Ställ era random astronomifrågor

http://sv.wikipedia.org/wiki/Semantik

Han må vara ett troll, men ingen har lyckats "bevisa" att det finns en rymd. "kolla på stjärnorna på natten", okej, vad är en stjärna? Varför ska man antyda att ljusprickar i luften är bevis att "rymden" och något större finns där ute, en blick med enkla ögon kan tolka det lika gärna som en svart hinna runt jorden, med små hål i där ljus kommer in, inte sant? Man måste gå djupare för att bevisa att stjärnor och solen är likadana i stort sätt, och bevisa att föremål är långt borta. Räcker inte med att komma med kommentarer som bara är grundade på våran inlärda fakta, som är självklarheter för oss.

Vi har skickat sonder ut i rymden, som tatt sig utanför vårat solsystem och skickar fortfarande signaler till oss.

Och sen, vetenskap bevisar inget. Bevis sysslar matematiker med, vetenskap bekräftar eller dementerar hypoteser.

Det var ett lite häpnadsväckande uttalande.
Är det så får jag kanske ompröva hela min världsbild.
Men jag kanske helt missförstod.
Det du säger är alltså är att vetenskap bara är mer eller mindre bekräftade hypoteser?
De flesta vetenskaper idag har väl ganska gott på fötterna, vad gäller matematiken.
I alla fall vad det gäller de fysiska vetenskaperna, som utgår från kända naturlagar...

Ett svart hål är allt utom endimensionellt.
Ett svart hål är en massa (en stjärna oftast) som kollapsat till en liten punkt. Väldigt liten.
Massan samlas i en så liten punkt, att flykthastigheten (hastigheten som krävs för att lämna kroppens yta. Det som raketer är till för på Jorden) blir så hög att inte ens ljusets hastighet, c, räcker för att slita sig loss från den massiva gravitationen.
Hade vi pressat ihop Jorden till en diameter på ungefär en och en halv centimeter (en radie på 8.7mm för att vara mer exakt), så hade gravitationen blivit så hög att vi fått ett svart hål.
8.7mm från Jordens mitt, så hade vi haft händelsehorisonten som det kallas. Det är den punkt där gravitationen går från att vara väldigt hög, till för hög. Det är där ljuset "faller över kanten" och inte längre kan ta sig ut.
Allting innanför denna, högst tredimensionella, sfär är så gott som förlorat, inte bara förlorat i rum och tid, utan även i förståelse. Alla våra teorier och uträkningar bryts ner under så extrema förhållanden.
Vi kan inte säga någonting om vad som försiggår, men fortsätter man räkna och bortser alla problem som uppstår, så säger matematiken att allting fortsätter falla till mitten där den samlas i en infinitesimalt liten punkt. Mindre än en atom, mindre än en proton, mindre än en elektron! Om något kan man kalla det en dimensionslös (0d) punkt, då den varken har bredd (1d), höjd (2d) eller djup (3d).
Men dessa uträkningar är som sagt, inte helt korrekta, då man får problem som att tiden byter riktning innan för händelsehorisonten och allt det vi kallar för fysik försvinner ut genom fönstret på köpet.

Vetenskapen testar hypoteser, genom experiment och observation, för att sammanställa teorier, som är modeller utav hur världen fungerar.

Men kan det ens kallas för Vetenskap då, eftersom det tydligen bara verkar handla om uppskattningar och estimationer?
Jag trodde in min enfald att vetenskap bara handlade om bevisade fakta.
Fast visst kan kloka hypoteser ingå i det, förvisso...
Förstår också att vetenskapen hela tiden utvecklas och att det ses som sanning vid en viss tidpunkt brukar bli anno dazumal inom en viss tid.
Då förstår jag bättre tanken om den mörka energin, som kan döda alla diskussioner om universums öde.

Det bara är så, det finns en mystisk mörk energi, eller ett inre tryck, som förklarar allt och inget...
Det är enklast med en oförklarlig mystisk kraft.
Påminner en del om religion.

Det är ju helt obegripligt, så allt försvinner in i nått som inte finns. Är det singularitet?

Man kan inte bevisa fakta. Man kan vara 99.99999% säker på att något är sant, det är just det vetenskap handlar om, att få den bästa uppskattningen.

Det enda du kan veta är att du själv existerar; Cogito, ergo sum som Descartes sa. All annan kunskap är baserad i antaganden som man först måste göra innan man kan "veta" något. (Exempel på antagande: Omvärlden existerar)

Du har matematiska bevis, och motsägelser (du kan inte ha en fyrkantig trekant).

Matematik bygger dock på axiom som man inte kan bevisa. Som sagt allt vi vet, förutom ens egen existens bygger på något antagande.

Du får skilja på "bevis" och "evidens", då blir det lättare att förstå.