älskar vi inte varandra?

ska vi inte utgå ifrån att vi faktiskt älskar det andra könet istället för att bygga upp murar av hat och ojämlikhet mellan oss?
Den feminism som målas upp och som kommer fram genom diverse reportage och artiklar är så cyniskt och kallt att jag vill dra ett täcke över mig.
Vart tog kärleken vägen? Vi lever inte som slav och härskare, det har vi nog aldrig gjort för vad finns där som gör att vi värnar om varandra? jo, kärlek.
I ett kärleksfullt förhållande förekommer mycket sällan förtyck från någons sida, man lever som lyckliga jämlikar.
dessa feminister verkar ha känslan av att mannen vill trycka ner kvinnan men inte på något plan i samhället där jag vistats har jag sett prov på detta. tvärtom, männen har utan pardon rättat sig mer efter kvinnans behov än sina egnas. för att vi älskar er så innerligt,ni är våra skyddslingar utan att ni kanske vet om det. det är ju ni kvinnor som gär världen uthärdlig! samtidigt kan ni vara den värsta av fiender när era medsystrar propagerar för ett bisarrt krig där alla, även männen ska slåss mot "sitt eget lag".
Om mannen och kvinnan varit lika till sinnet så hade mannen för länge sedan lagt sig i en blöt hög och storbölat för så mycket oförtjänt skit som vi får över oss är inte en kvinna mäktig. Mannen är alltid den som "gör fel" en kvinna leds bara in i misstag då mannen lockat henne i nån slags fälla? vore intressant att ställa den frågan till brattström. undrar vad hon hade svarat?

Därför blir jag så beklämd när jag ser radikalfeminismen knyta ett allt starkare grepp runt landet på allt för ostadig grund. har man frågat sig vad kvinnor egentligen tycker? Jag får känslan av att flertalet känner ett visst obehag inför det som sägs av ledande feminister. de är mer inne på min linje, att vi faktiskt älskar varandra och vill varandra väl i grunden, inte att vi lever som förtryckare och förtryckt. så statiskt är ingenting här i världen.
Jag vill hylla kvinnan för sin fantastiska värme, sin skönhet och sin mjuka omvårdnad men samtidigt vill jag vill rycka en och annan i öronen, de som valt att avsky istället för att älska. precis som jag verkligen ogillar män som valt samma farliga väg. för visst är det alltid ont att hata?

Den så kallade "maktstrukturen" är i själva verket en illusion. för det verkliga maktutövandet sker på jordnära nivå mellan man och kvinna, mellan fyra ögon. frågan är om vi inte ligger betydligt närmre varandra än vi tror? hur ofta ger vi inte vika för kvinnans vilja?
den här yrkeskarriären tas på alldeles för stort allvar, det finns ingen sund distans till det hela och heller inte tillstymmelse till humor eller lättsinne. nej, detta är på nattvartaste allvar! allt runtomkring då? är livet bara ett arbete?
för min egen del tror jag att mannens karriärsvilja är inrotad i oss eftersom ju högre social status vi tillskanar oss dessto fler honor har vi att välja mellan (eller rättare sagt, dessto större utbud kvinnor kan tänkas välja oss, för det är trots allt alltid kvinnan som väljer en make och inte tvärtom) mannen använder statussymboler som en påfågel använder sina fjädrar. därav kommer vår högt uppskruvade drivkraft, våra vässade armbågar och våran klätterinstinkt.
Kvinnan har helt enkelt inte samma "behov" som oss män att göra "karriär". hennes fortlevnad kan säkras på andra sätt. mannen måste utgå ifrån självständighet, annars har han ingenting att erbjuda.
i grunden är det alltså kvinnan som ligger till orsak för all framåtsträvan i mänsklighetens historia tänk, vilken makt va?

jag kanske är blåögd och en romantiker men som jag ser det så behövs mycket mer kärlek och mycket mindre hat för att vi på riktigt ska kunna bli jämställda.

Jag ska bara ägna mig åt emotionell korrekturläsning en stund, sedan ska jag fria till dig innan nån annan hinner före:



Alla kvinnor är inte varma, sköna och omvårdande. Alla kvinnor är inte hemma på det varma, sköna och omvårdande området. De är kvinnor ändå. Man får inte utelämna några bara för att de inte passar in i mallen-
jag säger inte att du gör det, men jag säger att dessa kvinnor känner sig utelämnade när de läser meningar som denna. Jag har pratat med många, många, många kvinnor som känner sig okvinnliga för att de inte funkar med mallen.



Ur fortplantningsaspekt har kvinnan inte samma behov av att göra karriär, det stämer utmärkt. Men det finns många, många andra aspekter av livet- låt oss inte glömma dem.


Så-
vill du gifta dig med mig nu?

ja!

visst lät det kanske som floskler kring kvinnans egenskaper generellt. jag älskar såklart alla lika mycket fast på olika sätt mina största kärleksobjekt har tillhört de brokiga systrarna så det kan jag intyga på

Är man inte ganska konflikträdd om man jämställer ifrågasättande och debatt med hat? Jag tror du har missuppfattat vad feminismen vill här min gode Henkko...

Är det här vad du tycker eller vad du tror? Och hur ska man göra med de här vidriga avfällingarna till halvkvinnor som råkar älska karriären? Du förstår kanske vart jag vill komma...

Bra!


Snacka om feltolkning... Henkko påstår väl inte att kvinnor som gör karriär är vidriga, utan att män däremot har större anledning att göra det än kvinnor? Det är, faktiskt, biologi.

käre makehaste, i grunden tror jag att vi står på samma sida. den feminism jag främst kritiserar är den som visats upp i medier den senaste tiden. jag hoppas inte att du stöder den sorten (rätta mig om jag har fel) för de gör mer skada än nytta.
Absolut ska man ifrågasätta samhället och dess normer, men måste man göra det på ett så aggressivt vis med utgångspunkt att mannen är normen och kvinnan undantaget? jag ifrågasätter egentligen inte ifrågasättandet, tvärtom jag tycker det är bra. men det ska ske på rätt sätt . inte genom kvotering eller tvång.


nu är jag alldeles yr av trötthet, hoppas något vettigt hann komma ur mig iaf godnatt

Och? Du om någon som är en sådan ädel antirasist borde väl vara den sista att åberopa tvivelaktiga biologiska argument? Men när galoscherna passar ens egna åsikter nannar man ofta gladeligen sin kritiska sida för att inte behöva bli upprörd och ifrågasätta sig själv i onödan.

Bah!

Lugna sig.

Biologins argument är lika tvivelaktiga som filosofins, eller psykiatrins. Teorier är det det handlar om, inget annat. Personligen råkar jag tro starkt på just biologin, något jag aldrig skulle dölja. Finner det märkligt att du blir så upprörd, när det som Henkklo pratar om inte direkt kan tolkas som antifeministiskt. Och varför skulle biologiska argument väga mindre än andra? Vad har biologiska argument med att jag är antirasist att göra? Får nog be dig att hålla dig till topic, om du vill diskutera mig som person får du ta det i pm, herr moderator.

Tänkvärt, Henkko, tänkvärt. Självklart behövs det mer kär-lek i världen, både mellan folkslag och kön.

Somliga kvinnor blir ju provocerade av historien och av mäns yrkespositioner, på något vis har ju progression och liberation av samhället gjort människor så mycket med medvetna om att andra värden än "tre friska barn" existerar, något som förr för många kvinnor säkert räckte. Livskvalité var att sköta familjen och se sina friska barn växa upp. Samhället är inte inriktat på familjens lycka i samma utsträckning utan mer på individens karriär i yrkeslivet. Fast saken är nog den, om de arga ursäktar, att många kvinnor kanske trivdes med sin position, att många såg sitt arbete hemmavid som något vackert och betydelsefullt. Men allt eftersom vi blivit mer medvetna under nittonhundratalet har ju också fler och fler orättvisor uppdagats. Orättvisor som inte setts som orättvisor ty det kvinnan utförde var minst lika viktigt. Som rösträtt m.m. Det är nog mångt och mycket som styrs av vår biologi, men det är svårt att utvecklas bakåt. Och det måste vi män respektera.

Jag förstår feminismen. Självklart provocerar den gamla tidens världsbild med tvåtusentalets glasögon på nästippen, men man måste kanske också se det hela ur ett större perspektiv, respektera varandra och precis som du skriver, inse att hur mycket vi än är assistent managers och chefsanalytiker för abstrakta valrossars geometri så finns där inne bak kritsträcksränderna små hjärtan som faktiskt oftast bara skriker efter värme.

/perris

Om jag skriver i egenskap av moderator kursiverar jag och lägger till /Mod i slutet, så det här är utanför sådant.

Alltså, anledningen till att "hetsar upp mig" är för att få lite debatt här. Det är klart att det vore mysigt om vi bara behövde älska varandra, men jag tror att man måste kunna diskutera i någorlunda hårda ordalag och kritisera en sådan hållning. Att hänvisa till luddiga tankar om "biologi" och annat när man menar att kvinnor inte är gjorda för att ha en karriär tycker jag man uttrycker sig klumpigt och dessutom ganska perspektivlöst, då man i egenskap av man har frihet att både stanna hemma om man vill det men även ge sig ut på karriärens vidder om man känner för det - utan att någon förståsigpåare kommer och smetar biologi i ansiktet på en och hävdar att man är ute på galenskaper. Jag ser ingen anledning alls till att uppmuntra eller befästa förväntningar utifrån kön, eller mer konkret förväntningar på kvinnor utifrån deras kön.

Anledningen till att jag tar upp din hållning i andra frågor är för att man historiskt har använt sig av biologi i vid mening för att legitimera särbehandling av människor med icke-vit hudfärg, och jag tyckte därför det såg en aning insiktslöst ut att helt okritiskt hoppa på det tåget i den här diskussionen.

Det ena utesluter inte det andra, man kan besitta en tilltro till biologiska förklaringsmodeller samtidigt som man är fullt medveten om att man måste agera utifrån hur människor vill ha det, inte utifrån hur biologin säger att de ska ha det.

EDIT: Fast nu ser jag visst en liten Perris som springer OT..

/perris

Måhända en aning klumpigt. Ibland tror jag att människor ska läsa mellan raderna och förstå vad jag menar, men så är sällan fallet.

Hursomhelst, återigen vill jag klargöra att Henkklo i sitt inlägg inte antyder att kvinnor inte bör göra karriär. Om han tycker så eller inte har jag ingen aning om och bryr mig heller inte nämnvärt om, och är således en aning OT. Anser fortfarande att du övertolkar hans inlägg åt det onödigt negativa hållet.

Eller också är även jag en blåögd romantiker. Men det är som att det finns två världar, en där kvinnor och män är motståndare och kämpar om makten med varandra, den politiska, och en där kärleken är det centrala, den verkliga. Felet är snarare att olika saker värderas utifrån fel måttstockar. I mina ögon förtjänar en kvinna som stannar hemma med sina barn precis lika mycket respekt som en kvinna som är företagsledare, likaså för män. Biologin kommer in i det hela i och med att kvinnor är after all de som föder och ammar spädbarnet och är därför mycket viktigare för barnets fortlevnad än vad mannen är, åtminstone första året/åren. Jag menar inte att män inte ska vara hemma hos sina barn. Har du några egna barn eller erfarenhet av dom? Isf har du nog märkt att mamman är betydligt viktigare för barnet än vad pappan är, åtminstone de två första åren. Därefter tar pappan succesivt en lika viktig del i barnets roll som mamman har. Bebisar är lyckligtvis inte påverkade av ev. maktstrukturer än och söker sig därför till mamman lika självklart som vilket annat däggdjur som helst. Jag blir ibland frustrerad på det icke-biologiska tänkandet i debatten.

Din kunskap om biologi verkar vara minst sagt bristfällig, då du sammankippar det med rasbiologi. Det finns en värld utanför flashback, min vän Att män är i större behov av makt för att få fortplanta sig är en biologisk sanning. Nu talar jag i generaliserande ordalag, såsom man måste göra. En man med makt, god tillgång till mat och förmågan att försvara kvinnan och barnet mot eventuella faror, som t.e.x. andra män, är mer fördelaktig för en kvinna än en man utan dessa egenskaper. I dagens samhälle är det inte lika aktuellt, men vi är fortfarande samma människor nu som på stenåldern. Naturligtvis förutsätter detta att man tror på biologi/vetenskap, och på intet sätt påverkar detta förmågan till humanistiskt tankesätt.

Dessutom, dessa tankar har jag främst fått ifrån kvinnor, intelligenta, forskande sådana, och högt uppsatta i samhället. De strävar inte efter att bevisa det ena eller det andra, utan snarare varför vi beter oss som vi gör. Varför män roffar åt sig och på många sätt försöker kontrollera kvinnor o.s.v. Den biologiska aspekten är knappast fördelaktig för män, utifrån ett humanistiskt perspektiv.