Ursprungligen postat av
Bara-Robin
Jag tror du gör det mer komplicerat än nödvändigt när du delar in avstånd i sektioner.
Det räcker med att du tänker dig att alla avstånd dubblas på samma tid. Det är inget komplicerat rymdfysikigt med det, utan om det 1 meter bort efter 1 sekund är 2 meter bort så är det två meter bort 4 meter bort efter samma sekund. 1 cm blir 2 cm och 1 ljusår blir två ljusår på samma sekund.
1 meter av 1 kilometer blir 2 meter, men den metern är en del av kilometern som samtidigt blir 2 kilometer under samma tid.
Om du har en uppklippt gummisnodd, en gummirem, och du håller i ändarna och drar ut det till sin dubbla längd, då är det ju inte en sektion på gummiremmen som blir längre före nästa sektion osv., utan hela remmen blir ju längre samtidigt och är den indelad i sektioner så blir ju alla sektioner längre samtidigt. Det spelar ingen roll hur långa sektioner du delar in den i, de kan vara olika långa, men alla kommer dubbla sin längd oavsett vad den var innan.
Vad jag tror är vitalt i din fråga är just att expansionen sker lika mycket från varje punkt, då alla har lite rymd från sig själva till det som ligger nära de själva, men mer rymd till det som ligger längre bort.
Så en avlägsen galax till oss tycker att vi expanderar bort i nära ljusets hastighet i detta nu och vi tycker detsamma om den.
Den avlägsna galaxen kommer dock inte tycka att månen rör sig bort från oss snabbare än vad vi tycker, utan mellan oss och månen så övervinner gravitationen inflationen. För att det ska förändras så måste avstånden bli längre eller inflationen snabbare.
Om du inte hört ballongliknelsen så kan vi börja med att tänka oss ett jättelångt gummiband som är 100 meter långt.
Först kan vi tänka oss att vi ritar en punkt efter varje meter för att sedan dra ut bandet till dess dubbla längd, 200 meter, då kommer det vara 2 meter mellan varje punkt och oavsett vilken punkt som tittar på sina grannar så kommer de att ha rört sig bort från dem. Så inget centrum.
Detsamma gäller oavsett vilken längd man drar ut gummibandet till. Drar vi ut det så det blir 101 meter så kommer varje punkt se sina grannar flyttas 1 cm från dem åt bägge hållen.
Irrelevant, men 1% expansion av bandet ger 1% längre avstånd från en punkt på bandet åt bägge riktningar, så inflationen mäts från sig själv och ut, i vilken riktning som helst men till objekt som är olika långt bort.
En punkt på det 100 meter långa gummibandet efter att man har dragit ut det till 150 meter kommer se sina närmaste grannar vid 1,5 meters avstånd, nästa granne vid 3 meters avstånd, nästa granne vid 4,5 m, nästa 6 m, nästa 7,5 m, nästa 9 m, 10,5 m, 12 m, 13,5 m och den 10 meter bort vid 15 meter bort.
På samma tid som den närmsta grannen bara flyttat sig en halvmeter så har grannen 10 meter bort flyttats 5 meter.
Notera att om du har ett 100 meter långt gummiband och istället för att rita dit punkter vid varje meter så ritar du dit punkter slumässigt, så vissa punkter har sina närmaste grannar längre bort eller närmre, varierande i bägge riktningar. Drar du ut bandet till 200 meter så kommer fortfarande avstånden från vilken punkt som helst till vilken annan punkt som helst att ha dubblats.
Ska man tänka på att himlakroppar nära varandra hålls ihop av gravitationen då rummet mellan dem inte är långt nog för att inflationen ska separera himlakropparna från varandra så får man frångå gummibandsliknelsen något.
Tänk dig samma scenatio som innan med ett 100 meter långt gummiband som man slumpmässigt ritar ut en massa punkter på. Tänk dig att du på vissa ställen får många punkter som klumpat ihop sig på ett ställe och att du på andra ställen inte får några punkter, där det är mycket tom rymd.
Sen tänker vi abstrakt att det finns en brytpunkt där balansen skiftar, så är punkterna närmare varandra än säg 1 cm så är gravitationen starkare än inflationen från rummet däremellan.
Tänkt dig då att överallt där du har punkter som är nära varandra, säg 1 cm eller närmre, där sätter du en genomskinlig icke-elastisk tejp på gummibandet så de delarna på gummibandet inte kan dras ut.
Då när du drar ut ditt 100 meter långa gummiband till 200 meter så kommer punkterna som låg nära varandra att fortsätta ligga lika nära varandra, men överallt annars så har allting annat expanderar bort från varandra på samma sätt som beskrivet ovan.
Så höga densiteter med materia hålls ihop precis som det gör i vårt solsystem. För att vårat solsystem ska separeras av inflationen så måste avstånden bli längre, eller så får vi vänta tills den dagen inflationen sker snabbt nog mellan de korta avstånden, vilket dröjer tills den accelererande inflationen blivit snabbare, så den är snabb nog på kortare avstånd för att övervinna gravitationen på samma avstånd.
Ett par punkter värda att nämna är att det går inte säga om denna effekten kommer från en effekt från rummet eller en effekt mellan materia.
Materian accelererar inte genom denna effekt, utan den är i vila. Avlägsna galaxer kan röra sig bort från oss såväl nära ljusets hastighet som snabbare än ljusets hastighet. Det är ingen hastighet den avlägsna galaxen har fått energi till, utan det är en förflyttning av sin position den har relativt oss, så vid den punkten från oss där saker flyttas bort från oss snabbare än ljusets hastighet har vi en händelsehorisont. Det som flyttas bort från oss snabbare än c vid händelsehorisonten kan vi aldrig komma i kontakt med igen om inte inflationen vänder och minskar. Om inflationen fortsätter accelerera så kommer punkten som flyttas bort från oss snabbare än c att komma närmre med tiden.
Händelsehorisonten kommer närmre i takt med att den accelererande inflationen blir snabbare så att det behövs kortare avstånd för att expansionen ska flytta en punkt bort från en punkt snabbare än c.
Efter mer tid är händelsehorisonten så nära varje enskild punkt, som alla då har sin egna händelsehorisont, att allt som är nära punkten flyttas bort från denna snabbare än c.
En punkt precis bredvid en punkt flyttas iväg snabbare än c och försvinner bort.
Då har vi Big Freeze och total entropi.