Något som jag har märkt är hur folk från den analytiska skolan alltid ser ner på den kontinentala filosofin. Motsatta förhållande har jag aldrig märkt, att de som tycker om den kontinentala skulle se ner på den analytiska. Är det brittisk arrogans som styr detta?
Sverige är i alla fall ett analytiskt näste och här på Flashback verkar de flesta tillhöra den.
Men varför anses den kontinentala vara skit? Många tycker om Nietzsche och Schopenhauer och Sartre men de flesta verkar också anse att dessa inte är "riktiga" filosofer. Varför?
Vad är det som gör den kontinentala skolan till "skit"?
Är det att den kommer, mycket, ifrån en fenomenologisk tradition? Att den influerats av strukturalism, postmodernism och liknande? Att den är för relativistisk? Att den är för intresserad av det subjektiva?
Att den har inflytande?
Den kontinentala filosofin har ju fört med sig stora tänkare som Nietzsche, Hegel, Husserl, Foucault, Heidegger, Sartre, de Beauvoir, Lévi-Strauss, Deleuze, Derrida, Gadamer, Habermas, Kierkegaard, Lyotard och Merleu-Ponty. Hur har dessa
INTE bidragit till filosofin!!!?