Hur gick det första gången ni övningskörde bil?

Övningskörde för första gången i början av augusti i år med min farsa, fick väl runt 10-15 kärringstopp på en timme och de var svinjobbigt och man skämdes rejält när de kom folk körandes och stirrade på en, man kunde verkligen känna deras ögon bränna ner mig själ.

Efter 6 eller 7 körningar så blev det att vi åkte ut på lite vanliga vägar med trafikljus, fick 4 kärringstopp på det första ljuset och de var nog 4 bilar bakom mig, satt o skämdes, röd som ett svin medan jag försökte starta bilen och rulla iväg.

Har dock nu inga problem med att köra, stadstrafik kvar och lite andra mindre delar sen är de uppkörning och teoriprovet som ska sättas på första försöket

Långsamt.

Förstod inte dragläget och förundrades över hur känslig gaspedalen var

Lärde mig köra ute på landet i farsans gamla 142 när jag var 13-14 år. Hade jävla problem med bromsarna vill jag komma ihåg till farsans förtret som inte hade bälte i bilen.

Riktiga uppkörningen sen gick enkelt när jag var äldre.

Jag har tre olika "första gånger", tro det eller ej. En när jag var 15 med farsan, (f), en med ett ex morsa när jag var runt 18 (e) och en med min kusin när jag var 27 (k).
f) Första gången var med farsan. Yrkesförare i 30 år men han kunde inte förklara dragläget för fem öre. Efter ungefär 20 kärringstopp gav vi upp, gick bättre med en automatare vid senare tillfälle.
e) Fick bränna runt i exets morsas golf på en stor grusplan och växla för första gången. Fick beröm över hur smidigt det gick, det var kul. Sen gick det nästan tio år innan jag körde igen...
k) Den här gången i min för ändamålet inköpta egna volvo, jag var mer taggad än någonsin. Hade kollat så mycket teori på nätet så kärringstoppen lät vänta på sig och allt möjligt.
f) Skitläskigt
e) Jajamen, det var lovande. Fan vet varför utvecklingen stannade av så brutalt.
k) Oh ja! Jag visste knappt hur man hanterade en handbroms innan det var dags för mörkerkörning och motorväg, full fart från början. Eftersom min handledare inte hade alla hästar hemma (hade iofs inte bilen heller) tvingades jag lära mycket själv och i efterhand var det jävligt nyttigt.

Bara för att du inte gillar mauellt så känns det lite väl storhetsvansinnigt att förbjuda manuella bilar...

Det gick bra. Hade en av Sveriges då bästa körlärare. Han var hård. Kunde sitta kallprata som om han inte brydde sig. Sen stod han på bromsen så man nästan kräktes av bilbältet när man gjorde fel. Minns jag var förbanna i början.

Men så lyckades jag också på första uppkörning och fick mitt kort direkt. Och då var jag bara tacksam att jag haft honom som körlärare.

OBS SKRYT! Vi flyttade från Norrland ner till Stockholm när jag var 17 år. Jag hade aldrig suttit bakom en ratt utan bara kört moppe. När jag började i bilskolan så INSISTERADE min lärare på att jag minsann måste kört bil tidigare, men det hade jag inte. Garaget låg efter Sveavägen och minns hur jag redan efter ngn lektion SJÄLV fick göra upp ur garaget, över trottoaren och ut i trafiken. Liksom tur man var ung och KORKAD och inte hade vett att vara rädd. (detta var 70-talet så trafiken var ju inte som idag förstås)

Flyttade nog en bil första gången hemma på gårdsplan när jag var typ 11-12 år gammal.

Körde sedan några folkrace tävlingar när jag 15-17.

Övningsköra med bil fick man ju inte göra på den tiden (början 90 talet) förrän man blev 17 år och 6 månader. Men det var ju inga problem att ratta morsans VW Bubbla med hela 32 hästkrafter.

Körkortet kom 33 dagar efter man fyllt 18. Det var en underbar tid i livet!

Första gången var jag 16 år med mamma. Tror inte det behövdes några tillstånd på den tiden.
Vi åkte på en parkering och efter en stund sa jag till mamma 'kan vi åka ut på motorvägen så jag får dra lite..?'. Mamma sa nej. Vilken IDIOT jag var. Men fick i alla fall köra hemåt (lugn 50-väg) men jag for över hela vägbanan så mamma sa åt mig att stanna så tog hon över.

Nästa gång körde jag en stor jävla Chevrolet pick up automat á la 90's på en sjöis! Det var ju mycket enkelt, inget att akta sig för och bara att gasa. Tror egentligen det är ett bra sätt första gången man kör, att befinna sig på en jättestor öppen yta så man kan svänga runt och lära sig hur mycket bilen rör sig, gasa, bromsa och så vidare för att se vad som händer och lektion 2 "börja på riktigt".
Det enda jag var rädd för var att det plötsligt skulle vara öppet vatten och att vi skulle åka ner där i 80 km/h och glida 200 meter under isen

Gång 3 (när jag började på riktigt) var det bara att puttra runt på ettan och så. Kände snabbt dragläge och sånt. Tyckte inte det var så kul, men lätt att förstå. Tror jag gasade, bromsade och kopplade med båda fötterna lite huller om buller

Blev att träna start i backe första gången. Gick kasst, förstod inte dragläget alls i början. Men efter lite träning så tog det sig. Ångest gjorde min resa mot körkortet onödigt lång och svår. Men är så glad att jag inte gav upp. Min sambo var en hård men mycket bra lärare, han var guld värd även om vi ville strypa varandra emellanåt. Älskar att köra! Nu väntar tungt släp, sedan, om några år vill jag även ta C-kort.