Citat:
Ursprungligen postat av Feman
Om man på vägen blir motbevisad så håller inte den forskningen. Men hittar man bevis för sin tes så håller den. Forskningsetik osv, det är viktigt att kunna redovisa sin metod.
Som jag sa så funkar inte forskningen inom samhällsvetenskaperna som du tror att den gör.
Den allra största orsaken till varför just kvinnliga akademiker inte röstar på SD beror helt enkelt på att inget forskningsresultat på inga villkor får bekräfta något av det SD står för. Kvinnor är de som mest värnar om sin egen trygghet och kvinnor är i majoritet i de samhällsvetenskapliga institutionerna. I genusvetenskap säger det sig självt.
Forskare är beroende av stiftelser, stipendier, fonder och medel från gud vet vad och dessa ställer villkor på forskaren för att denne ska få pengar. Mest pengar går till att underlätta integrationen, jämställdhet, demokrati osv. Dessa pengar kommer i regel från näringslivet och dem har just massinvandrings som sin agenda. Syftet är naturligtvis att underlätta för företag. Det finns ingen ondska i detta, utan en ren maximering av vinst. Saken är dock den att om forskningen är beroende av medel utifrån och att man ställer krav på vad som ska forskas så blir forskningen då självklart styrd. Orsak och verkan liksom. Mycket enkelt.
Därutöver så ställer även politiker krav på forskningen. Inte direkt, men det finns en outtalad önskan om att forskningen ska bekräfta det man redan bestämt. Ibland inträffar det till och med att man med empirisk forskning kan visa att det politikerna bestämt faktiskt stämmer. Då kan man få hur mycket medel som helst. Spelar liksom ingen roll vad det än handlar om. Omvänt kan man också få mycket pengar för att ödsla mycket tid på att visa att politiker har rätt, fast de bevisligen inte har det. Då talas det om att det i själva bevisningen finns en dold orättvis agenda. Visserligen kan man inte peka konkret på denna så kallade orättvisa, men om alla anar samma sak (under tvång enligt min mening) så bör det stämma. Sedan tar man det här som självklart. Bland annat begreppet manliga maktstrukturer kom till på det här viset. Från att Yvonne Hirdman antydde om det på 80-talet i Ingvar Carlssons maktutredning, med statsvetaren Olof petersson, som redaktör, kom det att bli ett axiom under 90-talet genom intensiv hotkampanj utförd av karriärsugna damer inom samhällsvetenskaperna. Ja, inte bara kvinnor ska sägas, även män som ville rida på framgångsvågen och få professorstitlar som tack.
I det här politiskt korrekta klimatet inom institutionerna vore förtås SD:s tankegångar en ren omöjlighet. Särskilt för kvinnor som i regel har en tendens att mer värnar om sin trygghet. Var och en är sig själv närmast. De kvinnor som jag stött på som röstar SD är från offentlig sektor där man är oändligt trött på alla nedskärningar som beror på ökade kostnader med invandring. Offentlig sektor är i regel kommunal medan universiteten statliga. Det är också så att alla de kvinnor som figurerar i media för att värna om massinvandring självklart inte har sin bakgrund i offentlig sektor.