Fenomenet: Folk som lägger ord i munnen på en och antar saker om andra

Det kallas halmgubbe men det visste du säkert.

"Halmdockan består i att debattören först bygger en nidbild av motståndarens åsikter och argument och sedan argumenterar mot denna nidbild.
De förvrängda argumenten framstår på så sätt som absurda och blir lätta att bemöta. De verkliga argumenten låtsas debattören inte ha hört. Motståndaren tvingas då lägga sin energi på att förklara vad den egentligen menar, och hamnar därmed i ett defensivt läge. Halmdockor kan leda till att en debatts fokus fjärmar sig från kärnfrågan"

http://sv.wikipedia.org/wiki/Halmdocka

Ditt exempel var väldigt utfylld (flera meningar/rader) men jag antar att det var för att visa poängen :P

Jag känner igen beteendet. Jag lider själv av det ibland, jobbar hårt för att bli av med det. När det händer så händer det oftast när en annan person pratar. Jag kan då mitt i en mening försöka hitta ett ord/mening som passar in i meningen. Jag skapar bilder i huvudet av det personen säger och med orden jag säger så antar jag saker. Jag försöker få mina ord att passa in i själva berättelsen. Det är ett underlägset och konstigt beteende av att försöka skapa kontakt med någon, visa att man förstår den andra.

Extremfallen (jag förr!) vill att det ska vara på ett sätt, därför antar man ibland nåt och om det visar sig att det inte är så, så dömer man personen istället, för att känna sig överlägsen.

Det är tydligt att det beror på känslor av underlägsenhet och en känsla av att vilja suga ut bekräftelse från andra. Det är väldigt manipulativt och ett äckligt jävla beteende.

Det förklarar en hel del och är ur ett objektivt perspektiv en ganska smart strategi.
Men hur kommer det sig att en del utav dom som använder sig utav denna strategi tar till metoden vid såna onödiga tillfällen?
Såsom scenariot TS beskriver så behövs det ju faktiskt inte för TS är ingen politiker eller dylikt som absolut måste vinna konversationen utan bara pratade lite om sin hund.
Fanns inget att vinna på att vinna den diskussionen.
Skapar bara irritation och osämja att hålla på så.
Stina verkar ju vara ett riktigt spån trots att hon har en bra strategi för att göra en "halmgubbe"
Jag menar, det fanns ju inget skäligt behov av att utöva denna grej så varför göra det? Känns lite som ett sätt för att ändå på nått sätt utöva härskarteknik.
Förutsatt att Klara och Stina är mer än ytligt bekanta för då kanske man inte bryr sig.


Edit:


Läste ditt inlägg efter jag vart klar med mitt. Bra med en förklaring från en "sån"

Jadu, sånt här är jättekomplicerat och det skulle kunna gå att skriva 100tals A4 papper om det här, redan raderat två långa poster nu.

Insåg att det faktist inte går att ge något bra svar, fattas sanningar överallt.

Låt oss bara säga att, ingen vet varför livet kom till eller exakt hur våran hjärna fungerar :P

Enkelt förklarat: Ett sätt att se hur säker personen är på sina åsikter, omedvetet eller medvetet, utan att undersöka fenomenet själv.

Ibland kan det bara bero på hävdelsebehov som uttrycker sig i olika grader av extremitet på halmgubbarna :P

TS trådstart kan nog räknas in som ett extremt hävdelsebehov, förmodligen mår den tjejen väldigt dåligt och tar ut sitt mående på den andra.

Osäkerhet och hävdelsebehov. Vissa människor är helt enkelt så pass osäkra att dom måste hävda sig på andras bekostnad. Vad som är viktigt är att själva sakfrågan är irrelevant, det enda det handlar om är att den ena söker en ursäkt att trycka ned den andra. Dvs, det spelar ingen roll vad man diskuterar, eftersom det egentligen inte har med diskussionen att göra. Dom känner sig helt enkelt starkare själva när dom kan göra en poäng på andra. Genom att trycka ned andra höjer dom sig själva.

Så, fastna inte i sakfrågan, fastna inte i diskussionen. Lyft frågan en meta-nivå eller två. Och konkretisera så mycket som möjligt. Förklara för dom "like they were three years old".


Lämpligt försvar: Men lilla vän, (förminskning, härksarteknik.) det var faktiskt inte det jag sa. Bara för att jag inte tror att dom kan hjälpa att dom dras till barn betyder inte att jag försvarar deras beteende. (konkretisering.) Nu lägger du ord i min mun som inte stämmer med vad jag faktiskt sa. (meta-nivå). Ska jag vara helt ärlig känns det inte som att du lyssnar på vad jag säger eller tar in mina argument. Det känns faktiskt inte som att det spelar någon roll vad vi diskuterar, eftersom du ständigt försöker trycka ned mig vad jag än säger (dumpning). Har dom varit dumma mot dig på jobbet, eller vad handlar det om? (söka motiv till konflikten.) Jag gillar faktiskt inte att få andras skit utan anledning (Avståndstagande och markering mot beteende.) Eller är det nåt du känner att du behöver ta upp med mig som behöver diskuteras? (konstruktiv konfliktlösning, gå till pudelns kärna och ta upp dom egentliga problemen). Nej, nu tycker jag faktiskt att vi lämnar den här diskussionen och pratar om nåt trevligare. (konstruktiva utvägar ur låsningen i diskussionen.)

Denna har man hört många gånger i olika versioner. Blir så trött på folk ibland som bara spottar ut saker man inte sagt.

Haha

Jo, jag vet. Men går det ens att vinna debatter med såna? Iofs, om andra inte är insatta i diskussionen och man pratar om något mer komplicerat ämne så kanske det går, men de insatta kommer ju fortfarande inse vem som har fel?

Hm, intressant svar! Tack för att du delar med dig.
Men är det verkligen många som går på det när du kör på det? Själv blir jag mest irriterad på att personen inte verkar förstå vad man pratar om.

Hehe, det är ju rätt klassiskt.

Ett annat exempel jag tänker på är vargdebatten.

"Alla jägare borde själva skjutas! Vargar är faktiskt vackra djur och de har rätt att leva!"

Liksom, sen när blev människor och djur lika mycket värda? Och det är väl ingen som sagt att vargar borde skjutas bara föratt de är så jävla fula?

Såhär hade jag också svarat tjejen faktiskt, det känns ju som det naturligaste. Och när man gör det så brukar det bli tyst på dem alternativt så, om de fortsätter nöta, så ger jag mig ur diskussionen för det är ingen idé. Ibland kan man få en givande diskussion men oftast så blir det tyst, vilket är trist.

Dock kan jag inte sätta ord på vad argumentationstekniken kallas.

Roligt att läsa dina insiktsfulla inlägg TS. Angående sakfrågan så är det väl så att dessa människor är extremt känslostyrda, det vill säga, de tänker inte om olika saker som sägs till dem och därefter destillerar det som har sagts i sitt inre för att i nästa steg komma med ett svar som möter den andres faktiska påstående, utan istället så "känner" dem och reagerar med känslor. De triggas igång av vissa nyckelord i meningar, och deras hjärnor reagerar instinktivt och känslomässigt på den känslomässiga arketypen som de har i sitt inre vilka vissa ord är förknippade med för dem. Så istället för att se verkligheten och möta människor som de är, så lever de i sitt inre, instängda med diverse olika föreställningar, och deras öron fungerar som ögon fast att ögonlocken är osynliga. Kanalen med information från deras öron till den rationella delen av hjärnan är för det mesta stängd, istället går kanalen till den känslomässiga och instinktiva delen, eftersom detta är mycket bekvämare. Det tar energi att behandla information i den medvetna delen utav hjärnan, så istället har de den känslomässiga delen på autopilot. Inget fel på det, så fungerar vi alla, men man kunde önska att det fanns ett större självmedvetande om det hela.

Det handlar om aktivt lyssnande. Eller snarare bristen på det. I en välfungerande diskussion lyssnar man på motparten och tar in dennes argument, bearbetear, analyserar, svarar tillbaka. Det blir ett givande och tagande som förhoppningsvis leder till ett konsensus. Dvs, den ena parten har en åsikt, den andra har en annan, man möts, lyssnar, diskuterar fram och tillbaka, och kanske kommer på att man egentligen tycker samma sak. Konsensus handlar inte om kompromiss, det handlar inte om att den ena måste ge sig så att den andra kan vinna. I en konsensusdiskussion vinner båda. Och det är därför man har diskussionsbaserad konfliktlösning, så att man ska kunna komma fram till en lösning som alla kan gå med på. Win-win...

Motsatsen till det är det scenario som TS beskriver, där den ena parten helt enkelt inte lyssnar på den andra. A och B har olika åsikter, och när A försöker förklara sin situation, så har B redan sin åsikt klar. Ex, pedofiler måste dö, och alla som tycker annorlunda kan brinna i helvetet. Som jag var inne på tidigare är sakfrågan i detta fall helt irrelevant, eftersom det har blivit en låsning i diskussionen. B är inte intresserad av att lyssna på några argument eller ändra sin åsikt. Det enda B är intresserad av är att driva kampanj och föra ut sin åsikt.

Mycket av dom politiska diskussionerna i media hamnar i denna låsning, eftersom det handlar om olika politik, och att dom olika parterna faktiskt inte är intresserad av nån annan politik än sin egen. Diskussionen blir därmed meningslös. Det är därför som folk "vägrar ta debatten" i olika frågor, eftersom det faktiskt inte handlar om nån meningsfull debatt eller diskussion, det enda det handlar om i dom lägena är ju att föra ut sin åsikt. Man når helt enkelt aldrig fram till varandra, det blir aldrig konsensus.

Sakfrågan är irrelevant, det är låsningen som är det viktiga. Och att komma förbi den. Om den ena parten stirrar sig blind på själva sakfrågan, så är det enklaste att helt enkelt bara lyfta diskussionen. Man kan säga: Jag tror inte vi kommer längre i den här diskussionen, det känns inte meningsfullt att diskutera länge. Du har din åsikt klar, och jag har lyssnat på den, och jag respekterar den. Men du tar inte in mina argument, du lyssnar inte på vad jag faktiskt säger. Och då blir det meningslöst att fortsätta. Tack för mig...

Det går inte att vinna en debatt rationellt så men känslomässigt. D.v.s man skapar känslan av att vara i överläge och ha rätt, och det kan tolkas som att den andra har rätt.

Människor överlag följer den starka och inte vem som säger bäst saker.

Det handlar i princip om statusduell i människans hierarki. En väldigt tråkig och osäker politiker som har jättesunda rationella åsikter kan mycket väl tolkas av den stora massan som ett dåligt alternativ, gentemot den sköna, skojfriska komedipolitikern som vet hur man säljer in ett budskap och manipulerar människor.


Så nu gick vi lite OT för det handlar om mer än bara halmgubbar och just denna manipulationsteknik.

Shaming tactics är ett annat sätt att göra det här på, nedvärdera motståndaren så den tappar all sin legitimitet. Då bryr sig ingen om vad människan säger rent rationellt längre, eftersom man vet vilken "idiot" den är nu tex.

SD-Järnrör är ett exempel på shaming tactics för att slå ut rationellt tänk och manipulera väljare känslomässigt.

Men svaret är att ja, du kan mycket väl vinna på detta sättet att argumentera. Människor bryr sig bara om känslan och rationaliserar varför dom handlade av den i efterhand. Likadant fungerar det ofta med åsikter. Man har åsikten pga en känsla, inte för att man rationellt håller med den.