låt mig förklara lite närmare: säg att vi har 100 män och 100 kvinnor i en population. I ett polygamt samhälle kanske varje man har 5 fruar, vilket betyder att 20 män lägger beslag på alla kvinnor och 80 män blir utan. Dessa män tenderar att bli våldsamma,
för att det inte finns några möjligheter att förbättras och skaffa sig en relation. Männen har ingenting att förlora. Så oavsett hur mycket dessa män jobbar på sig själva är sannolikheten oerhört liten att de faktiskt lyckas bli så åtråvärda potentiella partners. Därför behövs en monogam samhällsstruktur.
Detta tror jag har börjat fattas i dagens väst, särskilt bland unga människor, med tinder och andra hookup-appar. Även i relationer har folk tinder, bara ifall de råkar hitta någon bättre. Det är samma sak som en annan grej psykologen pratar om, nämligen att det är större sannolikhet för skilsmässa om man bott med varandra innan giftermål. Varför? För att man lär sig leva tillsammans under förevändningen att om man hittar något bättre vill man ha möjligheten att gå dit. Detta strider emot tanken bakom giftermål, att i fullt acceptera sin partners alla sidor, goda som dåliga.
Ännu finns dock möjligheten för unga män att förbättras och ta del av kakan, för att idealet är fortfarande monogami. Men vi har sett en kraftig ökning av allmän acceptans av polygami och "seriell monogami" är högst jämförbart med polygami. Ett exempel är DeNiro som skaffade sitt sjätte barn med en tredje kvinna, i 68 års åldern. Han har depriverat 2 andra män på möjligheten till reproduktion (och därmed sannolikt giftermål/intimitet) genom sitt agerande, och kollar man på sånt tror jag att acceptansen i samhället är mycket högre för det än ren och skär polygami, men effekten/utfallet för 2 andra män är lika dålig i båda fallen.
Jag tror att incels har en bra poäng i dessa saker (hypergami, polygami mm) men att stanna vid att det inte går att förbättra, för många incels, är fel för att det finns vägar att bli en bättre och attraktivare person. Men jag förstår också att det blir demoraliserande särskilt om man försökt och inte lyckats, vilket jag tror också tyder på ett samhälle som desto mer lutar åt snabba hookups där det gång på gång visats att kvinnor föredrar vissa typer av män som råkar utgöra en minoritet av alla män. I sådana fall så oavsett hur mycket resterande killar försöker förbättra sig själva kan de inte bli smartare/längre/snyggare ansikte osv. och då går det inte hem hos de kvinnor som finns på apparna. Lägg till på detta att det inte längre finns naturliga knytpunkter för unga män och unga kvinnor så blir det ännu svårare för unga män att veta hur de ska hitta en flickvän. Att fråga en söt tjej i kassan är ju bara dumt, hon jobbar och folk står i kö. Hur ska det gå till? Osv. Det första folk, i alla fall i min krets, har sagt när någon är singel är "ja men skaffa tinder!". Jag tror att andra killar känner igen det.
Och kanske det värsta är att det konsumerar ens hela vardag, att känna att man inte räcker till och är ful och kommer att leva ensam livet ut. Man får ju högt blodtryck av bara tanken, blir irritabel, agerar impulsivt och det leder till att man blir beroende av någonting (tvspel, droger, alkohol, nikotin mm) vilket driver vidare på den negativa spiralen. Till slut tror jag man finner tröst i ensamheten och självhatet och självömkan att man gärna stannar kvar. Och när detta blir en så djup del i vardagen är det lätt att tappa fokus på annat, att inte prestera lika bra i andra delar av livet.
För att avsluta: Jag är samtidigt stark motståndare till detta att unga killar har höga krav, det tror jag inte ett dugg på. Vissa har det absolut men de flesta vill ha en vanlig tjej att dela vardagen med och känna lite intimitet. Att andra incels har grova psykiska problem är en helt annan femma och en annan subkategori inom incelosfären.
Och jag pratar endast utifrån mitt eget perspektiv och kan inte prata om hur det är för alla incels. Det är väldigt viktigt att folk förstår att incels är inte en homogen grupp bestående av vita arga unga män som hänger på 4chan och prisar Breivik, särskilt om man inkluderar de män som inte uttryckligen kallar sig själva incels men som i själva verket är det (stor grupp som inte nämns).
