Citat:
Ursprungligen postat av
Nix-registret
Höger-vänster-skalan är en konfliktlinje som bl.a. handlar om huruvida framsteg alls existerar. Konservatismen underkänner framsteget som begrepp.
Teknik är en makt i egen rätt, men knappast en evolutionär sådan med slutstation. F.G. Jünger skrev att teknik är samma tidlösa fenomen som grekerna kallade titaner. Emot dem står de makter som ger mening och legitimitet åt livet. Dessa är i ständig strid mot varandra, men båda är odödliga och ingendera har något slutmål.
Det jag menar är att teknologi tågar med egen vilja och ingen kan stå emot dess frukter. Jag tror exempelvis inte att smartphones varit bra för mänskligheten i helhet (trots så många bra funktioner som förenklar livet) men likväl har de erövrat folks betteendemönster vart man än befinner sig i Världen.
Slutdestinationen finns någonstans därute, det kan vara att man gör människan odödlig och avslutar åldrandet (med mycket dåliga resultat) eller att vi alla lever i virtuella Världar med microship i hjärnan där vi får bestämma vilken verklighet vi vill leva i (återigen mycket dålig resultat) eller att man lyckas få till Schlaraffenland (land of milk and honey) där enbart robotar arbetar och människor får göra precis vad de vill (får låta dig avgöra ifall det är bra eller inte).
Det viktiga här är att påpeka att teknologi är oemotståndligt då det möjliggör att vi får leva ut väldigt basala och egocentriska behov, och de flesta av oss är för mediokra för att motstå teknologins oändliga möjligheter till självförverkligande och desto mer teknologi vi tar in desto mer mediokra riskerar vi ofta att bli.
Tänk dig nu ännu längre, att teknologiskt vi har chans att förädla vår DNA, skapa genetiska superbebisar i laboratorie, göra oss själva till otroligt intelligenta cybermänniskor med oändlig minne och en kalkylators kapacitet att beräkna. Du kanske är emot denna utveckling (jag kan se exakt varför), men tänk ifall du dömmer dig själv och din son som odugliga i marknadsekonomin och sexuella marknaden igenom att välja bort sådana verktyg som kan förbättra dig själv. Tänk nu att du vill att ditt land förbjuder sådant, men detta gör ju bara att andra länder utan restriktioner kan gå segrande ur striden.
Teknologi tågar vidare i sin egen takt då människor universalt har användning av att underlätta sina liv, företag har behov att minska sina kostnader med robotar (annars säljs inga produkter), etc.
Citat:
Europeisk "individualism" handlar om enskilda personer som gör anmärkningsvärda saker för sina kollektiv. De är inte enskilda som bara finns för sin egen skull, och absolut inte genier, som är en modern, romantisk skapelse av Immanuel Kant.
Ta Odysseus, som leder sina landsmän till seger i Troja och återställer ordningen hemma på Ithaka. Längs vägen får vi bland annat veta att det stora problemet med missbrukare ("lotusätare") är att de blir så opatriotiska. Jämför det med cowboy-revolvermannen, som stannar till i en främmande stad, motvilligt dras in i en intrig, tvingas rensa stan på slödder, och sedan rider bort i solnedgången. Den "individualism" som är sund och västerländsk handlar snarare om att inte göra någon distinktion mellan individualism och kollektivism. Hjälten är en i gruppen och gruppen behöver de hjältar den föder fram.
USA har ingen egen konservativ tradition, så något "amerikanskt perspektiv" på konservatismen finns inte. Clintans försök att vara höger är en bra illustration av det. De konservativa som ändå finns i Amerika har kopplat an till en större västerländsk tradition - som N.C. Wyeth, Ezra Pound och några till i kultursvängen. I amerikanska filmer finns det bara fläckvisa inslag av det. D.W. Griffith var inte konservativ, bara sydstatare. Harold Lloyd gillade rassegregering, men bara av personliga trygghetsskäl, likt PK-journalister som bor i vita områden. Lillian Gish var emot ett amerikanskt inträde i andra världskriget, men det märks inte i hennes filmer. Vill man se konservativ film är det Europa man ska vända sig till.
Det är en grov förenkling av vad den europeiska individualismen handlar om. Illiaden handlar exempelvis om två stora civilisationer vars härskare riskerar allt pga en kvinna (egentligen två kvinnor). Alla grekiska historier har ofta mycket besynnerliga öden för sina hjältar och det är oklart ifall någon ideal överhuvudtaget vill läras ut utöver skönhetens ideal. Kan inte tänka mig hur man kan få historien om Madea att exempelvis lära ut någon ideal för varesig kvinnor eller män. Det fanns givetvis en mycket stor törst i Grekland att utforska mörka sidor i mänsklig psykologi, och sensmoralen blir absolut inte så enkla att man kan förvandla det till hjälten som återvänder med trofen till sin hemstad (klassiska hjältesagan).
Att sedan USA inte har någon konservativ tradition är ju bara en väldigt besynnerlig tolkning, vilket må vara grundat på en sanning; att USA inte riktigt är en enhet. Det finns dock en amerikansk mytologi som är äldre och djupare än Hollywood.
Att hjälten ofta kommer från utanför ser jag väl mest som en saga född från ett land som skapats av människor som flyttat in. Det går inte att komma ifrån att USA fram till någonstans i 1900-talet successivt förbättrades av ständig influx av nya människor med brinnande vilja att forma sitt eget öde och nya ideer. De enda som därmed kan vara djupt, djupt konservativa i USA är väl indianerna, men amerikaner har givetvis sin idetradition att beskydda, sin kultur och sina myter. Det är givetvis konservativt att motarbeta att ens kultur inte dekonstrueras och blir oigenkännligt.
Själva grejen med konservatism är dock att det är lika svårt för konservativa att komma överrens om vad som bör konserveras som det är för progressiva att bestämma åt vilket håll tåget ska gå. Vänster-höger-skalan är givetvis en så pass grov förenkling av verkligheten att den knappt ens är relevant.
