Varför anses kontinentalfilosofi vara skit? (särskilt här i Sverige)

Det är inte alls så mitt "argument" är uppbyggt/strukturerat.
Att den kontinentala filosofin är ovetenskaplig torde vara okontroversiellt. Vad "filosofiskt okontroversiellt" är för något, det vet jag inte.

(1) Såpass. Hur är ditt argument strukturerat då?

(2) Om du inte vet vad 'filosofiskt okontroversiellt' är för något, anta att det är exakt samma sak som att anse att påståendet "den kontinentala filosofin är ovetenskaplig" är okontroversiellt. Svara därefter på frågan du nyss undvek, nämligen varför det skulle vara okontroversiellt att påstå att "den kontinentala filosofin är ovetenskaplig".

Anses det verkligen vara skit? Visst, inom många institutioner där man undervisar filosofi så är den kontinentala sidan i den västerländska filosofins historia gravt underrepresenterad. Å andra sidan så är ju kontinental filosofi inom sociologi, historia, litteraturvetenskap, filmvetenskap, konstvetenskap och annan kulturforskning helt klart dominerande. Alla som läst humaniora eller sociologi har kommit i kontakt med Foucault, Nietzsche, Hegel och många fler (Barthes, Lévi-Strauss, Marx, Derrida, Husserl, Habermas, Lyotard, Baudrillard, Butler).

Jag tror det finns vissa reaktionära skäl till varför vissa, märk väl att det rör sig om vissa, anser att kontinental filosofi är någonting förskräckligt. Av politiska skäl ogillar de mycket av tankestoffet som har sin bakgrund i kontinentalt tänkande: sociala konstruktioner, den Andre, rasifiering, förtryckande strukturer, relativism, postmodernism, "allt är makt", etc. Inom vänstern har det funnits en större acceptans för idéer och tänkare som visserligen har lett till teoretiska vapen för "fienden" så länge som dessa tänkare och idéer kan utnyttjas för vänsterintressen: där tror jag högermänniskor har någonting att faktiskt lära sig från vänstern, att vara lite mer pragmatiska.

Många argument mot just kontinentalt tänkande är enbart jargong; man säger att de pratar skitsnack och sedan så säger man inte mycket mer. Det är mycket möjligt att kontinental filosofi och den filosofi som dess vedersakare använder sig av är så olika varandra att deras tänkande inte kan mötas och därför enbart mötas med emotionella smakomdömen där man snarare positionerar sig och signalerar sitt ogillande för andras tänkande än att faktiskt ingå i någon vettig diskurs; det blir en intellektuell inavel och protektionism där man med alla möjliga medel vägrar bemöta den Andres resonemang med förnuft och respekt. Det blir helt enkelt bara politik.

Sartre ser jag som en bluff då han uppenbart var pessimist men hade marxistiska åsikter som han framförde som någon sorts optimistisk humanism (som jag uppfattar det åtminstone) och verkligen inte betedde sig hedervärt under den tyska ockupationen etc. Schopenhauer och Nietzsche däremot anser jag vara äkta, även om Nietzsche var en förvirrad optimist eller ville vara det

Det är paradoxalt nog så i Sverige att den som verkligen är en filosof i klassisk mening inte ses som en.

Många ser ner på kontinental "filosofi" därför att den är mindre logiskt stringent - och därmed i klartext mindre vetenskaplig - än den analytiska filosofin. Den kontinentala filosofin är luddigare, mindre exakt, och mer känslig för ideologiska eller politiska trender.

Så ser jag också på saken.
Tror inte det spelar någon roll var du befinner dig i västvärlden idag, du får samma tendenser pga den rådande scientismen (som många fortfarande verkar tro är icke-kompatibel med kontinental filosofi). Men om så inte är fallet, så finns det ju en historisk aspekt att man har följt den analytiska skolan på universitet och högskolor här i Sverige. (Med undantag för Södertörns Högskola och Högskolan i Skövde).
Själv skrattar jag och gråter samtidigt åt dessa hemska uppdelningar.

Nietzshe, Sartre, Kierkegaard och Schopenhauer räknar jag inte till den kontinentala filosofin. För mig tog den sin början med oklarheterna hos Hegel och via fenomenologin, strukturalism till postmodernismens slutliga förfall.
Den västerländska filosofitraditionen har som jag ser det sökt klarhet. Detta har varit motivet för diciplinen. Utvecklingen i den kontinentala skolan har gått från klarhet via oklarhet och total subjektivism till rent nonsens.
Om du tycker jag överdrivet så googla på "the Socal affair".
Dylikt till intet förpliktande trams gör alltid intryck på sekteristerna och vulgärmedia därav uppmärksamheten.

Kontinentalfilosofi har fått en mycket stark ställning i Sverige, måhända utanför de filosofiska institutionerna, med det givna undantaget av Södertörns högskola. På filosofiska institutionen på Stockholms universitet är det analytisk filosofi som gäller. Hur det ser ut i övriga Sverige skulle vara intressant att bli upplyst om.

Kontinentalfilosofi har blivit den totalt dominerande influensen på i princip alla humanistutbildningar och i växande omfattning även inom samhällsvetenskapen. Det är en mycket olycklig utveckling.