Kvinnor som inte vill ha barn

Jo, det finns en väldigt stor anledning till att jag inte fött några barn- jag vill inte ha några.
Graviditet, förlossning, blöjor, skrik... nej tack.

Plus tjat om kläder, dyra prylar. Låsta, svårt att resa. Sömnlösa nätter, stress. Har valt att skippa det där. Andra får gärna göra det men jag vill det inte.

Tyvärr få som pratar om det öppet. Det är ju bara att se på hur påhoppade kvinnor blir som inte vill ha. Låt var och en välja själv.

För få för vem? Industrin automatiseras och det innebär att vi kan vara färre som delar på mer resurser och lever mer kvalitativa liv. Nån gång måste befolkningsmängden gå ner. Nu händer det naturligt i industraliserade länder, vilket är bra. Sjukvården kommer bli bättre och man kommer kunna jobba längre och vara frisk.

Problemet är att det är de mest intelligenta som tenderar att avstå eller utebli från att sätta barn till världen. Många blir redan ofrivilligt barnlösa genom att vänta till sena 30-årsåldern för att karriären går före. Förstår inte riktigt varför man måste vänta så länge då en högskoleutbildning tar 3-5 år, men men. Sedan blir det IVF alltför ofta. Att svenskarna skaffar för få barn har man tänkt lösa med massinvandring från U-länder som på sikt skall göra dem till en minoritet.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5722284
http://www.imdb.com/title/tt0387808/?ref_=nv_sr_1
http://beforeitsnews.com/alternative/2013/02/leading-geneticist-confirms-devolution-human-intelligence-is-slowly-declining-2572224.html

Det finns en hel del av oss och mitt beslut att inte skaffa avkomma bottnar helt enkelt i ointresse. Jag ser på föräldrarrollen som trist och ickestimulerande och dessa insikter går dessvärre inte att ändra på hur mycket känslomässig press och manipulation jag än utsätts för av alla trögtänkta, empatifattiga barnaivrare.
Kunde dessa själva tänka ett steg längre hade de insett vilken oerhörd risk det innebär (för både barnet och modern) att bli gravid när varken viljan eller intresset finns där från början.

Din andra fråga kan jag inte besvara då jag aldrig riktigt aktivt sökt efter en partner.

Ingen som tvingar dig. Samhället behöver också fler ensamstående som nettoinbetalare av skatt.

Alla kvinnor vill föröka sig med mig men jag är jävligt kinkig med att sprida avkomma.

Jag ska gifta mig med en oskuld, annars får det vara.

För mig är det tvärt om. Nu när man strax fyller 30 verkar det inte gå att hitta en jämnårig kvinna som inte vill ha barn. För de allra flesta verkar det vara den stora Meningen med livet.
För mig känns det bara som en onödig, begränsande börda. Jag vill hellre vårda mina djupa relationer med vänner, och få tid & ork över att ägna mig åt allt annat intressant i livet, som jag faktiskt kan styra över, min personliga utveckling. Men det verkar vara en sällsynt livsväg.

Tycker denna indelning saknar punkt 5: de som inte har någon barnlängtan.
Jag som kvinna har aldrig känt en längtan efter barn, bebisar eller något oskyldigt att ta hand om. Att se ett barn eller att tänka på barn väcker ingenting i mig; de är själviska, ointelligenta och känslomässigt outvecklade versioner av vuxna människor. Jag hatar inte barn men jag tycker inte om dem.
Barn är helt enkelt inte min grej och jag önskar att samhället kunde acceptera detta utan att ifrågasätta mig. Jag är ändå - trots min inställning - helt övertygad om att jag kommer älska mina syskonbarn lika mycket som jag älskar min syster.

Nej, det behöver det så klart inte vara. En del prioriterar inte barn. Inget konstigt i det.

Just så.

En del vill inte ha barn, så enkelt är det. Det är inte fel. Eller tokigt eller ens underligt. Vi är ju tack och lov olika vi människor.

Ja, som tråden antyder så saknas det något i utvecklingen hos de kvinnor som inte vill ha barn. Mest sannolikt verkar vara att de själva är sårade barn innerst inne som inte ens står ut med tanken på att ge en liten "ointelligent och egoistisk" varelse det de själva blev nekade i unga år.

Ge liv är det finaste man kan göra och att aldrig ha fått förmågan att uppskatta det är ett berövande om något. Fruktansvärt, var ordet!