Libertarianer, hur är ni "privatpolitiskt"?

Jag anser att man inte kan leva varken mer eller mindre liberterianskt, eftersom liberterianismen inte handlar om privatlivet. Det handlar om individens frihet från staten. Hur man sedan utnyttjar den friheten har inget med saken att göra.

Intressant diskussion om religion.

Jag är själv libertarian, och religiös. Studerar teologi på universitet, för att bli präst i Svenska kyrkan. Betraktar mig själv som kritisk till traditionella doktriner/dogmer, och förespråkar en personlig tro på vad/vem Gud är. En liberalteolog anser jag mig vara. Jag tycker mycket om buddhism exempelvis, och ser det goda i olika religioner och världsåskådningar, men naturligtvis med betoning på Nya testamentet.

Jag förstår vissa av er som ser ner på religiösa, men tror att ni generaliserar. Åtminstone inom Svenska kyrkan, hos de flesta, råder en sund tro och andlighet.

Jag tycker det är mycket intressant. Var går gränsen för att få kalla sig kristen, tycker du? Om man decimerar religionen till "jag tror på en högre makt", så blir väl allt runt omkring (kyrkor, bön, syndernas förlåtelse, bröllop, bibeln osv osv) mest onödig och utdaterad rekvisita?

Det är väl det jag mest vänder mig mot - bristen på konsekvens. Som kristen hade man tidigare sina moraliska åsikter serverade på ett fat med en piska därtill om man kände sig omotiverad, men allt eftersom att moralen ifrågasattes så har kristendomen reformerats till att liksom politiker inte tycka någonting som kan vara mothårs. Allt för att behålla den lilla skara som fortfarande kan tänka sig stanna kvar i kyrkan.

Så återigen, vad är vitsen med ex. kristendomen när den reducerats till att man bara behöver vara lite som en modern hippie?

Omar Mustafa tycker jag i någon mån är värd mer respekt, eftersom han i någon utsträckning faktiskt tar islam och dess kultur på allvar. Nu tävlar imamerna om vem som kan framställa muslimer, islam och koranen som mest kompatibel med västerländerna, och det finner jag en aning ryggradslöst. Religion är per definition traditionsbundet, och utan den grunden så finns ju ingenting förutom en vag gemenskap i "andlighet".

Edit: Det blev mest en riktig "rant" känner jag, men det hade varit kul att få din syn på det hela. Är jag helt ute och cyklar?

Hade jag varit politiskt aktiv i USA så är det paleolibertarianism som jag stått närmast.

Gillar givetvis friheter. Ekonomisk frihet. Religionsfrihet. Med mera.
Jag knarkar inte. Tror inte Bitcoins fungerar till mer än ren spekulation. Äger lite investeringsguld och -silver.

I Sverige finns få politiska rörelser som är vettiga även om jag finner KDU:s retorik tilltalande. Mindre stat och starkare civilsamhälle.


Hur tar han islam mer på allvar än någon annan?
När det stormade i media så tog han avstånd från alla radikala muslimers uttalanden och deklarerade även sitt stöd för homoäktenskap.

Det du ogillar är liberalteologi (fastän du är liberal). Den är stark i Svenska Kyrkan men alla kristna följer inte den. Fråga Åke Green.

Jag har inte följt Mustafa-gate tillräckligt nära för att egentligen ta honom som exempel, jag får be om ursäkt. Att han gör pudlar för att rädda sitt skinn är kanske iofs inte så konstigt, och säger väl inte så mycket om hans åsikter i slutändan, men återigen gissar jag.

Jag ogillar all sorts teologi, men tycker att det är mer hedervärt att stå för sin religion än att på varje punkt och varje situation backa för populism och "politisk korrektism".

Min åsikt är alltså att både liberalteologen och den konservativa teologen är pappskallar (för att uttrycka mig krasst), men att den konservativa åtminstone har lite ryggrad.

Du har ett logiskt fel. Bara för att man är emot att vuxna människor ska behandlas som barn så är man inte en vuxen som är ett barn.

Jag är emot statens försök att reglera min vardag.

Det innebär inte att jag är positiv till droger för min egen del.

Jag är emot att staten har något med utbildning att göra överhuvudtaget.
Det betyder inte att jag är emot utbildning.

Jag är benägen att hålla med. Jag för ofta dialoger med diverse ungdomsförbundsrepresentanter på Twitter och KDU är långt mer i linje med mina åsikter än vad CUF, LUF och även Liberala Partiet gör. Hade jag varit politiskt aktiv i USA hade jag marscherat i trekantig hatt och gastat "Don't tread on me".

En av de absolut viktigaste punkterna för mig (som sällan tas upp i sådana här diskussioner) är organisk samhällsbyggnad, dvs att civilsamhällen formas efter preferenser, intressen och identitet istället för att skapas av beslutsfattare och tvingas på befolkningen.

"Privatpolitiskt" är jag tämligen konservativ i Traditions (et al) anda. Kvalitativ underhållning framför dekadent skräp, bildning och arbete framför icke-stimulerande nöjen, nykter hellre än berusad etc, men jag gillar samtidigt att utnyttja min frihet till att göra vad fan jag vill ändå. Försöker frigöra mig från tvång i den mån jag kan.

Jag är nog en ganska jämn blandning av liberal och konservativ i mitt levandssätt.

Försöker hålla mig i god form, klär gärna upp mig, tänker på min hygien och dricker/röker sällan.
Dock så utnyttjar jag t.ex. friheten att tanka ner, röka CB någon gång ibland och andra liknande saker.

Jag får väl stå upp för den liberala dekadensen. Kryptoanarkistisk libertarian med en smak för det goda. Tycker dom flesta droger har sin charm (förutom opiater och benzo), ligger gärna med shemales. Har betalat för sex. Är ovän med staten även i praktiken.
Inte särskilt konservativ med andra ord. Försöker leva så fritt jag bara kan, praktiserar agorism så ofta och mycket jag kan.

Men det är ju inte direkt helt enkelt att vara "lev som du lär"-libertarian i detta land. Håller dock alltid icke-agressionsprincipen högst även om jag ibland failat och gått på CSN.

Å andra sidan så lever jag dubbelliv. Är mycket noga med att hålla mina egenheter hemliga för alla som inte är invigda i frihetens härlighet.

Nu när jag tänker på det hänger jag nog nästan mer med dekadenta och försupna frihetliga socialister och andra vänsteranarkister än ankor och minkar.

Har dock största respekt för libertarianer som av olika skäl rent privat aldrig skulle befatta sig med smutsiga droger eller prostituerade shemales men ändock väljer att stå upp för friheten för oss mer svagsinnade som vill syssla med detta

Edit: ser att många berättar om sitt utseende. Strävar efter att se rätt proper ut men inte så att det sticker ut. Tror att få skulle gissa att jag var en dödsknarkande anarkokapitalist utifrån min klädsel men har säkert bias hehe

Är nog ungefär som Tradition. Tar inga droger (även om jag testat och är ett stort Hunter S. Thompson fan) och tycker hälsa är viktigt. Jag är nog ganska normal egentligen, och verkligen ingen snobb, men jag har märkt att jag överlag är väldigt "gammalmodig" av mig, lite "fin i kanten". Jag finner nöje i att brygga eget öl, tillaga långkok, läsa Dostojevskij och Hemingway, bära kostym och dricka singel malt. Min senaste hobby är foto (med en Leica från 50-talet) och svartvit-framkallning.

Religionen har varit obefintlig i mitt liv, fram tills nyligen. Jag har alltid varit övertygad ateist (och är fortfarande) men har på senare tid intresserat mig för österländsk religion och meditation och yoga. Även om den Abrahamitiska guden aldrig kommer vara en del av mitt liv har jag förståelse och respekt för andra människors tro. Jag tycker kyrkan borde vara en större del av och ta en tydligare roll i samhället.

Jag tror att jag framförallt är libertarian för att det är, i mina ögon, det enda civiliserade och vettiga systemet. Jag tycker att vi idag lever i ett slags pseudosamhälle där vi agerar utan att egentligen veta varför. Om människor inte tillåts (tvingas) ta ansvar för sina egna handlingar och sitt eget liv kommer deras handlingar inte vara genomtänkta. Om vi tvingas leva för andras skull än vår egen kommer vi inte att kunna uppskatta andra människor eller oss själva. Jag tror rent allmänt att väldigt många av de problem vi har i samhället utmynnar ur just detta. Jag önskar att vi vuxna människor tilläts att vara de fantastiska, rationella och skapande varelser vi kan vara.


Sverige är, i detta syndens årtioende, inte mycket mer än en stort vuxendagis, befolkat av vuxna människor i mjukisbyxor och oformbara fettsprängda kroppar vars största nöje i livet ligger i hjärndöd tv-underhållning och spritfylla.

Avd. Bitterhet.

Word.

Haha, där slog du huvudet på spiken!

Skulle gärna ta mig tid någon gång och skriva en bok med titeln: Tragedin Sverige - historien om en nations undergång. En historia om hur ett stolt och fritt folk förvandlades till en själlös grå massa, förslavade under den välfärdsstat de själva hade röstat fram.

Har du forskat om den rörelse som fanns i Storbritannien under 1600-talet (ev. 1800) som motsatte sig bland annat offentlig undervisning och nya lagar som krävde att du skulle registrera dig hos en viss adlig herre som sedan skulle ta hand om dig om du blev fattig men som sedan i praktiken innebar livegenskap eller i alla fall kraftigt försvårade möjligheter till att flytta. Det innebar också att samhällen som ville leva och ta hand om sina egna fick det allt svårare.

Det finns mycket matnyttigt om Storbritannien och hur de rika tog över mark genom tidiga sociala program och hur det första ID-systemet skapades i Storbritannien och hur kristna motsatte sig det. Men jag har bara bläddrat i det.

Tänkte att du eventuellt kände till detta. Mycket av det förtryck som upplevdes i SB ledde ju till att så många flydde landet och började dominera kolonierna som ju i början upptäcktes av spanjorer och portugiser. Tidigt föll andra kolonialmakter bakom flötet så som Holland och Sverige. Kanske delvis just på grund av det antal som britterna var.

Ironiskt hur detta folk som flydde förtryck sedan etablerade det emot indianerna och på ett sätt blev Storbritanniens förlängda arm i den nya världen men det är ju en annan historia.


Synd att jag inte kommer ihåg vad de hette. Hade för mig att det var något med liber~ men hittar inget om det.