Hasselarörelsen.

från: http://www.hassela.se/verksamheten.asp

"De ungdomar som placeras på Bäckaräng, är omedelbart omhändertagna, placerade med stöd av Lagen om Vård av Unga (LVU), eller placerade med stöd av SoL § 6, vilket innebär att de är frivilligt placerade i samråd med socialtjänsten."

Betyder inte det att allt är frivilligt, eller?

Bah, både och verkar det som.

Allt är verkligen inte frivilligt om man har LVU, har själv haft LVU för en jävla massa år sen och jag lider än. Man har inget att säja till om då, det går inte att själv välja vart man ska vara. Med Sol är det väl annorlunda men oftast har de som har det, hot på sej om LVU.
Jag har mardrömmar än och är allmänt skadad av min LVU fast det är länge sen, litar tex inte på myndigheter, och att ens tänka på att gå till psykolog för att man mår dåligt, det finns inte ens i mina tankar !

Mycket i mitt liv kan jag komma över - men aldrig Hassela. Fy faan!
Det är det vidrigaste, djävligaste, mest kränkande...*RYYYS*

Vill inte påstå att det var/är så för alla. Människor är olika och för en del fungerar det säkert alldeles utmärkt för, men inte för mig. Vad som helst hade varit bättre. Vad som helst.
Hu! Blir alldeles upprörd fast det var så många år sedan.
Det är otroligt att man kan köra över barn/ungdomar på det sättet. Och när ingen lyssnar - då får man så lov att agera. Förstörde en hel del under min tid där. Och lärde mig en hel del om hur man är kriminell.

Vet inget om några sexuella övergrepp. Vet att de intagna hade sex med varandra och med lokalbefolkningen. Psykiska övergrepp förekom dock ofta, ofta, ofta, ofta.....

Kan du berätta lite mer detaljerat?? Är alltid intressant att läsa berättelser om världen bakom lås och bom... Det är ju en spännande värld, men jag har inga seriösa planer på att utforska den från insidan... =)

Har haft lite insikt i ett kollektiv som tillhörde H-rörelsen...hmm det var nåt som inte stämde där....

men jag vet för lite om hela vårdgrejen för att kunna uttala sig....

Men det här stället fick stänga efter skriverier. Nu är det omorganiserat...

Tja..jag var yngst och kom från landet, vilket gjorde att jag mest hånades av personalen när jag försökte berätta om vad jag varit med om: "Du har väl bara druckit nån öl och kört moped". (Jag var rätt nersupen och kriminell med en del droger i bagaget också.) Lärde mig snabbt att det var de äldsta killarna från Stockholm med tyngst missbruk/kriminalitet som hade högst status.
Vid kvällsamlingarna hade alla ont i magen, för om man var den som blev uppmärksammad, kastade alla sig över en som vargar. Ingen var intresserad av vad man hade att säga - det var som i en religös sekt: gjorde man inte som de, tänkte som de, agerade som de- så var man dömd till döden för det var bara deras sätt som var rätt. Det fanns inget annat.
Om någon rymde eller gjorde något annat, blev de offentligt hånade av personalen under kvällsmötet och de satte press på en med kollektiva bestraffningar (förbjudet enligt svensk lag). Om en vägrade klippa sig, fick ingen åka på dans.
När kollektivet fick officiellt besök, plockades de som inte var indoktrinerade bort från planen och man fick aldrig träffa någon från socialen på tu man hand.
Det var de indoktrinerade ungdomarna som skickades fram och förevisades - de som sade att allt var SÅ bra.

Överlag styrde de med skam, skuld, rädsla och grupptryck. Ingen fick ha en avvikande åsikt. Att försöka prata med dem var som att försöka diskutera med en extremfeminist - det gick inte fram. Ingen lyssnade...

Svåra trauman skulle botas med att man fick lära sig att städa.
Sexuellt utagerande skulle botas genom att man kallade tjejerna för horor.
Sexuella övergrepp skulle botas genom att man lärde sig att dansa.
Skam skulle botas genom hån.
Konflikter med föräldrarna skulle botas genom att man talade skit om dem.
Rymningsbenägenhet skulle botas genom extremövervakning.

Man satt så "fast". Var låst till händer och fötter och man hade ingen möjlighet att göra sin röst hörd. Ingen lyssnade. Ingen åsikt som skilde sig från deras fick framföras.
Det enda man KUNDE göra, var att rymma, att slå, att förstöra - då blev man ivägskickad.

Jag har varit föremål för en hel del olika "åtgärder" och jag har blivit inlåst och "behandlad" på otaliga ställen, där de flesta inte varit speciellt bra - men de begick inga övergrepp, så som Hassela gjorde, så de har jag kunnat förstå och förlåta sedan jag blev nykter och drogfri - no hard feelings.

Vad jag inte förstår, är varför ingen lyssnar till ungdomarna.. Det är så många som gått ut och berättat om vilket helvete de hade när de var där... Hur de utsattes för övergrepp av skilda slag, men ingen bryr sig.

Ett frågeformulär utskickat till alla som varit där, skulle vara högintressant.

Jag hade min pojkvän på Hassela.
Han var kriminell och höll på med droger när han åkte in.
När han kom ut hoppade han på kassörskan på ICA om hon bad om leg och knarkade ner sig fullständigt. Några månader senare var han död.

vilka av kollektiven gäller det?

Jag var på Bäckaräng för många år sedan. De har gjort om det nu, från att vara ett hem för ungdomar i riskzonen, till ett akutintag (tror jag).

Samma här, var där -86

Hej, hej på dig, whoever you are.

Har du samma erfarenheter som jag, eller tyckte du det var bra?