älskar vi inte varandra?

Problemet är att man skyller skapandet av den här mallen på alla män som om vi är beståndsdelar i en gigantisk ondskefull varelse som tvingar kvinnor att bli bulimiska vrak med silikontuttar man skulle kunna spela basket med. Att mängder av män har helt andra ideal sopar man gärna under mattan.

Någonting annat man inte gärna tar upp är att män har precis samma problem. Är man inte begåvad med ett fagert anlete är det inte många kvinnor som tittar två gånger. Samma sak gäller om man är funtad lite annorlunda och inte beter sig som den stora massan. Det vet jag av egen erfarenhet. Jag har dock inte för vana att skylla ifrån mig på någon annan. Alla är vi skapta med olika förutsättningar och det är något man får lära sig att leva med.

Så länge man kan dela upp alla människors smak i olika grupper så kommer alltid en grupp att vara störst och därmed också betraktas som idealet. I samma veva kommer en annan grupp att vara minst och därmed få betydligt mindre uppskattning. Hur skulle det annars se ut? Ska man tvinga folk att sympatiragga på kvinnor som "faller utanför ramen"? Ska man kanske börja kvotera in fula människor när man bestämmer sig för att ge komplimanger? Jag förstår faktiskt inte hur det skulle kunna vara annorlunda och jag förstår absolut inte hur det kan vara alla mäns fel att det ser ut som det gör.

Dessa kvinnor du pratar om verkar ha väldigt låg självkänsla och det är för all del beklagligt men hur jag än försöker så kan jag inte förstå hur det kan vara en feministisk fråga.

Tala för dig själv, Henkko. Jag hatar tjejer, och har inga som helst planer på att ge upp min privilegierade ställning inom det strukturella patriarkatet. Jag vann en gång en armbrytningsmatch mot en snubbe som besegrat hon från Ensamheten, så när kriget kommer är jag redo. Vi vann fair and square för länge sedan - det är bara att gilla läget.

Kunde inte hålla med mer. Känner de sig utanför får de väl köpa sig en ryggrad och några hekto självkänsla. Att bygga sin självbild på vad andra har för åsikter om en är något jag inte kan förstå, och jag kommer heller aldrig att känna någon sympati med de personer som gör så. Men det är ju det här samhället vi lever i, det ultimat politiskt korrekta samhället, där man inte ens får erkänna att man har ett mans- eller kvinnoideal, för det är ju ett förtryck av alla män och kvinnor som inte uppfyller det idealet. Get over it, säger jag bara. Livet är inte rättvist, och ju snabbare man lär sig det desto bättre.

(bör kanske tillägga att mitt ideal inte är en anorektisk blond bimbo med silikonbröst, annars blir jag väl anklagad för både det ena och det andra)

Jag vet inte vem 'man' är. Det är i a f inte jag

Det finns så många nivåer av den här diskussionen, så många nivåer att föra den på. Min replik var inte politisk utan personlig, eftersom jag har en känsla av att Henkko inte var medveten om effekten av hans ord som jag nämnde.

Jag diskuterar gärna både kvinnors och mäns problem med könsrollerna; jag tycker att det är mycket intressant (och det hjälper mig att inte göra nån illa).

Vad gäller olika smak håller jag med dig, jag tror inte man kan se det på något annat sätt. Jag tror bara att likställandet av kvinnlighet med värme, omhändertagande och skönhet är mycket begränsande och obehagligt för kvinnorna i ens liv. Precis som likställandet av manlighet med råstyrka, sexlust 24/7 och logik.
Det är en sak att säga 'Jag tycker om starka män' och en annan att säga 'Män är starka'.

Man älskar ju som sagt inte alla, Henkko..
Ursa har redan uttryckt mycket bra vad jag också känner och tänker. Även Perris och Makehaste har som vanligt bra poänger.
Du kan inte bara älska folk för att de är kvinnor, det blir intetsägande.

Un Perro, saker är inte automatiskt bra för att de är "biologi". Upplever du och Henkko faktiskt att en vilja att göra karriär är mer utpräglad hos män? Det gör inte jag.


Men visst bättre sätta sig ner och lugnt resonera, än att ställa sig på barrikaderna med hot.

På vilket sätt skulle det se annorlunda ut? Vill du rätta verkligheten efter kartan, så varsågod, men jag tror inte så många är så sugna på det.

sedär
en tydlig, rak och hederlig fiende
när det strukturella patriarkatet monteras ner använder vi era prostator att göra kastanjetter av
heder åt en sådan rakryggad hållning som din

Jag kommer gå upp i metafysisk, masochistisk extas i glädjen att få tillintetgöra mig själv och den sjukliga svulst som min halva av mänskligheten utgör, och veta att ett blomstrande samhälle av enkönade kvinniskor kommer skapa ett tusenårigt gyldene rike på Jorden i mina askor.

(ja, jo.... jag glömde min intellektuella fasad och tyckte han var skitkul )

Det är helt okej bejbi *klapp klapp*
Själv har jag nästan kissat lite i byxan av både ditt och Makehastes inlägg.

jag lade till mig med en överdrivet lyrisk beskrivning mest som för att ringa in min generella kvinnosyn. det var inte poängen med mitt inlägg. poängen var att feminismen borde byta infallsvinkel till en mer kärleksfull sådan

Känslomässigt håller jag med om det. Jag tyckte om feminismen förr när den kämpade för mjuka värderingar men egentligen. Vi är ju män vi ska ju ha makten, är det inte bättre att vi för in mer kärlek i samhället?