Jag har märkt av en tendens hos vissa människor att de lägger orden i munnen på andra och gör antaganden som inte öht stämmer med vad personen de pratar med säger.
Vad är det för fel på de här personerna? Är de helt enkelt så dåliga på att argumentera att de måste hitta på ännu sämre argument föratt framstå som "smarta"(alla ser ju igenom deras dumheter iaf, fattar dom inte det)?
Exempel:
Klara säger: "Jag tycker det fungerar bra att säga ifrån när min hund biter, det tar ju tid men så småningom kommer hon lära sig att inte bitas"
Stina blir arg: "Vadå det är ju bestraffning! Varför ska man straffa hunden!? Du tycker alltså det är OKEJ att slå hundar??"
Klara: "Nej det var ju inte det jag sa, jag menar bara att man inte kan låta hunden göra som den vill"
Stina: (lyssnar inte på den andre personen som vanligt) "Jaha men du tycker alltså det är okej att misshandla djur ibland?? Är det det du menar!?? Förstår du inte att hunden får ont eller vadå!? Tänk om alla gjorde så, hade du själv velat bli slagen jämt!?"
Klara: "Alltså jag menade ju inte så, alltså"
Stina: (lyssnar fortfarande inte) "SKA MAN SLÅ BARN OCKSÅ TYCKER DU VA!? JAG TÄNKER ALDRIG MER LÄMNA MINA HUNDAR HOS DIG IALLAFALL, DU ÄR JU EN HEMSK PERSON!"
Vad är problemet egentligen? Är de så arga att de inte kan ta in info? Fins det öht något sätt att få in information och logiskt tänkande eller är loppet kört?
Har ni själv sånahär erfarenheter? Berätta gärna
Vad är det för fel på de här personerna? Är de helt enkelt så dåliga på att argumentera att de måste hitta på ännu sämre argument föratt framstå som "smarta"(alla ser ju igenom deras dumheter iaf, fattar dom inte det)?
Exempel:
Klara säger: "Jag tycker det fungerar bra att säga ifrån när min hund biter, det tar ju tid men så småningom kommer hon lära sig att inte bitas"
Stina blir arg: "Vadå det är ju bestraffning! Varför ska man straffa hunden!? Du tycker alltså det är OKEJ att slå hundar??"
Klara: "Nej det var ju inte det jag sa, jag menar bara att man inte kan låta hunden göra som den vill"
Stina: (lyssnar inte på den andre personen som vanligt) "Jaha men du tycker alltså det är okej att misshandla djur ibland?? Är det det du menar!?? Förstår du inte att hunden får ont eller vadå!? Tänk om alla gjorde så, hade du själv velat bli slagen jämt!?"
Klara: "Alltså jag menade ju inte så, alltså"
Stina: (lyssnar fortfarande inte) "SKA MAN SLÅ BARN OCKSÅ TYCKER DU VA!? JAG TÄNKER ALDRIG MER LÄMNA MINA HUNDAR HOS DIG IALLAFALL, DU ÄR JU EN HEMSK PERSON!"
Vad är problemet egentligen? Är de så arga att de inte kan ta in info? Fins det öht något sätt att få in information och logiskt tänkande eller är loppet kört?
Har ni själv sånahär erfarenheter? Berätta gärna
Tack!