Är inte det mesta i livet rätt överskattat och romantiserat?

Känner samma sak som TS, drar man saker å ting till sin spets är allt obetydligt och meningslöst.

Visst kan det vara spännande med nya upplevelser och intryck men det svalnar rätt fort.
Denna insikten har gjort att jag i stort sett inte direkt bryr mig om nånting, det som sker sker och det är inte mer med det.

Men min bestämda åsikt är att om man nu är satt till jorden så ska jag iaf ta mig igenom livet, vad som än händer.

Ja, det är ungefär så jag ser det också.

Går i väldigt liknande tankebanor!

Jag vet inte hur andra verkligen känner inför saker som att äta, julen, titta på favorit-TV-programmet och äta chips. Men det verkar som att de verkligen längtar efter det, ungefär som jag vet att jag gjorde när jag var mindre. Magin som du snackar om, den är helt borta. Och jag kan inte säga annat än att jag avundas dem som känner så, för visst saknar man den lyckan man hade när man var mindre inför julen, nya prylar, äta gott osv.?

I princip ingenting är för mig längre sensationellt, det är inte så himla härligt att det finns någon anledning att gå och längta olidligt mycket. Men samtidigt hade jag nog hellre varit en som romantiserar framtida händelser, och verkligen uppskattat dessa. Men tyvärr är det inte så.

Gällande droger så känns det som att det är den enda outforskade mark som finns kvar. Visst har jag inte rest runt i hela världen, men jag vet ändå ungefär vilken känsla som uppstår när man ser något nytt som man inte sett tidigare, och det är ingen sensation. Vidare har jag samma problem som du, att jag tröttnar på droger som jag lär känna. När man vet vad man har att vänta så försvinner ju spänningen. Detta känns ju bra på ett sätt, men samtidigt skulle jag vilja ha ett litet sug efter att upprepa redan upplevda upplevelser efter - droginducerade eller ej. Jag menar inte att jag vill vara beroende av någon drog, men ett halvpsykiskt beroende/stark längtan av att ta en viss drog på helgen kanske skulle kanske kunna liknas vid känslan andra har inför fredagsmys, träffa släkten eller liknande.

Jag känner, precis som du, att jag behöver överväldigande upplevelser, för att kunna längta efter att upprepa dem. Vanliga helgsysslor kan jag inte uppskatta särskilt mycket. Detta gör att jag gärna vill krydda alla helgsysslor med droger. Vare sig det gäller att festa, kolla TV, äta eller gå i skogen, så finns det någon drog som gör dessa sysslor roligare.

Lite OT: Alla icke vardagliga saker jag ska göra, vill jag använda någon drog till. Är det grillfest, ser jag fram emot att röka innan för att äta gott. Ska jag ut till någons stuga i skogen, vill jag gärna trippa. Är det "fredagsmys" så passar någon opioid bra. Ska jag festa/på festival är minst halva nöjet att ta droger. Att ta droger har i sig blivit ett intresse/hobby, och det är jag glad för, för jag har inget annat direkt intresse. Jag själv ser inget problem med detta, då detta endast händer på helgen/speciella tillfällen, och så har det varit under många år. Jag gör alltså det till en ovanlig upplevelse, och kan däremot se mer fram emot dessa sysslor som andra verkar kunna uppskatta även nyktra. Är det fler som känner på liknande sätt? Ser ni något problem med detta? Beroende och missbruk (förvisso en definitionsfråga) är inte ett problem. Det problem jag kan se är att det ju definitivt inte underlättar att kunna börja uppskatta dessa "helgnöjen" nykter, men det gjorde jag iof. inte innan jag testade någon drog heller.

Detta är så jävla sant.

Det som händer i världen - hela tiden- är människor som gör saker för att fördriva tiden, för att slippa tänka på VAD det är. ett stort tomrum, ett vakuum. den absolut största elefanten i rummet som någonsin funnits, de vill/kan inte folk tänka på, utan sysselsätter sig med X istället.

och så rullar livet på.