Citat:
Ursprungligen postat av freshr
Varför det?
Att förespråka att folkslag/raser inte skall tvingas/övertalas blanda ihop sig med andra är en förlängning av att varje individ i det samhället har rätt att välja vem man associerar sig med. Att samtidigt avslöja multi-kulti propaganda och förespråka ett starkt civilsamhälle baserat på delade värderingar/kultur (västerländsk kultur i mitt fall) är en social och icke-invaderande handling.
Att vara kritisk mot Israel och zionism som utgör en stor intresse/lobbygrupp över hela världen är enbart sunt enligt mig, ser inte varför detta skulle vara konstigare än att vara kritisk mot stater/politiker i stort.
Konservatism är en mainstream-åsikt bland libertarianer samt att Rothbard var agnostiker (och antagligen antisemit med gängse definition) med många "rasistiska" åsikter.
Självklart är det upp till var och en att välja samarbetsform, å andra sidan kan du som libertartarian inte göra så mycket åt den fria rörligheten. Vill en person i "ditt" samhälle bedriva handel med rasfrämlingar och/eller upplåta mar&resurser, då är det inte så mycket du kan göra åt saken, annars begår du brott mot den negativa rättighetsdefintionen, vilket en "libertarian" svårligen kan göra med självaktning.
Än märkligare blir det när du angriper sionsimen (vilket jag också gör), istället för att angripa nationalismen som fenomen blir det en punktinsats för en typ av nationalism, märkligt med tanke på att du själv ser dig som "konservativ" libertarian, den grupp som mest aktivt stödjer sionismen (högern i USA). Så länge du håller din rasism för dig själv och inom ditt samarbete, rör du dig innanför gränsen för frivilligt deltagande, om du och dina gelikar däremot satt upp ett maktsystem för andra att tvinga följa, då är du INTE libertarian politiskt sett, ingen chans där.
Ditt dilemma är dock idémässigt hanterbart, idag finns det en heterodoxi av tankegångar som tycks kunna placera sig under termen
libertarianism, idéer som sätter nuvarande samhällsystems bevarande, eller t.o.m. en återgång till tidigare stadium framför individuell frihet; reaktion framför radikalism. Detta är en av mina huvudskäl till att sällan ta högerlibertarianer på allvar, vare sig politiskt eller på det personliga planet, de saknar allt för ofta logisk stringens i resonemangen, motsägelserna blir för groteska.
Det tycks som om högerlibertarianer har svårt att se gränserna för privata ståndpunkter och politiska dito, de kanske behöver en gränsdragningslista?