2013-05-12, 15:33
#37
Citat:
Generöst. Intressant läsning. Du bjuder mycket på dig själv rörande bland annat ditt val att ej medicinera, din "problembild" och nämnande av asperger-punkter. Tack för det.Hejsan.
Jag har Asperger Syndrom, ADD, Dyslexi och någon form av Klaustrofobi. Varken har eller tar några former av medicin mot detta då jag vägrar stoppa i mig tabletter överhuvudtaget. Tur är att det inte är något tvång.
Asperger räknas som en form av "högfungerande autism" och i kombination med ADD så blir man en lugn person med koncentrationsproblematik som lägger ner fokus på sina "special intressen" som i normala fall är en eller ett par olika intressen men som i mitt fall är många fler än så. En Asperger person som fokuserar på sina "intressen" blir oftast jävligt bra på det och läkarna säger att en Asperger person kan bara bli extremt bra på en sak endast. Det är bullshit, enligt mitt och flera andras tycke är jag extremt bra på allt jag tar mig för att lära mig och som förstås intresserar mig.
Jag har Asperger Syndrom, ADD, Dyslexi och någon form av Klaustrofobi. Varken har eller tar några former av medicin mot detta då jag vägrar stoppa i mig tabletter överhuvudtaget. Tur är att det inte är något tvång.
Asperger räknas som en form av "högfungerande autism" och i kombination med ADD så blir man en lugn person med koncentrationsproblematik som lägger ner fokus på sina "special intressen" som i normala fall är en eller ett par olika intressen men som i mitt fall är många fler än så. En Asperger person som fokuserar på sina "intressen" blir oftast jävligt bra på det och läkarna säger att en Asperger person kan bara bli extremt bra på en sak endast. Det är bullshit, enligt mitt och flera andras tycke är jag extremt bra på allt jag tar mig för att lära mig och som förstås intresserar mig.
Precis som du nämner finns det i stort sett lika många olika former av autism [autismspektrumtillstånd] som det finns folk med autism då alla fall är unika och individuella. Det är väl värt att upplysa om.
Citat:
Jag ser att det var ett tag sedan du skrev. Hur är situationen i dag? Är den snarlik då du skrev detta eller har den förändrats på något sätt?
För att komplettera lite.
Har egentligen inget behov av att vara social utan har mer ett behov av att ha folk omkring mig som surrar och ger tecken på liv så länge det inte stör mig. Folk är för mig som "NPCs" i ett onlinspel, dom finns och gör saker oavsett vad, dom lever men ändå inte, dom existerar och gör ljud omkring sig som i sin tur ger en bakgrund jag behöver. Livar upp omgivningen som jag själv väljer att ta del av om och när jag vill då jag inte har något att göra om dagarna.
Sitter mycket hemma och skriver min musik, spelar spel på datorn och PS3:an, snackar med likasinnade personer på nätet (det är min form av socialsamliv), lagar ordentlig mat från grunden vilket tar flera timmar och på så vis är ett bra tidsfördriv, ser på film och serier, med mer.
Är jag inte hemma så tar jag färdtjänst ner på stan och tränar på Sensia 24 nattetid då dom har öppet 24 timmar om dygnet med personligt kort och fingeravtryck för att ta sig in i lokalen. Nattetid är det kanske 1-2 personer max förutom mig själv som tränar, det är perfekt för mig. Sen tar jag färdtjänsten tillbaks vintertid, sommartid cyklar eller kör jag min EU-moped, perfekt transportmedel och man dessutom är väldigt flexibel vilket jag gillar då jag fullkomligt hatar att planera saker. Är en spontan person som verkligen gillar det livet.
Sen visst, jag är på stan dagtid också om det behövs, dock som jag skrev i ett annat inlägg så försöker jag anpassa mina stadsvisiter när det är mindre folk och lättare för mig att glida omkring.
Har egentligen inget behov av att vara social utan har mer ett behov av att ha folk omkring mig som surrar och ger tecken på liv så länge det inte stör mig. Folk är för mig som "NPCs" i ett onlinspel, dom finns och gör saker oavsett vad, dom lever men ändå inte, dom existerar och gör ljud omkring sig som i sin tur ger en bakgrund jag behöver. Livar upp omgivningen som jag själv väljer att ta del av om och när jag vill då jag inte har något att göra om dagarna.
Sitter mycket hemma och skriver min musik, spelar spel på datorn och PS3:an, snackar med likasinnade personer på nätet (det är min form av socialsamliv), lagar ordentlig mat från grunden vilket tar flera timmar och på så vis är ett bra tidsfördriv, ser på film och serier, med mer.
Är jag inte hemma så tar jag färdtjänst ner på stan och tränar på Sensia 24 nattetid då dom har öppet 24 timmar om dygnet med personligt kort och fingeravtryck för att ta sig in i lokalen. Nattetid är det kanske 1-2 personer max förutom mig själv som tränar, det är perfekt för mig. Sen tar jag färdtjänsten tillbaks vintertid, sommartid cyklar eller kör jag min EU-moped, perfekt transportmedel och man dessutom är väldigt flexibel vilket jag gillar då jag fullkomligt hatar att planera saker. Är en spontan person som verkligen gillar det livet.
Sen visst, jag är på stan dagtid också om det behövs, dock som jag skrev i ett annat inlägg så försöker jag anpassa mina stadsvisiter när det är mindre folk och lättare för mig att glida omkring.
Bumpar in här!
Blev diognoserad med utvecklingsstörd autism som...9 åring kanske? Jag vet inte vad jag ska göra men jag är hundra på att jag blev fel diagnoserad. Min mamma hade sagt att jag skulle gå på ''Träffarna'' istället för att gå på fritidsgården efter skolan och att jag skulle se det som något roligt. Hade noll koll på vad det var men minns att jag tyckte det var jobbigt att gå på då hon ställde så personliga frågor..Minns t.om att jag grät för jag kände mig så obekväm där men hon tvingade mig ändå.
Senare vid 16 års åldern gjorde dem snabbtest och tog bort utvecklingsstörningen eftersom jag var normalbegåvad...Men de sa att de inte kunde ta bort diagnosen för då behövs mer avancerade tester och utredningar.
Har på senaste tiden gått till soc för pengastöd och jobbstöd. Min socialsekreterare säger att hon märker klart och tydligt att jag inte är autistisk och vill hjälpa mig få en ny riktig utredning.
Dock har dem sagt att jag redan har en diagnos så jag kommer inte prioriteras att få hjälp...
Hela grejen med att jag bekymras över diagnosen är för att ALLA särbehandlar mig på ett sätt som får mig känna mig...obekväm..Vart jag än kommer så behandlar alla mig som att jag inte förstår vad dem säger och tror att jag måste ha en planering för vad vi ska snacka om. Och de tror att jag måste ha planerat för när vi ska träffas flera veckor innan för att ''förbereda'' mig. Jag har inga problem med att göra spontana grejer och hatar att planera för jag vet att jag spontant kan ändra mig om vad som helst.
Själv tror jag att jag kan ha ADD eller ADHD. En arbetspsykolog har tidigare nämnt att man borde kolla upp schizofreni på mig.
Tacksam för svar!
Blev diognoserad med utvecklingsstörd autism som...9 åring kanske? Jag vet inte vad jag ska göra men jag är hundra på att jag blev fel diagnoserad. Min mamma hade sagt att jag skulle gå på ''Träffarna'' istället för att gå på fritidsgården efter skolan och att jag skulle se det som något roligt. Hade noll koll på vad det var men minns att jag tyckte det var jobbigt att gå på då hon ställde så personliga frågor..Minns t.om att jag grät för jag kände mig så obekväm där men hon tvingade mig ändå.
Senare vid 16 års åldern gjorde dem snabbtest och tog bort utvecklingsstörningen eftersom jag var normalbegåvad...Men de sa att de inte kunde ta bort diagnosen för då behövs mer avancerade tester och utredningar.
Har på senaste tiden gått till soc för pengastöd och jobbstöd. Min socialsekreterare säger att hon märker klart och tydligt att jag inte är autistisk och vill hjälpa mig få en ny riktig utredning.
Dock har dem sagt att jag redan har en diagnos så jag kommer inte prioriteras att få hjälp...
Hela grejen med att jag bekymras över diagnosen är för att ALLA särbehandlar mig på ett sätt som får mig känna mig...obekväm..Vart jag än kommer så behandlar alla mig som att jag inte förstår vad dem säger och tror att jag måste ha en planering för vad vi ska snacka om. Och de tror att jag måste ha planerat för när vi ska träffas flera veckor innan för att ''förbereda'' mig. Jag har inga problem med att göra spontana grejer och hatar att planera för jag vet att jag spontant kan ändra mig om vad som helst.
Själv tror jag att jag kan ha ADD eller ADHD. En arbetspsykolog har tidigare nämnt att man borde kolla upp schizofreni på mig.
Tacksam för svar!
Citat:
Bumpar in här!
Blev diognoserad med utvecklingsstörd autism som...9 åring kanske? Jag vet inte vad jag ska göra men jag är hundra på att jag blev fel diagnoserad. Min mamma hade sagt att jag skulle gå på ''Träffarna'' istället för att gå på fritidsgården efter skolan och att jag skulle se det som något roligt. Hade noll koll på vad det var men minns att jag tyckte det var jobbigt att gå på då hon ställde så personliga frågor..Minns t.om att jag grät för jag kände mig så obekväm där men hon tvingade mig ändå.
Senare vid 16 års åldern gjorde dem snabbtest och tog bort utvecklingsstörningen eftersom jag var normalbegåvad...Men de sa att de inte kunde ta bort diagnosen för då behövs mer avancerade tester och utredningar.
Har på senaste tiden gått till soc för pengastöd och jobbstöd. Min socialsekreterare säger att hon märker klart och tydligt att jag inte är autistisk och vill hjälpa mig få en ny riktig utredning.
Dock har dem sagt att jag redan har en diagnos så jag kommer inte prioriteras att få hjälp...
Hela grejen med att jag bekymras över diagnosen är för att ALLA särbehandlar mig på ett sätt som får mig känna mig...obekväm..Vart jag än kommer så behandlar alla mig som att jag inte förstår vad dem säger och tror att jag måste ha en planering för vad vi ska snacka om. Och de tror att jag måste ha planerat för när vi ska träffas flera veckor innan för att ''förbereda'' mig. Jag har inga problem med att göra spontana grejer och hatar att planera för jag vet att jag spontant kan ändra mig om vad som helst.
Själv tror jag att jag kan ha ADD eller ADHD. En arbetspsykolog har tidigare nämnt att man borde kolla upp schizofreni på mig.
Tacksam för svar!
Blev diognoserad med utvecklingsstörd autism som...9 åring kanske? Jag vet inte vad jag ska göra men jag är hundra på att jag blev fel diagnoserad. Min mamma hade sagt att jag skulle gå på ''Träffarna'' istället för att gå på fritidsgården efter skolan och att jag skulle se det som något roligt. Hade noll koll på vad det var men minns att jag tyckte det var jobbigt att gå på då hon ställde så personliga frågor..Minns t.om att jag grät för jag kände mig så obekväm där men hon tvingade mig ändå.
Senare vid 16 års åldern gjorde dem snabbtest och tog bort utvecklingsstörningen eftersom jag var normalbegåvad...Men de sa att de inte kunde ta bort diagnosen för då behövs mer avancerade tester och utredningar.
Har på senaste tiden gått till soc för pengastöd och jobbstöd. Min socialsekreterare säger att hon märker klart och tydligt att jag inte är autistisk och vill hjälpa mig få en ny riktig utredning.
Dock har dem sagt att jag redan har en diagnos så jag kommer inte prioriteras att få hjälp...
Hela grejen med att jag bekymras över diagnosen är för att ALLA särbehandlar mig på ett sätt som får mig känna mig...obekväm..Vart jag än kommer så behandlar alla mig som att jag inte förstår vad dem säger och tror att jag måste ha en planering för vad vi ska snacka om. Och de tror att jag måste ha planerat för när vi ska träffas flera veckor innan för att ''förbereda'' mig. Jag har inga problem med att göra spontana grejer och hatar att planera för jag vet att jag spontant kan ändra mig om vad som helst.
Själv tror jag att jag kan ha ADD eller ADHD. En arbetspsykolog har tidigare nämnt att man borde kolla upp schizofreni på mig.
Tacksam för svar!
Utgå inte från att denna institutionella del av staten fungerar och att människor vet vad de sysslar med, jag har lite erfarenhet från denna bransch och så har även en utav mina familjemedlemmar och jag kan säga dig att folk som jobbar med framförallt psykologi inom stat och landsting inte har någon jävla aning om vad de sysslar med, de tror att de vet vad de gör, men egentligen grundar sig mycket av deras arbete och metoder på felaktiga vetenskapliga teorier som egentligen inte överhuvudtaget har några som helst beprövade och faktabaserade grunder. Folk chanser hej vilt rent ut sagt.
Det kan låta kanske lite väl snävt och torrt av mig att skriva detta, men lägg ner allt som har med framförallt diagnoser att göra. Upplever du några psykologiska svårigheter så kan jag garantera dig att du är fullt kapabel till att åtgärda och förbättra dessa svårigheter helt på egen hand, utan att någon ska diagnostisera dig med någon diagnos eller försöka erbjuda dig att äta några kemiska substanser som rubbar din naturliga hjärnkemi.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
