Hej igen.
Jag fick ta en paus, problemet var att jag blev övertygad av min egen argumentation om att Palme hade HIV. Det är ingen bra utgångspunkt för att resonera förutsättningslöst.
Men så såg Olof Palmes personliga brev till Leif Axmyr (daterat 1986-02-18) i Aftonbladet och kunde inte slita mig från att börja gräva igen. Stämmer postulatet och mitt resonemang så vet ju Palme om att han snart ska dö, i det perspektivet blir ett personligt brev till en livstidsdöms fånge rätt intressant. Jag hittar inget anmärkningsvärt i brevets innehåll men tycker ändå att brevet i sig är intressant, att statsministerm prioriterar att skriva och göra förfrågningar åt en livstidsdöms dubbel mördare. Finns där en svag känsla av samhörighet och önskan att i alla fall någon skall bry sig om även den mest hatade, oavsett personens fel och brister?
Länk till aftonbladet och brevet från Palme till Axmyr.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16939427.ab