Hur upplevde ni att flytta hemifrån?

Var kul och skönt till en början. sen trist och ensamt. Inte så kul att sitta ensam hemma under helger osv. självständighet i alla ära, men kanske inte till kostnaden av att känna sig isolerad. Dock finns det ju mycket positivt också, när allt runtomkring stämmer också.

Tänkte bara lägga till en aspekt jag kom på som väcktes utav inlägget ovanför.
Att det inte är så kul att vara ensam på helgen när allting inte stämmer runt om. Men tycker även detta är fördelen med att bo själv att man delvis blir milt straffad när man inte träffar och umgås med folk. När man bodde hos föräldrarna var det inte ensamt när man inte träffade folk utan endast var med sin familj. Familjen all ära, men det är inte några man aldrig träffat tidigare.
Att jag nu kan känna mig ensam är en alarmklocka att det är dags att hitta på något och pushar mig att utvecklas mer än jag gjorde hemma. Gäller ju dock att kunna hitta på något.

Gjorde samma, men tveksamt om det raknas som att flytta hemifran med tanke pa att man flyttar rakt in i ett nytt hushall och man inte har nagra egna rakningar att tala om. Det ar dock ett bra "mellansteg".

Flyttade till en annan stad för att plugga och fick först ett rum i en smutsig lägenhet med fyra utbytesstudenter. Att lägenheten redan var smutsig gjorde att jag kände mig helt omotiverad att städa de gemensamma ytorna utom diskbänken och spisen och badrummet ibland. Skillnaden nu när jag har egen lägenhet är egentligen bara att det är renare och att man inte har någon att småprata med när man lagar mat.

Det ekonomiska var inga problem, jag gjorde en budget i Excel där jag skrev in alla köp så jag fick snabbt en uppfattning vart pengarna gick samt hur mycket jag spenderar på varje sak. Utgick från nån budgetkalkyl typ som denna: http://www.swedbank.se/idc/groups/public/@i/@sc/@all/@gs/@corpaff/@pubaff/documents/article/cid_065098.pdf

Samtidigt som jag betalar allt så har man ändå sina föräldrar som trygghet. När datorn kraschade fick jag en ny i födelsedagspresent, och även om jag hade kunnat betala själv så var det skönt att slippa lägga nästan en hel "månadslön" på en dator.

Första natten kändes lite konstigt, och sängen var inte så skön, blev nedgraderad från en 160-säng till en 90-säng så det var ju inte så roligt. Var dock ändå roligt, ett nytt steg i livet helt enkelt.

Jag känner mer ansvars- och frihetskänsla nu än tidigare, allt måste man fixa själv men det är inte så farligt, bara man har koll på alla viktiga papper när man nån gång kan behöva dessa. Fast jag hjälpte till ganska mycket hemma med att städa och sånt så det var inte så stor skillnad.

Faktum är det känns lugnare nu när jag själv väljer när jag vill städa/laga mat och det är ingen som ropar på en hela tiden. Så trots att jag måste tvätta helt själv så föredrar jag det än att som tidigare hjälpa till att hänga tvätten, då var det så mycket mer att hänga på tork.
Så den enda nackdelen för mig är att jag måste laga mat själv och diska vilket är sjukt tråkigt. Tackar iaf för hästköttskandalen, var bra rabatt på lasagne nu

Det sociala fungerade bra, studentstad så det är nog inte så konstigt. Hade aldrig vänner på besök där jag bodde först men hade ju några att prata med ändå. Nu när jag bor helt själv så träffar jag kompisar oftare även om det oftast är jag som är hemifrån men det gör inget.

Blev wall of text men men...

Ja ta det lugnt med pengarna dom första månaderna så du ser ungefär hur du hamnar i din budget och var också lite aktiv i ditt val här med tex. elen och välj så billiga avtal som möjligt.

Min första lägenhet hade jag tillsammans med en polare så det var mest tv-spelande och supa som gällde så det var ju långt ifrån ensamt.
Nu har jag haft eget ett bra tag och det är underbart, att göra vad man vill när man vill är en härlig känsla.

Gör upp en budget och håll dig till den. Överskatta hellre kostnaderna i början. Det är roligare att sänka utgifterna än att höja.


Första natten sov jag som ett barn, antagligen för att jag var så utmattad efter flytten. Det är både ansvars och frihetskänsla.


Gillar man att alltid ha folk runt sig kan det vara lite jobbigt i början, men man vänjer sig. Jag lovar. Själv äter jag sällan middag ensam, det är mer regel än undantag att minst en vän äter middag hos mig. Sen kommer kompisar över titt som tätt.


Otroligt skönt, men lite jobbigt också. Mamma frågar fortfarande om hon ska komma och hämta min tvätt osv.

Trevligt på alla sätt, flyttade rakt genom sverige till en stad jag inte kände en kotte.

från början kan det dock kännas lite märkligt tycker jag, tror det har att göra med att man helt hux flux får möjligheten att börja skapa nya rutiner kring precis allting på något sätt, och då flyter ju saker inte så smidigt som när man gör de som man alltid gjort hemma hos päronen så att säga.

Sålänge du har en plan alls hur du ska betala för dig behöver du inte oroa dig så mycket räkningar etc sålänge du inte är ett komplett klappmongo, jag menar, så svårt är det inte? eller så är jag anspråkslös i överkant.

Underbart, helt underbart. Inte för att jag hade en dålig relation till päronen direkt men jag är väl en ganska självständig person, och var 22 år när jag flyttade. Det var fan dags.'

Oroa mig för hur jag skulle klara mig var ju något jag gjorde INNAN jag flyttade. När man väl flyttat var det ju bara att rulla upp ärmarna och get down to buisness. Mycket skönare.

Det var fantastiskt att flytta hemifrån. Flyttade till Stockholm från en mindre stad för att plugga och det var den bästa perioden i mitt liv hitills. Jag älskar mina föräldrar, men det var skönt att slippa morsans tjat och att man kunde göra vad fan man ville, när man ville

Jag fick mycket bättre sömn, ingen som skrek på morgonen, ingen som störde, ingen "råkade" komma in i rummet när jag drog en runk till välformade rumpor osv osv

Att bli helt självständig är fantastiskt.

Jag har flyttat för bara 2 veckor sen! Sjukt härligt, har i och för sig "bott" hos pojkvännen i hans andrahandslägenhet det senaste halvåret så helt ovant är det inte. Men nu är första gången jag står skriven på annan adress än mina föräldrar och det känns asballt! Flyttade tillsammans med pojkvännen så helt ensamt är det inte, men jag är uppvuxen i en rätt stor och stökig familj och jag saknar lite att ha dom omkring mig. Att komma hem och se sitt eget namn på dörren är sjukt härligt jag blir lika glad varje gång. Och i och med att vi bara bott i andra hand förut har vi inga möbler, så större delen av alla pengar går till det. Men det ekonomiska är inget problem, min kille jobbar och tjänar visserligen inga stora summor, men vi lägger inte massa pengar på sprit osv utan prioriterar att göra det fint hemma, vilket vi kan göra rätt rejält då! Sjäv pluggar jag fortfarande och har ingen inkomst utan killen får dra det stora lasset, och mina föräldrar brukar sätta över pengar till mat. Så vi har det jättebra! Alltså känslan att ha ett förstahandskontrakt i Stockholm i mitt namn, det är sjukt!

Läs reklamutskicken innan du sticker och handlar, ibland kan man få ihop en bra kasse mat till lågt pris. Om du har svårt i köket så öva upp matlagningsskickligheten så det inte blir köpmat och BK titt som tätt. Speciellt viktigt om man är student och inte kan eller vill be mammi och pappi om extrapengar bara för att man äter kebab varje dag.

Flyttade när jag var 21, till en etta där jag fortfarande bor, centralt och låg hyra. Alla sa till mig att, "Spara så mycket pengar du kan och köp allt nödvändigt innan du flyttar - sen kommer du inte ha råd med allt och bered dig på att leva snålt."

Jahopp tänkte jag..

Oj vad fel dom hade. Jag har det bättre ställt och pengar kvar när månaden är slut. Undermedvetet tror jag att jag inte slösar lika mycket som förr.
Har bra koll på min ekonomi. Har alltid haft som regel att betala räkningarna det första jag gör den 25:e varje månad och det fungerar riktigt bra. Har ca, 10k kvar i när alla räkningar och mat är betalt så jag har allt råd att unna mig en solresa på sommaren och investera i Gitarrer och leva allmänt gott.

I början var det ensamt och ganska trist att sitta och uggla i lyan om kvällarna med endast ett Playstation som sällskap men sen kommer man med underfund att man inte är hemma så himla mycket egentligen. Man drar krogrundor, repar, jobbar, hänger med polare mm.. Dom Söndagarna man faktiskt är själv efter exempelvis en karatefylla på stan uppskattar man ensamheten, skönt och slippa spring och morsans tjat halv nio på morgonen.

Tvättstugan är nog den enda nackdelen med att bo själv. Har dock en lösning på det. Kläder kan man tvätta i handfatet regelbundet, handdukar använder man och slänger när dom luktar skit, sen drar man en repa till IKEA och köper nya för skit och ingenting. Lakan där emot får man pallra sig ner och tvätta med jämna mellanrum. Handla mat är inte jobbigare än vad man gör det till, med lite planering så sticker man och handlar mellan jobb och hemmet. Vid nödfall finns det ju något som heter Online-Pizza.

Tror jag fick med det mesta där.

EDIT: Just ja, bäst av allt, man sätter sina egna regler och gör precis som man själv vill!