Är inte det mesta i livet rätt överskattat och romantiserat?

Din förståelse av 'poäng med tillvaron' är som sagt teleologisk och dessutom djupt religiös i sin natur. Idén bakom ditt sätt att tänka är baserad på det kristna paradiset, där ingen avsaknad existerar.

Det finns ingen lycka. "Njutning" är bara en sinnesretning som inte är stark nog för att vara obehaglig. Sex och knark är bra exempel. "Välbefinnande" är egentligen bara smärtfrihet.

Paradiset är knappast en exklusivt kristen idé. Självklart skulle en god tillvaro vara helt utan avsaknad av brist, lidande och ansträngning.

Den typen av tillvaro du beskriver stämmer överens till punkt och pricka med den kristna versionen. Detta är dock irrelevant eftersom jag endast hade för avsikt att understryka den religiösa betoning dina ord hade. I övrigt är du ett praktexempel på Sartres s.k. "Bad Faith", där personen i fråga eftersträvar att bli en 'in-itself-for-itself'. Dvs. ett medvetande som, likt ett objekt, är komplett och saknar avsaknad.

Min tanke är naturligtvis riktig. I en tillvaro som vore god och meningsfull skulle saknad, åtrå etc. inte kunna finnas.

I ett tidigare inlägg menade du att man kände leda för att tillvaron saknade mening. Jag har svårt att tänka mig en bättre garanti för att man ska börja känna leda än en tillvaro där man aldrig får uppleva saknad eller åtrå... eller som är helt befriad från brist, lidande och ansträngning.

Visst skulle det vara skönt all leva så ett tag, men det skulle åtminstone driva mig till vansinne i längden.

Nej, en sådan tillvaro skulle som sagt kännas som en evig orgasm eller ett evigt opiumrus, eller åtminstone är den beskrivningen den bästa jag kan ge utifrån den tillvaro som vi lever i nu.

Ja, fast en orgasm är väl underbar just för att den är tämligen kortvarig, inte inträffar så ofta och för att den så tydligt skiljer sig från "normaltillståndet"?

Tänk på det musikstycke du älskar allra mest. Om du skulle tvingas höra det hela tiden utan avbrott skulle du till sist nästan kunna ta livet av dig för att slippa oljudet.

Fast i en perfekt tillvaro så blir man aldrig less. Då vore den inte perfekt. Fast existensformen i en perfekt tillvaro skulle ju vara sådan att det inte behövdes mat, sex, musik, sömn och droger.

Men det du då efterfrågar blir inte en perfekt tillvaro för människan utan för en varelse som idag inte existerar. Vi är ju anpassade till en mycket mer dynamisk och icke-perfekt tillvaro. Eller?

För en människa finns ingen perfekt tillvaro. För oss kan det bara finnas en tillvaro med minimalt lidande. Jag tänker mig en perfekt tillvaro som ett universum som är en enda entitet, uppfylld av sig själv. Vår existensform gör att en perfekt tillvaro är fysiskt omöjlig.

Det är den svartvita indelningen, men mediterar du riktigt, ursäkta det förhatliga ordet, då skulle du komma fram till att livet är värdefullt och att lidandet plågorna och tristessen, är en liten del av den stora meningen - så synd att du förvränger narkotikans värde. Att du ser dig som ett nödvändigt ont att behöva ta in det.

Å andra sidan kan man också vara så handikappad eller med andra smärtor i kroppen, som inte längre möjliggör en ljus, positiv framåtriktad syn på livet, att blicka bakåt och göra poänger av det, är bakåtsträvande sentimentalism som kan få vissa att fastna och skapa dålig sikt i nuet samt framtiden.

Inte för att jag menar att barn inte ska få ha narkotikans underbara värld de också, men.. det där med att det ÄR så, är mkt omtvistat.

Det VAR omtvistat och är ännu. Den artificiella lyckan måste ju späs på, the delays.. förändras över tid.. och det kan bli farligt. Narkotika påverkar också människor väldigt olika, du vet väl vad allergi är? Och vad toleransnivå är?

Så när en kanske är uppe i skyarna lycklig, kan den andr behöva dö, för att lyckonormen behöver uppnås, det är livsfarligt. Men det vet du. Det blir till slut en sport med dig själv. Först i samfrihetlig diskurs, sedan med dig själv.

För varje preparat har sitt fabrikat, right? Yes och sedan cirklar det till underavdelningar i frihetliga marknaden. Mycket farligt. Bankkracher.. ödeläggelser av communities.. freedom to speak out lout about the Father Narcissus Hitlerism, vända begrepp och som bogo ofta sa, vända det all around and around, neverending. Livsfarligt.
Barn blir vuxna vuxna blir barn och människan blir ingenting, only god. Men ytterligare därigrån, vad är gud? Fluffandet i om vem han är... och varför så helig då...