Hur upplevde ni att flytta hemifrån?

What? Really? Du tycker inte det är jobbigare än tvättstugan?

Jag antar att du använder ett proper handtvättmedel och handskar när du tvättar? För annars kommer du aldrig tvätta ut bakterierna, lukta skit och sabba huden på dina händer.

Jobbigare vet jag inte, det där med tvättstugans tider, 16:00-20:00 är svåra att matcha ibland.

Klart jag kör handtvättmedel. T-shirts och underkläder fungerar alldeles utmärkt att köra handtvätt på, dess utom är merparten av mina T-shirts märkta med handtvätt. Jeans åker ju självklart med ner i tvättstugan tillsammans med lakanen.

Jag har aldrig fattat vad som ska vara så jobbigt med tvättstuga. Det beror väl givetvis lite på var man bor, men för mig iallafall så innebär tvättstuga typ 10min aktivt arbete vartannan vecka, och 3 korta promenader på ett par hundra meter till och från tvättstugan.

Det ärr ju för tusan jobbigare att koka potatis nästa, men bara nästan.

Det kan vara svårt med tider på vardagar när schemat ser ut som det gör. Blir ju oftast att man får viga en halv lördag eller söndag åt tvättstugan. Så rent fysiskt är det ju inte jobbigt. Mer med att passa de tider som tvättstugan tillåter som sagt.

Där har du en poäng förstås, det är nog väldigt olika med hur tillgänglighet och scheman ser ut runt om i sverige.

Det är skönt att ha tid och utrymme för sig själv. Annars suger det bara att flytta hemifrån. Laga mat tex varje dag... Skitkul...

Tvättar du filsingarna i handfatet?

I min första lägenhet hade jag först en otrolig känsla av frihet, och det kändes underbart att få stå på egna ben så att säga. Jag har alltid varit av åsikten att ekonomin löser sig bara man låter den lösas och det har funkat hittils i alla fall.
Efter den första "frihetsförälskelsen" började det däremot kännas väldigt ensamt hemma när man inte hade någon att säga god natt eller hej till. Men man vänjer sig..

det jag oroar mig över när jag flyttar inom 1 år eller så är just vad fan man ska göra själv hemma. speciellt om man levt med syskon som man kunnat spela med eller bara gå in och prata med men då är man helt själv

Skaffa skype och prata ett par minuter med dem där om du nu inte klarar vara själv.

Skall själv flytta om ett par månader till en stad som jag inte känner en enda person i.
Kommer bli väldigt ensamt men jag ser fram emot det

Jag flyttade hemifrån för två år sen, och kan säga att jag inte vant mig än vid den här ensamheten. Känner mig ruskigt ensam ibland, men vänjer mig mer och mer hela tiden. Kan sitta hemma en hel helg nu själv och nästan känna att det är skönt. Första tiden i egen lägenhet var dock jobbigare eftersom jag inte hade nått jobb att gå till om dagarna. Och inte heller pengar att hitta på nått. Men det löser sig oftast, man får bara ta tag i sakerna

Första natten hemifrån minns jag så jäkla väl. Var livrädd från det att mamma och hennes man hade sagt hej då och stängt dörren och en bra tid efter det.

Men man vänjer sig vid det här. Men man måste tänka på att det är mycket ansvar som spelar in. Jag trodde i princip att allt skulle bli bra bara jag flyttade hemifrån, naivt nog. Och det var ju inte riktigt sant. Dock så klarar jag inte av att vara hemma hos mamma eller pappa en längre tid nu heller utan att ledsna och komma hem till mig där jag kan göra som jag vill, hehe.

Det bra är ju att känner du inte för att diska just nu så behöver du inte, till skillnad från när man bodde hemma och de var på en hela tiden.

Ja vafan, vet inte vart jag vill komma med det här, haha. Men jag tycker att ansvarskänslorna tar över frihetskänslorna iaf. Sen om jag känner mig sjukt jäkla ensam så åker jag ju och hälsar på nån bara helt enkelt värre än så är det ju inte.

Ja var ju inte mycket till hjälp det här, men ja ja...

Jag flyttade hemifrån när jag var 17 år och upplevde det som väldigt befriande.