Hur gick det första gången ni övningskörde bil?

Japp, idag körde man för första gången personbil, hade nojjat och varit jävligt skrämd för det här under en riktigt lång tid med att börja köra bil, har inte varit särskilt intresserad, men när man väl körde första gången var det ju riktigt skoj Körde ca 1 tim och 30 min på olika parkeringar till att börja med, två kärringstopp första kvarten men sen flöt det på riktigt bra och jag kom in i det och nu vill man bara köra mer

Minns ni första gången ni övningskörde? Berätta gärna
Vem körde ni med? Släkting? Morsan/Farsan?
Hur gick det? Blev det några kärringstopp att inviga första turen med?
Upplevde ni det som roligt och intressant första gången?

Förra veckan var jag bortrest med mamma och brorsan till min mormor i uppsala, brorsan har haft körkort i ca fyra år. Då vi var ute och körde hamna vi bakom en kille som övningskörde med sin pappa, stod vid ett trafikljus, så när det blev grönt och han skulle iväg fick han kärringstopp två gånger, det var massa bilar bakom, tyckte så synd om killen och börja känna mig rädd samtidigt som jag visste att jag och pappa hade bestämmt att köra igång nästa vecka Men det är sånt man få ta i början, när syrran började köra så fick hon kärringstopp hela åtta gånger vid samma trafikljus och farsan såg ut som en rödglödgad ilsken tomat och jag satt helt stumm i baksätet.

Det är väll det här med att få kärringstopp ute bland massa bilar som jag är lite rädd för, men det får man ta i början och nu ska det inte bli några fler

Övningskör fortfarande, med min pappa. De första gångerna fick man självklart kärringstopp ett antal gånger och jag ville helst slippa det bara för att det var så svårt, i alla fall vad jag tyckte. Men nu övningskör jag fortfarande på en grusväg lite utanför på landet där min pappa bor. Men självklart blev det roligare allt eftersom man blev bättre på det, funderar på att ta en intensivkurs när jag har lärt mig det tillräckligt bra och efter det att jag har kört i trafiken ett tag, vilket jag inte har påbörjat än.

Första gången jag övningskörde va med morsan om jag inte minns helt fel. Va rätt länge sen så minns inte så jätte bra. Körde väl på en parkering i några minuter sen blev det ut på vägarna direkt så jag tyckte det gick riktigt bra. Blev garanterat ett par kärringstopp men det får man räkna med

Jag undrar egentligen om det är någon som för första gången kört bil som aldrig fått kärringstopp? Det kan inte vara många, det känns lite standard för alla att få det minst några gånger den första turen Själv när jag börjar på bilskolan kommer jag nog inte gå intensivkurs, kommer ta det i rätt lugn takt

Allra första gången jag övningskörde var med min mammas kille när jag var 15 år gammal(olagligt, javisst!).
Körde bara rakt ut på stora vägen och bort en bit sen in på en parkering och stannade. Fick inget kärringstopp då..
Nu ett antal år senare har jag äntligen tagit tag i körkortet, körde först med min sambo och nu även lite på körskola också.
Har fått kärringstopp typ 2-3 ggr bara, men det är bara att stänga av och starta bilen igen. Jag skiter i om folk bakom blir sura, det står ju faktiskt på bilen att man övningskör och då måste dom ju fatta att det kan ta lite tid för en att komma iväg. Och gör dom inte det är dom ju dumma i huvudet.
Kan tillägga att jag hade fobi för att åka bil innan, satt och hade panik och trodde vi skulle krocka hela tiden. Från det till att övningsköra och köra överallt, känner mig ganska stolt faktiskt!
Nu ska man ju bara ta det där körkortet också...

Om man nu inte skulle få kärringstop de första gångerna man kör måste man vara någon slags naturbegåvning eller i alla fall kunna det riktigt bra, av någon konstig anledning.

Mina första övningskörning var inte kul.

Skulle ta och köra pappas nya merca, en SLK tror jag.

Det första som händer är att jag får kärringstopp. Kunde varit värre, men men... Därefter kör vi in på enkelriktad gata some jag inte kunde komma ut från.

Då får farsgubben damp och kör själv medan han muttrar förbannelser över min ungdom, pensionärer och hundar.

Jag dödade iallafall ingen.

Nu är det typ 22 år sen och jag hade redan 125-kort men jag körde hem med mamma från hennes jobb (c:a en mil). Det var döds-panik-ångest från passagerarsätet hela vägen tills jag parkerade hemma på uppfarten varvid mamma säger: "Du kör ju bättre än [din storasyster som haft körkort i tre år]".

Nej självklart skall folk ha respekt för den som övningskör när man ser skylten.



En av dom första gångerna brorsan övningskörde, så körde han och farsan på en grusväg, rätt som det var kom en jävla ambulans med sirener och blåljus och hela skiten bakom bilen och brorsan var ju inte världens mest erfarna förare då och ambulansen kunde knappt komma förbi men till slut gick det, brorsan säger att han än idag minns den händelsen väl, någon sån situation skulle ju vara rena dödläget och hamna i



Det har varit döds-panik ångest situationer många gånger när både brorsan och syrran kört, jävla skoj på något sätt tycker jag, man vet aldrig vad som kan hända

Första gången körde jag med pappa på ett industriområde, det var helg och helt tomt där. Dock är det ett ganska litet område så ibland fanns det inte plats för att vända, så vi fick byta plats så att pappa kunde backa. Det vågade jag inte göra själv. I övrigt gick det bra, lärde mig snabbt att hitta dragläget och tyckte det var väldigt kul att köra.

Övningskörde inte jättemycket hemma efter det, var mest i slutet innan uppkörningen. Men när jag väl gjorde det så var det med pappa. Jag och mamma hade bara blivit osams så vi kom överens om att strunta i det.

Började köra Epa när jag var 15 och hade väll inte kört något innan det mer än från 13-15 års ålder på grusvägar, minns dock ej att jag fick några kärringstopp" som dem flesta får när dem kör för förta gången,

Appropå kärringstopp: Fånigaste stoppet jag råkat ut för var när jag skulle ta tung-MC kortet.

Första lektionen i körskolan och jag har tagit 125:an dit. Sätter sig på 550:n; den var större och tyngre. Kör iväg med handledaren och efter trettio sekunder känns allting helt naturligt.

Anländer till den avlysta övningsbanan och kör lite manöverövningar. Maskinen ÄR större och tyngre men allt känns helt rätt.

Kör runt lite i trafiken utan problem. Tillbaka till skolan för lite pappersarbete. Ned på parkeringen, lås upp 125:an och kickar igång den (ingen elstart, f-n vad B-aktigt?!?).

Vad liten den är! På med hjälmen, koppling in, sparkar i ettan och....blouff-buuffff-klonk.
Den lilla tvåtaktarn behövde minst 8000 rpm innan det händer något.