Kvinnor som inte vill ha barn

Det har funnits o kommer alltid att finnas ett antal kvinnor som säger sig
inte vill ha barn - men de motsvarar inte majoriteten

Men när de passerar 35 börjar de inse - Nu eller Aldrig - snart blir jag
(sperma)SkottSäker - och då är det sista andningen som gäller.

Skulle vilja se de 36-38 åriga barnlösa damerna som vidhåller att de inte vill ha barn-
det finns så klart några - men de är inte många. Undrar om de ändrar sig genom åren
pga eventuella brister på jobb - men det är ju 20 år framåt innan barnen skall söka jobb
o på 20 år kan ju mycket hända

De som lever i partnerelation där partnern har barn går bort

Jag har PCO. För att bli med barn kommer det krävas IVF, i mitt fall. Här i mitt län får du ett försök betalt, resten får du punga ut själv. Jätteskoj! Sen har intresset aldrig varit på topp, har aldrig smält inför nån annans unge. Haft fullt upp med depressioner och ångest. Nu, när the big 30 närmar sig, börjar livet vara drägligt med hjälp av medicinering. Kanske barnlängtan kommer då! Då vet man vilket helvete som väntar, för det är inte bara att ligga så är jag gravid.

Sålänge det håller med killen min är det lugnt. Han har redan gjort detta med barn, 3 st, och skilsmässa för att exfrun var en äcklig slyna. Gör det inte det, då kan jag ha problem och få lov att ge efter för det sociala trycket, barntvånget, för att säkra min partner. Jag ser raddor av misslyckade IVF-försök och ett förhållande som inte klarar det psykiska och fysiska trycket som något sådant innebär, framför mig. Jävligt kul.

Det är kul se andra tala för ALLA kvinnor. Korkat så det förslår.
Jag är glad jag hittat min man och kan bara hoppas det håller. En diamant bland skithögarna.

Jag har ställt in mig på ett liv utan barn, blir det barn ändå, ja då är det bara hoppas man blir lycklig. Som "alla andra".

Skulle vara intressant att veta hur många procent av alla kvinnor här i Sverige som inte vill ha barn.
Själv är jag man och har inget intresse av att skaffa barn, inte för att jag ogillar barn men förstår inte vad man ska ha dom till? Är därför nästan bara intresserad av att träffa tjejer som redan har barn gärna 2 st eller flera på grund av att slippa problemet med att hon annars kommer att vilja ha barn, för jag gissar på att kvinnor som inte vill ha barn är en väldigt liten minoritet.
Är 29 år och föredrar tjejer som är 30-35 och har märkt att det är ganska vanligt att dom har barn som tur är. Att vara en bra mamma och barnkär ser jag dessutom som en bra och trevlig egenskap, skulle nog inte vilja bli ihop med en kvinna som inte vill ha barn.

Det är väldigt få kan jag säga. Högst mellan 5-8% om jag kollar de jag känner. Men du vet flera säger att de inte vill; men det är ofta en falsk rationalisering medvetet eller omedvetet. Och det kan bero på att de de facto inte kan få barn eller t.ex. är missmodig att hitta "rätt partner". Jag vet flera såna exempel. Till min f d som sa att hon inte ville ha, sa jag "du får inte missa det här med barn! för det är faktiskt störst i livet - men det vet du inte förrän du har dem!". Det tog inte lång tid...

Har du asperger förresten?

Det finns andra anledningar också, såklart. Jag kommer förmodligen inte att skaffa barn - är närmare 35 nu - pga att jag inte vill ha barn med vem som helst. Främst ska det kännas rätt, men jag tvivlar på att jag kommer att träffa nån det känns rätt med innan det är för sent. Hatar att stressa fram beslut, så då tar jag hellre beslutet att strunta i barnalstringen och fokusera på att hitta kärleken ist. Jag tycker dessutom inte att barn är något man bara skaffat sig sådär; det är ngt man planerar för. Att hoppa på första bästa kille som vill ha en unge och låta honom göra mig på smällen är helt enkelt inte min stil. Min devis har varit att det får bli som det blir, och än har det inte blivit.

Jag är dock varken karriärskvinna, sjuk, manhaftig (tvärtom!) eller ansvarslös. Är snarare mer ansvarsfull än de flesta kvinnor i min ålder; tycker att de flesta beter sig som desperata, irrationella hormonmonster. Kanske kan ge dig delvis rätt i att jag har en mer "manlig" hjärna, dock är det ingenting som syns utanpå då jag är väldigt feminin.

Vill tillägga att jag hittills aldrig känt nån lockelse till att driva barnfrågan i någon relation, trots att jag haft längre förhållanden.

Jag anser för det första inte att barn är en rättighet, och därför vill jag inte skaffa barn utan att överväga beslutet noggrant. Det är möjligt att det finns någon kille där ute som jag skulle kunna överväga som förälder till ett eventuellt barn, men jag är osäker på om jag kommer att träffa honom alls (iaf under tiden som jag ännu är i fertil ålder). Förutsättningarna måste vara helt rätt, liksom personen. Jag anser som sagt inte att alla är lämpade att ta sig an en föräldraroll, hur mkt jag än älskar personen.

Om jag är barnkär? Nej, inte i allmänhet. Kan tycka om lite äldre barn dock. Skulle jag älska ett barn som vore mitt eget? Utan tvekan! Skulle jag vara en engagerad och god mamma? Inget snack om saken. Därmed inte sagt att jag vill forcera fram något bara för att slippa bli ensam på äldre dagar, eller för att det är norm - detta är förbaskat dåliga anledningar, i mitt tycke. Jag skulle gå emot min egen natur om jag resonerade annorlunda.

Vilken 1800-tals kommentar.

Jag vill inte producera några barn till vårt samhälle och värld, jag tycker inte att vårt sönderstressade, överbefolkade samhälle är gjort för barn längre (allt för många skiljer sig när dom fått barn därav) och denna vår planet har blivit en sopptipp utan like,miljökatastrofer, krig och elände. Våra barn våldtas och våra djur utrotas.

Homo sapiens är ingen vidare ras, vi förstör ju allt. Det är du som har ett allvarligt psykiskt fel, som uppenbarligen hindrar dig från en mer vidsynt tankeverksamhet, jag beklagar.

Barn finns inte i min värld. Och vill inte ha någon som har eller vill ha då jag absolut inte ska ha själv.

Mitt ex ville inte och det var en befrielse att slippa tänka på det. Hon är dock väldigt ensam. Känner inte att jag har tålamodet eller intresset att ha egna barn eller ansvara för andras. Jag blir inte varm i själen utan känner bara stress.

Under mina år har jag bara träffat en handfull gulliga kids som jag faktiskt gillat och som varit snälla.

Mitt val är gjort vilket är en avvägning för mitt bästa och ungens bästa. Att det ska vara så stor grej fortfarande.

Inte för att jag har några invändningar mot att du inte vill ha barn, men argumentet om att inte vilja skaffa barn för att "de är jobbiga" tycker jag är alldeles värdelöst. Jämför med att jag har hundar och inte fasen betyder det att jag älskar alla hundar i världen. Faktum är att jag tycker att det är riktigt irriterande när man träffar på andra hundägare då de rastas.

Som med sina flexikoppel låter hundarna springa som de vill. Jo tack.

Visst har du en god poäng men glöm inte att jag kanske inte anger all skäl. Jag skulle aldrig försumma något jag är ansvarar för men det blir på bekostnad av mitt välmåeende. Min mentala energi är inte obegränsad och då avstår jag hellre.

Vi har alla olika prioriteringar. När jag var liten ville jag ha kids, typ tills jag var 20-21 något. Har aldrig ångrat att jag steriliserade mig. Aldrig.

Jag kan också känna samma. En kvinna som inte vill föda barn känns som ingen riktig kvinna, och dessutom så skulle det kännas lite konstigt att ha sex med en sån tjej principiellt. Nu har jag iofs haft sex med en del såna. Verkligheten är ju inte lika med idévärlden. Men liksom så känns det som det är något fel på en sån tjej, "persona non grata" lite.

Sen vill jag bara säga att vi lever faktiskt i den bästa av alla tider (med ett undantag tydligen); minst krig, osv. Stenåldern brukar annars nämnas av psykologer m.m. som människans lyckligaste epok då det fanns plenty av resurser, och arbetsdagen var bara 3-4 timmar. Svält och undernäring är ganska moderna fenomen om man ser det världshistoriskt.

Det finns ingen anledning att inte föda barn. Europas befolkning sjunker ju. Det föds för få barn.

Ca 2-3 % (har sett siffror på detta från SCB). Alltså kvinnor som är frivilligt barnlösa, inte barnlösa pga andra faktorer.