Hur upplevde ni att flytta hemifrån?

Har flyttat hemifrån föräldrarna och småsyskonen, och är både positiv och negativ till det hela.

Skönt att få ett eget liv, men vissa saker skrämmer mig lite dock.

Är smått orolig över det ekonomiska, hur får man pengarna att räcka till räkningar och mat? Samtidigt vill man ju unna sig olika saker också. Hur löste ni det ekonomiska?

Sen undrar jag själva känslan av att ha något eget hur var den? Hur var exempelvis första natten i er egna lägenhet? Var det mer ansvarskänsla eller mer frihetskänsla efter flytten?

Sen undrar jag också över det sociala, var det inte ensamt och tråkigt att bo själv? Var det alltid kompisar hemma hos er eller var ni själva alltid hemifrån?

Berätta gärna mer om hur det var att flytta ifrån föräldrarna.

Betala räkningar först, ha en välfylld frys och torrföråd med gott om mat, och när pengarna börjar ta slut så kollar du över matförrådet först, innan du köper sprit och cigg.

Är ekonomin särdeles tight kan det vara en idé att skriva budget. Och kolla jämförpriserna i mathyllan. Man kan tjäna en hel del om man inte bara går på priset per paket.

Du kommer få koll snart nog.

Första boendet var i korridor så med andra ord blev det inte lika ensamt som det annars kan bli. Första dagarna var rätt "tuffa" på det sättet att man blev lite vemodig över att slutligen blivit vuxen på riktigt. Både att bo ensam eller att bo hos päronen har sina fördelar men p.g.a. den enorma friheten som den senare innebär vinner det

Hade turen nog att flytta med ett bra jobb där det ekonomiska inte direkt var något jag behövde oroa mig över, dock är det massa andra svårigheten med att flytta hemifrån som va mycket mer betydelsefulla för mig.

Det är en väldans massa ansvar och saker att ta hand om som man aldrig tidigare riktigt tänkt på, för det första måste man ta hand om hemmet, det ska handlas varor, lagas mat, tvättas, diskas och städas. Sen är det massa administrativa saker som ska tas hand om, man har en bil som ska betalas skatt på, den ska registreras och allt pappersarbete ska vara i ordning, detta blir extra komplicerat när man flyttar till ett annat land som i mitt fall, när alla papper från myndigheter kommer på ett främmande språk, sen är det räkningar som har med hemmet och göra. Sen mitt i allt detta ska man även skaffa sig en ny umgängeskrets i detta nya land.

Det var en mycket större omställning att bli vuxen än jag tidigare föreställde mig när jag fortfarande bodde med mamma o pappa, men i slutänden så när man fått ordning på sitt liv så kändes det otroligt bra, det är ett stort steg att ta.

Sen har jag inte riktigt tid att åka hem o hälsa på lika ofta som någon som kanske flyttar inom samma stad, men när man väl hälsar på är det skönt att bara sätta sig ner i fåtöljen, och vänta på favoriträtten man hade sen barndomen samtidigt som man dricker en bira och mamma lagar mat

Jag satte mig på ett tåg till grannlandet. Kände inte en kotte i varken land eller stad. Skulle flytta ihop med två okända damer jag aldrig träffat i min egen ålder.

Var väl lite småpirrigt, men det gick alldeles utmärkt.

Första natten, what about it? Ingenting. Varför skulle den skilja sig? Det är ungefär som att säga att dagen du vaknde upp och var 18 år så kände du dig så jävla vuxen i jämförelse när du gick och la dig och var 17, så funkar inte livet. Saker o ting kommer sakta men säkert..

Jobbar du TS?

Själv flyttade jag från barndomshemmet 800 mil till USA för att arbeta som Au Pair. Det gick bra.

Genom jobb kanske? Vad är din plan?


FRIHET!!



Det var inte ett dugg tråkigt att bo själv. Hade folk hemma hos mig ofta och inte alls för sällan så var min soffa 1 extra sovplats.

Jag flyttade ifrån mina föräldrar rätt nyligen till en studentbostad. Det jag upplevde var mer lugn, frihet men mycket mer ansvar och man fick ha koll på mycket mer saker än vad man brukade få göra.

Som en väldigt stark befrielse

Allt gick riktigt smidigt för mig. Flyttade ihop med en tjej vilket såklart är till min nackdel om det skulle ta slut då det betyder att jag aldrig stått på mina egna fötter till 100%.

Men jag räknar inte med att det ska ta slut så jag är inte orolig.

Det suger dock att få hem räkningar med sitt eget namn på, ger mig olustkänslor varje gång

Flyttade in i min egna lägenhet efter gymnasiet och började plugga vid ett universitet där jag endast kände 1 person.

Första nätterna hade jag varken tv eller radio utan endast min Ipad och Säng.
Första nätterna i lägenheten var speciella, förväntansfulla och med framtidslängtan.
Jag låg i sängen och funderade över denna milstolpe. Lägenhet, ny stad, nytt folk, universitet. Ett nytt kapital i mitt liv helt klart.

Någon vecka kände jag mig ensam, att äta middag utan familjen, musik hjälpte till stor del att pigga upp sig Sjv under denna tid. Men nu trivs jag som fisken i vattnet!
Har vant mig vid att bo själv och bestämma över allting, göra exakt vad jag vill. Ett tips är att få in rutiner i vardagen, jag började träna på olika sporter regelbundet vissa dagar för att få en viss kontinuitet och rutin i min vardag. Träffa vänner på helger och ibland på vardagar ofc! Men man kan ju inte umgås hela tiden så man lär sig att vara ensam och faktiskt gilla det.


Angående ekonomin, klarade jag det så bör alla klara det. Enkel matematik har jag sådana utgifter bör jag ha en inkomst som överstiger det. Logiskt.
Självklart mera ansvar men det tar bara lite tid, för svårt är det inte och man känner att man lär sig saker och utvecklas.

Var så jäkla skönt att slippa morsans jävla sur gnäll varje dag, visst var tungt i början innan man lärde sig allt om räkningar och sådant men tog inte länge föräns det var rutin.