Ställ era random astronomifrågor

Även de närmaste stjärnorna ligger många ljusår bort, och har så vitt man vet inga planeter i omloppsbana. Än mindre några beboeliga planeter, de som möjligen skulle kunna hysa liv är ännu längre bort. För att hysa liv på en planet krävs dessutom mycket speciella omständigheter ifråga om avstånd från dess sol, vilken typ av sol det rör sig om, planetens storlek, förekomst av vatten, månar, atmosfär och skyddande magnetfält.
Med tanke på att vår egen sol ligger 8 ljusminuter bort (!), är det ofattbara avstånd vi talar om.
Förmodligen räcker inte all den samlade energi som jorden kan producera till att få upp en farkost i den hastighet som skulle behövas.

Visst finns där planeter i våra grannsystem, bl.a. en bekräftad kring Proxima Centauri. Ungefär samma storlek som jorden samt i habitabla zonen, vilket innebär att flytande vatten skulle kunna existera där.

Möjligen fel typ av stjärna dock, röd dvärg.

Vad jag förstår räknar man med att hitta fler planeter, finns inget som säger att t.ex. Alpha Centauri inte skulle ha planeter, särskilt som den är i princip identisk med vår sol.

Dock har du rätt i att det är alldeles för lång borta för att vi ska kunna resa dit och titta efter.

Jag föreslår att du frågar i filosofiforumet istället, din frågeställning har egentligen ingenting med astronomi att göra. Men jag förstår att det kliar.

Man skulle kunna komma upp i enorm hastighet med en farkost som drivs av atomvapen, åtminstone några procent av ljushastigheten, se https://en.wikipedia.org/wiki/Project_Orion_(nuclear_propulsion) . Visst det duger inte för att nå annat än de allra närmsta stjärnorna inom en människas livstid men att försätta besättningen i någon sorts dvala känns ju åtminstone som att det skulle vara fysiskt greppbart i framtiden. Sedan hoppas jag ju på betydligt snabbare resande än så men med känd fysik så blir det inga interstellära nöjesresor direkt.

Men det som känns fullt realistiskt är inte att att få kontakt med andra civilisationer genom att fysiskt resa dit eller att de reser till oss utan att vi kommunicerar med radio eller ljus, det går ju som bekant med ljushastigheten. Jag hoppas och hoppas att vi en dag ska få kontakt den vägen, helt otroligt känns det väl inte att det kommer att ske.

Det är egentligen omöjligt att svara på. Det skulle ju kräva att någon har mer kunskap än forskarna själva. Men det är nog inte helt omöjligt att vetenskap kommer nå en peak, och att det därefter tappar i intresse och mest kommer vara ett ämne för historiker. Varför? Därför att iaf fundamental fysik ju faktiskt håller på att både bli väldigt svårt och väldigt dyrt, utan att längre ge så mycket tillbaka i utbyte. Kanske t o m att vi har nått denna peak nu. Peak science. Pessimistiskt scenario, men kanske ändå sant.

Men det finns ju också optimister. En sådan är Kip Thorne, som f ö var både vetenskaplig konsult och en av initiativtagarna till filmen Interstellar. Just han är en sån som har studerat sci fi-idéer som maskhål och tidsresor från ett vetenskapligt perspektiv. I den här artikeln om maskhål och tidsresor funderar han på (och räknar på) gränserna för vad en "arbitrarily advanced civilisation" skulle kunna ta sig till!:
http://authors.library.caltech.edu/9262/1/MORprl88.pdf

Lite mer om Thornes idéer: http://www.space.com/28000-physicist-kip-thorne-wildest-theories.html

Blir inte sämre av att han faktiskt är högt respekterad bland fysiker.

Får mig att tänka på filmen pandorum 😉

Eller StarTrek när de hittar en Voyager långt ut i rymden

https://www.youtube.com/watch?v=gxAaVqdz_Vk

Det vore ju spännande nog att få sådan kontakt, och det kan väl vara möjligt. Det kräver förstås att planeten vi kontaktar ska ha en civilisation motsvarande vår egen för att nån kommunikation ska vara möjlig. Att fysiskt resa till andra solsystem eller andra galaxer är nog tyvärr omöjligt, åtminstone om man ska tro Einstein och andra som borde veta.

"Peak Science" ????

Menar du allvar nu, eller vad?

Du kanske borde ta dig en rejäl titt på tex vår vetenskapshistoria och idéhistoria osv.
Och med det i bakfickan borde du så sakta komma till insikt om hur vår vetenskap genom tiderna alltid "gått vidare".
Olika tider ger sina särskilda förutsättningar, som även påverkar den samtida vetenskapen. Resultatet blir ett slags "tidstypiskt" vetenskapsparadigm
Som i stort sett fungerar som en magnet, som ett centraum , för alla den tidsrelaterade utvecklingen.
Det blir något att samlas kring, så att säga ...

Men - varje paradigm är dömt till sin egen undergång. Det ligger i paradigmets natur.
När det nått sin fulla höjdpunkt, då uppnås ingen "Peak Science", utan då är tiden mogen för nya insikter och upptäckter att börja synas, och starkare och starkare börja konkurrera med det rådande paradigmet.

Till slut växer sig de nya faktorerna sig så starka att ett nytt paradigm börjar bli synligt.
Ett paradigm som, precis som de andra föregående, kommer att fungera som en "enande kraft", som en magnet och ett centrum, som kommer att representera den samtida utvecklingen


Om du inte ser några större landvinningar numera så kan det ha mer att göra med att det rådande paradigmet står inför sin snara död, än att utvecklingen har stannat, att något slags "Peak Sceince" har uppstått.


Vårt nuvarande paradigm har tjänat oss väl.
Men det har de föregående också.
Och bara för att utvecklingen gått vidare så innebär det inte alltid att det tidigare varit fel.

Som tex den celesta mekaniken. Den sågs som det representativa för den samtida vetenskapliga utvecklingsnivån, och den fungerade lika bra då som den gör nu.
Men den var inte "sista spiken", inte på något sätt.


Vi kommer att komma vidare från vårt nuvarande vetenskapliga paradigm också.


Men jag tror att du är förblindad av det rådande paradigmets begränsningar.
SÅ förblindad att du inte riktigt inser att de föregående paradigmen Också medförde begränsningar.
Begränsningar som var så absoluta (precis som nu) att de påverkade sättet man tänkte på.

Dvs för bara hundrafemtio år sedan tex. Då dröjde det Ett Helt År för dig att få ett svar på det brev du hade skickat till sin kompis i Indien.
Ett helt år ...
Så lång tid tog det för ett fartyg att segla fram och tillbaka på handelsrutten Västeuropa - Sydostasien. Det tog ca ett år eftersom de var tvungna att följa de globala vindarna.

Så där kan du prata om "stora avstånd".
Och hur de avstånden direkt påverkade sättet man tänkte. Dvs man förvändatade sig inte att få ett svar på direkten när man skickade brev till kolonierna.

Men idag ... idag är de avstånden bara i form av Millisekunder.
Och pga av utvecklingens gång har vi färsk frukt på vintern, i vilken närbutik som helst. Färsk Exotisk frukt också.

Hade du ens kunnat drömma om att sitta och prata med videolänk i direktsändning mellan kontinenter, från andra sidan Jorden, då för hundrafemtio år sedan?
Nej, det hade du inte.
Och om någon hade föreslagit det för dig, då hade du bara ryckt på axlarna och trott att det var nån vansinnesdåre.

Med Dåvarande vetenskapliga paradigm (segelfartyg) hade ingen kunnat resa till Månen.
Det hade varit en omöjlighet, en Absolut omöjlighet.

Ändå har vi rest till Månen ...


Förstår du?

Bara för att vi inte kan något Nu, eller för att vi inte förstår något nu, innebär det inte på något sätt att det alltid måste vara så.

Vad är det du har frågat?

Menar du hur vetenskaperna kommer att reagera på upptäckterna av utomjordiskt liv?
Isf förklarade jag väl hur det kommer att se ut.
Och varför.

Dvs Upptäckter av utomjordiskt liv kommer, av ganska så naturliga skäl, väcka ett starkt intresse och en stor nyfikenhet - en vilja att veta mer.

Dvs det kommer att ge upphov till ett intresse som kommer att vara så mycket större än det som vanligtvis brukar uppbringas för fynd av en traditionell geologisk natur.
När det bara har handlat om att bara registrera en ny stjärna, en till ny stjärna, osv.
Eller en ny exoplanet, en till ny exoplanet osv.
Då är intresset så litet att man omedelbart hastar vidare, till nästa ny stjärna, nästa ny exoplanet.

Men det är annorlunda med liv.
Upptäckter av liv, av spår efter liv, det ställer allt på sin spets.
Det kommer inte längre att gå längre då, att bara hasta vidare till någon annan stjärna, någon annan exoplanet.
När vi hittar spår av liv - då kommer intresset att Stanna där.
Man kommer att stanna kvar länge och försöka hämta ut så mycket information som bara möjligt.

I Synnerhet om det hittas på en näraliggande planet.
Som tex Alpha-systemets planeter.
Då kommer flera instrument att låsas vid den/de planeterna.


Och de kommer de Övriga vetenskaperna att ta vid.
För det är de som har den största, djupaste och bredaste kunskapen.
Det är de som har den stora personalstyrkan.
Vem kommer att vara bäst lämpade för att analysera dessa liv-planeters atmosfärer? Biokemister med all sin samlade kunskap, eller några få NASA-anställda?


Men, detta är bara ett "First Scenario" jag tar upp.
För dessa fynd kommer att börja komma in i samma takt som upptäckterna av "Goldilock Planets".
Och i samma takt ökarmängden analysbar information.
Och det är int information som astronomer har minsta kunskap om.
Det är information som biologer har kunskapsföreträde till.



Till detta kan det ju också komma upptäckter av "signaler".
Sådana signaler kommer naturligtvis att bli föremål för dechiffreringsförsök.
Och ... har du tänkt på vad som kan hända Efter att de blir deschiffrerade ... ?
Då står man där med ett stycke information som även den kommer att bli Analyserad.
Analyserad av den ämnesexpertis som informationens innehåll vänder sig till.

Det är inte något som astronomer kommer att ha kunskaper om.
Och när du tänker på "signaler" så måste det kanske inte handla om riktade sådana.
Dvs varför måste det vara signaler som medvetet är skickade till just oss, och som innehåller "hälsningsmeddelanden"?
Är det inte större chans att kommer att vara tal om uppsnappade kommunikationssignaler, dem emellan ...

Dvs då kommer informationen att vara av en mer allmän natur. Som kommer att skvallra om deras vardag, deras sätt att leva på, om deras beteende och kognitiva förmåga osv.
Allt sådant som ämnesexperterna torde vara som bäst lämpade till att analysera - inte astronomer som saknar den kunskapen.

---

Kort sagt - astronomin inkluderar inte frågan om liv.
Astronomin har sedan sin tillkomsty fokuserat på allt det, i rymden, som inte är liv.

Och astronomin kommer att fortsätta med det, även långt efter att vi funnit spår av liv och liv.
Men då kommer de vetenskaper som är bäst lämpade att hantera frågor av livskaraktär att ta över.

Jag frågar hur det ska gå till rent praktiskt när exvis biologerna tar över astronomin, ska de lägga ytterligare tio år av universitetsstudier till sin utbildning?

På vilket vis skulle det vara enklare att analysera planeter i våra grannsystem, givet de tekniska begränsningar jag tidigare redovisat?

Hur bedriver man biologisk forskning på exoplanter utöver spektralanalys av deras atmosfärer?

Vi kan börja där.

Vad jag inte frågade efter var en långrandig upprepning av vad du redan skrivit, som om jag inte förstod.

Det du ger uttryck för är egentligen samma sorts mentala spärr som jag har försökt problematisera tidigare. Samma sorts mentala spärr som även jag själv har blivit infostrad i, så tro inte att jag anklagar dig för något ...

Dvs vi har en tendens - rätt eller fel är ingen lätt sak att bestämma utan riktig kunskap - att "rymden" och de objekt som finns däri egentligen bara är en och samma "bakgrund.
Vi har inget rikigt "djupseende" när det kommer till rymden helt enkelt - bortsett från den djupuppfattning som det "klassiska" Solsystemet har Lärt oss att känna.

Och pga det så är det inget konstigt att du uppfattar våra närmaste grannstjärnor som praktiskt taget lika avlägsna som resten av Universums alla andra stjärnor.
Så, om man alltså hade den grundinställningen, då blir det nog naturligt att man avfärdar alla möjligheter till närmare, djupare analys och förståelse av våra närmaste grannsystem, och ger dem samma relativistiska betydelse (icke-betydelse) som de som befinner sig 1500 ljusår längre bort.
Enligt det sättet att argumentera hade det alltså kvittat lika vilka system man hade fokuserat på, för det hade varit precis lika meningslöst 1500 ljusår bort som på 5 ljusårs avstånd.



Du avfärdar alltså något med argument som bygger på en relativisering av allt vi vet.

Jag menar, 4.5 - 10 ljusårs avstånd är ett praktiskt Hanterbart avstånd.
Det hade tex varit Praktiskt möjlilgt att skicka laserstrålar dit, vilket det inte hade varit med 1500 ljusårs avstånd.

Du Vet helt enkelt inte vilka metoder som kan användas i arbetet med att försöka analysera, hämta information, från dessa grannsystem.
Du vet det inte eftersom det aldrig har gjorts.

Dessa grannsystems planetsystem har inte ens blivit kartlagda.
Dvs vi har inte minsta susning om hur många planeter där finns och vilka omloppsbanor de har.
Men allt det hade kunnat vara genomförbart.
Med rätt tekniker, rätt instrument, rätt metoder.

Men något sådant hade däremot inte gått för de på 1500 ljusårs avstånd.
På 1500 ljusårs avstånd finns det hittils bara en sak att göra - att räkna, den ene efter den andre.



Vi har kartlagt vårt solsystem, med dess små månar och miniplaneter. Ja, t.o.m. asteroider har hittats och kartlagts.

Det har skett pga att vi har fokuserat på det.
Något vi alltså inte har gjort med våra grannsystem.
På, som närmast, 4 1/2 gånger längre bort än Solsystemets yttersta gräns.
Ja, t.o.m. kortare avstånd än så med tanke på att det är till stjärnan avståndet räknas, inte till dess avlägsnaste gräns som är allra närmast vår avlägsnaste gräns.

Så - kan vi alltså kartlägga allt i vårt solsystem - då borde vi faktiskt klara av att göra ett väldigt bra försöka att börja kartlägga även vår närmaste stjärnas planetsystem.


Avståndet är Inte så omöjligt långt bort som du inbillar dig.

Det som krävs är ett stort, ett längre, aktivt arbete. Som involverar större delar av Jordens kompetenta.
Tänk på att det har tagit lång tid, och stort engagemang, för oss att lyckas kartlägga vårt eget solsystem också.
Det var inget som gjorde på astronomins Dag 1 ...


Det verkar som att du Medvetet vill undvika att ens försöka.
Jag förstår inte ett sånt sätt att tänka.
För hur kan du inte vara intresserad av våra närmaste motsvarigheter i rymden?

Hur?

Du argumenterar ju på samma sätt som att upptäcktsresande inte borde segla ut på haven eftersom de kanske hade trillat ner för kanten av Jorden vid havens slut, eller nåt sånt.
Att det inte finns något bakom den dörre som är stängd - för att du inte ser det och dörren alltid varit stängd.



Men, som tur är så har privata finansiärer gått in och har satt igång projekt som faktiska ska fokusera på våra allra närmaste grannsystem.
Och jag kan inte fatta att det behövdes !!!
Jag tycker att det är tjänstefel av högsta klass att de stora astronomi-länderna inte har haft det fokuset där tidigare.

Ja, att inte ens vilja försöka kartlägga våra närmaste grannar, att hellre välja att titta 1500 ljusår bort - det ÄR tjänstefel. Det Är förskingring av offentliga medel.