Lyrica utsättning KAOS!!! Erfarenhet??

Jag vill gärna tro att jag smakat på lyrica-at då den är som värst. Men vad vet jag. Har haft mycket höga doser under långa perioder vilket jag skrivit om tidigare, slutat abrupt en mängd gånger samt trappat ned vid tre till fyra tillfällen.

Hela idén med att "motionera" var att göra det som kändes omöjligt. Observera att med motion snackar jag fem till tio minuters pass på sin höjd. Det är inte heller frågan om någon intensiv motion. Hur långsam du än är kommer det att kännas som ett maratonlopp.

Ser att du inte varit aktiv i tråden sen snart två veckor, men jag hoppas att det går bra för dig och att du kämpar på fortfarande.

Lyrica, Guds gåva till mänskligheten. Nåja, åtminstone sas det så när den kom. Skrämmande att se hur läkarkåren inte har en susning om vad det är de sätter ut. Hur det påverkar människor och hur psykiatrin för att nämna en instans, packar på folk den här skiten. Allt för att bota symtomen, men inte problemet. När det sedan kommer rapporter om biverkningar och en beroendeproblematik, då lämnas patienterna åt ödet och tillgången stryps utan att informera om läget eller hjälp att ta sig ifrån situationen. Mänskligheten när den fungerar som bäst.

Har själv suttit och fått neka recept på Lyrica och berättat i god ton VARFÖR jag inte ska ha Lyrica, nu på senare år. Hur medicinen faktiskt fungerar och att läkaren faktiskt inte verkar ha riktig koll på läget här. Har dock ätit hästdoser och klivit av och på Lyrica i omgångar, men det är ett antal år sedan dess nu.
Sen förstår jag inte varför behandlingshemmen ens tillåter att skiten finns i deras ägo. Sätt ut ett substitut direkt istället, när man väl är på skyddat område så att säga. Bättre plats finns väl inte att kliva av.

Grejen med lyrica är, känslan av att kliva av både opiater och benzo. Lite på samma gång.
Men Lyrica är en "medicin" och en drog som alla andra. Same shit, different names. Vad ska man då göra?

För det första är nedtrappning att rekommendera och det reducerar risken för att kliva tillbaka igen om man kör CT och kampen blir för intensiv. Men dra inte ut på det allt för länge, utan kör täta intervaller, med små sänkningar.

OM MAN KAN: Äta, äta, äta, aktivera sig med i stort sett vad som helst, även om det inte är det minsta kul och hela kroppen skriker NEJ, vänta ut sömnen tills man stupar. Kroppen reglerar det där själv och stänger av till slut när man måste få sömn. Om det så bara är 20min i taget. Gråta, skrika, slå på sina värkande kroppsdelar, skaka med foten och benen, dricka mycket vatten och inte isolera sig. Vissa saker är ofta omöjliga när man går av, men har man en drivkraft som de flesta missbrukare har, lägg all den energin på att nu göra tvärtom. Tvärtom mot vad du vill och det din hjärna säger till dig. Den är för tillfället kortsluten och lämnar felkoder konstant. Göra Tvärtom, Hela tiden. Då kommer resultaten till slut. Paranoia och andra saker djävulen kommer med, låt det bara vara så. Försök att inte reagera på tankarna. Om möjligt, var inte ensam utan med någon du har förtroende för. Om det inte är möjligt att denne är närvarande hela tiden, så använd telefonen.

Vad är alternativet? Fortsätta knapra och dra ut på det, eller ta smällen och se framåt. Livet väntar på dig, men ingen kommer att knacka på dörren och ge dig lösningen så att du kan luta dig tillbaka och vips så är det klart. Du vet vad du ska göra och Du fixar det här. Kom igen nu, inte fan ska drogerna få ta över och styra ditt resterande liv. Du har redan kommit ifrån suben och benzon säger du. Du har ju allt att vinna här och du kan se fram emot en fin sensommar och en höst där du känner lukten av förändring och aptiten på livet igen. Kör, bara kör och vänd dig aldrig om igen.

Lycka Till!

Har verkligen kämpat dom här veckorna inte orkat vara inne o skriva men nej nej aldrig mer lyrica...problemet är att jag åker till juggan om exakt en vecka o ja hoppas verkligen att jag blir bättre har inte ens orkat ta mig ut o shoppa sommarkläder(i-landspoblem) men jag är en riktig shopoholicbrud i vanliga fall...Orkar inte ens sminka mig inte prata med killen ja bor ihop med o han har lite svårt o förstå hur jag mår så han tror att de handlar om mina känslor för honom oh man orkar inte förklara om o om igen hur jävligt man mår ...Men uppskattar verkligen din push och tro mig jag lääängtar sååå tills att bara kunna må normalt igen...Ibland är de svårt o glömma bort att de är lyrican utan man blir nojjig att tänk om de är såhär jag är men egentligen vet jag ju att de är utsättningen..Sömnen o tankarna på att få försvinna ur sin kropp e värst man vill ju verkligen inte bo i sin kropp under en sån här tid...Men idag är en "ok" dag om man jämför mot dom andra.... Tack de värmer o få lite råd iaf, Bless

Precis det jag menar. Att motionera när man inte orkar sminka sig tex. Förstår dej till 100 procent. Och känslan att man tappar verklighetsuppfattingen är skrämande nog.

Bra jobbat. Du är på god väg. Lider med dej, hoppas du får någon lugn halvtimme och ser ljuset i tunneln.

Du har säkert fått smaka på grova utsätnings symtom. Men ok efter några dagar orkar man det. Slår ut min motorik så ben osv slås ut. Kan tex inte gå, lyfta fötter och gå. Det är ju något du skall vara glad för. Ville bara förmedla att dina råd inte går att genomföra vid en riktigt at.
Mvh

hur ska man kunna träna bort atn med tanke på att man knappt vågar gå ut ur lägenheten pga sömnbrist paranojja osv...o alla dessa kramper smärtor svettningar frossa man får ju typ influensaliknande symptom fast värre, man äter inget...har redan gått ner 7 kg ..då skulle till o med dom där 10 min på cykeln bli farlig om du förstår vad jag menar...

Elller menar du att när man börjar bli lite bättre så kan man sakta men säkert börja..

Själv så mår ja så piss idag...gjorde slut med min ängel (mannen ja skulle gifta mig med...som hjälpt mig genom all skit ja varit med om är de den här jävla utsättningen som gör att ja gör helt störda saker han har inte ens gjort nått mot mig endå gjorde ja slut snälla nått råd ska ja hämta ut lyricAn eller är de utsättning att man kan bli konsigt o elak o en minut efter bryter man ihop för man var så elak alltså håller ja på o bli sjuk i huvet??börjar b li fett rädd ja hoppas verkligen de här hör till utsättningen annars e de nått konsigt

förstå veckorna låg ja om en zombie orka inte prata äta panikattacker osv... o nu näu de börjat bli bättre me dom grejerna LITe bättre iaf men en stor förändring från några ¨veckor sen är de här nått efterskalv då bara???? vet nån??

Det är abstinens eller skador av drogerna, det kommer nog gå över. Jag blev likadant i början när jag klippt alla droger, sjukt elak, kände mig som en psykopat stundtals och fick ångest efteråt pga hur jag betett mig, fick konstig tankar också typ tvångstankar att jag skulle skada mig själv och andra, farligt att sluta med droger vet du, farligt att syssla med droger också, det är inte för inte som folk går bananas när dom slutar punda! Försök få ut din ilska, antar du bär mycket på sånt det gjorde/gör jag också.

Skulle du ta återfall och hoppa på allt igen så kan du räkna med att det blir ännu värre nästa gång du ska sluta!

Av egen erfarenhet kan jag säga att det absolut bästa sättet är långsam nedtrappning. Jag käkade mellan 500-700mg om dagen och försökte sluta tvärt. Det ledde till brutal ångest, muskelsmärtor (kändes som om ryggen skulle slitas sönder), kräkningar och svår tics.

Trappa ner helt enkelt. Jag stack till psykakuten och sa som det var: "Medicinen gör ingen nytta och jag klarar inte av att sluta med den själv". Satte ut den inom slutenvården på typ 3 veckor.

Det är inget fel med att söka hjälp när man är fast i en situation man inte klarar sig ur själv.

Jag kan också säga att det var relativt smärtfritt.

3 veckor kan väl knappast kallas en långsam nedtrappning?

okej hppas de inte fortsätter alls för länge då lär jua ju förlora alla i min närhet....