Har sån ångest nu över tankar som bland annat behandlas i den här tråden om man vill läsa. En stark oro att jag inte kommer klara arbetslivet, gamla minnen som förstärker de känsorna. Sen att man inte fungerar socialt, alltid utanför och så gott som alltid varit sedd som udda. Aldrig haft någon vidare chans i det sociala spelet. Har varit grunden till mina problem i livet.
Det som eldat igång ångest nu senaste tiden är bland annat en praktik där man kände sig otillräcklig, och gjorde att höll på att gå in i väggen. Känner mig helt slut, sover dåligt, har återkommande orostankar, känner hopplöshet inför framtiden, vet inte vad som kommer hända "imorgon". Känner att jag inte har en framtid att se fram emot då utbildningen jag går nu leder till ett jobb jag inte kommer att klara av, och jag vet inget annat jobb som jag inte är överkvalificerad för och därmed har svårt att få.
Diverse trauman senaste tiden är skyldiga till det med. Bland annat dödsfall inom familjen efter lång sjukdom, att man fått ta hand om andra som senare har svikit en rätt brutalt och skadat en, och även en misshandel som olyckligt kunde haft ihjäl mig.
Nu babblar jag säkert bara på här bara för att ha en anledning för det jag känner nu, men just nu håller ångesten på att kväva mig. Alldeless stel, spänd och skakig. Behöver snart sova med men kan inte! känns som man håller på att bli tokig... samt trasig och splittrad.
Det som eldat igång ångest nu senaste tiden är bland annat en praktik där man kände sig otillräcklig, och gjorde att höll på att gå in i väggen. Känner mig helt slut, sover dåligt, har återkommande orostankar, känner hopplöshet inför framtiden, vet inte vad som kommer hända "imorgon". Känner att jag inte har en framtid att se fram emot då utbildningen jag går nu leder till ett jobb jag inte kommer att klara av, och jag vet inget annat jobb som jag inte är överkvalificerad för och därmed har svårt att få.
Diverse trauman senaste tiden är skyldiga till det med. Bland annat dödsfall inom familjen efter lång sjukdom, att man fått ta hand om andra som senare har svikit en rätt brutalt och skadat en, och även en misshandel som olyckligt kunde haft ihjäl mig.
Nu babblar jag säkert bara på här bara för att ha en anledning för det jag känner nu, men just nu håller ångesten på att kväva mig. Alldeless stel, spänd och skakig. Behöver snart sova med men kan inte!
känns som man håller på att bli tokig... samt trasig och splittrad.
Citat:
Har sån ångest nu över tankar som bland annat behandlas i den här tråden om man vill läsa. En stark oro att jag inte kommer klara arbetslivet, gamla minnen som förstärker de känsorna. Sen att man inte fungerar socialt, alltid utanför och så gott som alltid varit sedd som udda. Aldrig haft någon vidare chans i det sociala spelet. Har varit grunden till mina problem i livet.
Det som eldat igång ångest nu senaste tiden är bland annat en praktik där man kände sig otillräcklig, och gjorde att höll på att gå in i väggen. Känner mig helt slut, sover dåligt, har återkommande orostankar, känner hopplöshet inför framtiden, vet inte vad som kommer hända "imorgon". Känner att jag inte har en framtid att se fram emot då utbildningen jag går nu leder till ett jobb jag inte kommer att klara av, och jag vet inget annat jobb som jag inte är överkvalificerad för och därmed har svårt att få.
Diverse trauman senaste tiden är skyldiga till det med. Bland annat dödsfall inom familjen efter lång sjukdom, att man fått ta hand om andra som senare har svikit en rätt brutalt och skadat en, och även en misshandel som olyckligt kunde haft ihjäl mig.
Nu babblar jag säkert bara på här bara för att ha en anledning för det jag känner nu, men just nu håller ångesten på att kväva mig. Alldeless stel, spänd och skakig. Behöver snart sova med men kan inte! känns som man håller på att bli tokig... samt trasig och splittrad.
Det som eldat igång ångest nu senaste tiden är bland annat en praktik där man kände sig otillräcklig, och gjorde att höll på att gå in i väggen. Känner mig helt slut, sover dåligt, har återkommande orostankar, känner hopplöshet inför framtiden, vet inte vad som kommer hända "imorgon". Känner att jag inte har en framtid att se fram emot då utbildningen jag går nu leder till ett jobb jag inte kommer att klara av, och jag vet inget annat jobb som jag inte är överkvalificerad för och därmed har svårt att få.
Diverse trauman senaste tiden är skyldiga till det med. Bland annat dödsfall inom familjen efter lång sjukdom, att man fått ta hand om andra som senare har svikit en rätt brutalt och skadat en, och även en misshandel som olyckligt kunde haft ihjäl mig.
Nu babblar jag säkert bara på här bara för att ha en anledning för det jag känner nu, men just nu håller ångesten på att kväva mig. Alldeless stel, spänd och skakig. Behöver snart sova med men kan inte!
känns som man håller på att bli tokig... samt trasig och splittrad.En dag i taget vännen .
Ts skriv en lapp ..lägg på sängbordet om du har ett . På lappen ska det stå "- äntligen en ytterliggare dag med nya möjligheter " .
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
