En rolig tanke om hur världen kom till.

Jag sitter och tänker lite om hur världen kom till. Jag är inte religös för fem öre, så att en gud skapade världen lite snabbt när han inte hade något annat för sig, är för mig helt orimligt.

Men hur skapades allting då? Liksom hur kan inget + inget skapa ett enormt universum? (kanske inte är precis så dom har lagt upp teorin, men ni förstår hur jag tänker)

Det är precis som att säga, Gud skapade allting men vem skapade Gud?

Då lekte jag lite med tanken, jag va tvungen att ge mig själv ett svar och jag kom fram till en ganska rolig sak.

Varför måste universum fungera så skillt från oss människor och djur, när vi är skapade ut just detta universum? Det vi vet är att det behövs två för att befrukta och ge liv.
Lek då med tanken att universum fungerar som oss människor på sätt och vis.

Med detta menar jag, vi människor är från början en spermie som sedan leds in i livets största härlighet för att sedan befruktas i kvinnans kropp i 9månader för att sedan komma ut i världen.

Jag tror alla är ganska medvetna om att det är så det fungerar för oss människor.
Men det är ganska likt Big Bang om man leker med tanken.

Om man ser det från livmoderns sida innifrån kroppen, så är det ett "big bang" sen ligger vi där i 9 månader. Men vad är egentligen tid?

60 sekunder, nu tror jag inte att bakterier i vår kropp kan uppfatta tid, men om dom hade kunnat,
hade våra 60 sekunder varit 60 sekunder för dom? Eller hade våra 60 sekunder varit deras 60år?

Enligt Wikipedia har universum utvecklats och expanderat i 13,8 miljarder år.
Men om vi då säger att vårt universum är ett befruktat ägg i en slags varelse,
så är ju 13,8 miljarder uträknat med tiden vi känner till och har skapat.
Men tänk då om det nu är vi som är bakterien som jag pratade om (60 sekunder blabla) så kanske det bara är några månader för just denna varelse vi liver i.

Och då betyder detta att varelsen som befruktade varelsen vi lever eller varelsen som blev befruktad alltså är vår Gud?

Eller båda tillsammans då det måste vara två för att befrukta.
Nu kanske det är så att dessa varelser kan befrukta sig själva, med då är det inte lika kul.

Detta är bara en rolig tanke.

Detta förklarar fortfarande inte hur något kom ur intet; din hypotes mynnar ut i infinit regress. Dessutom ligger tråden i fel avdelning, då detta inte har med astronomi att göra.

Sorry to break it to you, men det är inget nytt, alls, finns 100-tals liknande idéer.

Universum är som en atom i x.
Universum är ett svart hål i ett annat.
Universum är som en behållare i något större (Men in Black)
Vårt universum är en datorsimulering i ett annat universum.
Vårt universum kläcktes ur / är ett kosmiskt ägg (Buddhism)
Vårat universum är någon hyperintelligent varelses skolprojekt
Universum är ja... du förstår, man kan komma på lite vad som helst.

Problemet med detta är att 1) Man kan omöjligen testa det 2) I de fallen där man påstås kunna testa det så antar man något om det yttre universum baserat på slutsatser i det inre universum. Och eftersom så vitt vi vet så är universum "helt slutet" så är detta ett enormt logiskt snedsteg.

Det gör det ju? med texten menar att vi lever i en varelse så som bakterier kan leva i oss.
Vårt Big Bang är en en varelses befruktnings-period.

Någon får gärna flytta tråden isf.

Jo med det är klart det finns liknande teorier, men detta är något som jag bara råkade tänka.

A&R ---> Filosofi

/mod

Vi finns inte, vi är en illusion.

Ifall du menar det(?) får du gärna utveckla

Men hur kan man fastställa att vårt universum är "helt slutet" när vi inte har en aning om vad det är?

Allt är en illusion. Även den förra meningen.

Eftersom sinnesföremalen och även det förnimmande imiterar, efterliknar och strävar efter att närma sig de eviga formerna, kan man säga att det med sinnena förnumna och det förnimmande har en lägre grad av verklighet, ja, att dom i egentlig mening inte finns, utan är en slags skuggor av det som finns, alltsa formerna. Därmed är den saken klar. Nagon skapelse behövs inte; formerna är eviga och det som närmar sig formerna och strävar efter att efterlikna dom är en slags skuggor av just dessa former.

Vad är då de eviga formerna som sinnena i din mening imiterar?