Ställ era random astronomifrågor

Om masstätheten i universum varierar, är det då möjligt att detta kan orsaka det observerbara universumets accelererande expansion, rent teoretiskt? Om vårt observerbara universum befinner sig i ett område där masstätheten är gles, så kanske det är tätare med materia utanför horisonten?

Även om universum är homogent samt isotropt, så förekommer det väl lokala avvikelser? Vi kanske bor i en gles ficka? Gravitationen från områden utanför det observerbara universumet har en högre masstäthet och dess gravitationsfält får det observerbara universumet att accelerera i sin expansion?

Jag kanske skulle ha vänt mig till filosofidelen?

Hur tänker du nu? Rymdfärjorna kunde återanvändas flera gånger. Detta är mer avancerat än Apollokapslarna som bara kunde användas en gång. Det hände dödsolyckor med rymdfärjorna men det gjorde det även i Apolloprojektet.

Mars är *mycket* längre bort. Istället för en rymdfärd på ett par dagar handlar det om flera månader. Mars är betydligt större än månen och har större gravitation, vilket gör det svårare att landa men ffa att ta sig därifrån, om man jämför med månen.

Du tänker nog fel men du kan ha rätt ändå.

Felet: Enligt skalteoremet som upptäcktes redan av Newton, så påverkar inte yttre massor de inre i en sfäriskt symmetrisk fördelning. Den yttre högre densiteten kan helt enkelt inte dra de inre delarna utåt.

https://en.wikipedia.org/wiki/Shell_theorem

Rättet: Det kan ÄNDÅ vara såsom du säger att om vår galax råkar finnas i ett område med lägre medeldensitet och det INTE finns någon mörk energi, så kan detta ge iaf liknande observationella effekter som om universum är homogent och HAR mörk energi. Hur? Ärligt talat inte helt hundra själv på det. Frågan är faktiskt inte helt enkel. Vad ÄR det egentligen som man kan se? Det hela kompliceras av att man ser de största effekterna på stora avstånd, men att detta ju då också visar hur universum såg ut för länge sen (eftersom ljuset inte rör sig oändligt fort). Och för att räkna på detta räcker det inte med Newtons teori, utan man måste använda Einsteins om krökt rumtid och så. Detta finns det dock de som har gjort och nått fram till just en liknande slutsats som du. Se mer i länken.

https://en.wikipedia.org/wiki/Dark_energy#Alternative_ideas

Det har testats redan och tiden går långsammare så du är yngre än de kamrater du återser på jorden när du kommer tillbaka.

När fan har det testats utanför teorin?

Du frågar alltså om astronomi (eller fysik egentligen) men är inte intresserad av svar? Tramsigt imho, men möjligen ok här.

För ev andra som undrar om tidsdilatation inkl om experiment och observationer är detta ganska bra:

https://en.wikipedia.org/wiki/Time_dilation

Varför hänger du i en tråd om frågor om astronomi, när du verkar ovidkommande svar, och är rätt nonchalant?

Min fråga till dig, då du uppenbart inte är ett stjärnskott.

Varför kan vi uppfatta stjärnor som röda trots att dess emissionsmaximum ligger utanför det synliga spektrum ett? Alltså våglängden för emissionsmax. Handlar väl om rödförskjutning, jsg förstår inte riktigt anledningen. Varför kan vi exempelvis se infrarött ljus trots att det är utanför synliga spektrumett?

Köpte nyligen på mig ett intropaket bestående av en Celestron 25x70 och vad jag insåg i efterhand var ett alldeles för billigt/kort stativ samt en bok om intressanta saker att titta på med kikare. Den boken blev dock avbokad för den var tydligen slut i lager. Så nu sitter jag här utan min astronomi för nybörjare bok.
Vad förutom månen och såklart då jorden (vilket var lite meningen med att jag köpte kikare och inte propert teleskop) är sevärt genom kikare?

Rött är inte utanför vad som är synligt för oss. Inga problem där.

Vi kan inte se infrarött ljus. Vissa teleskop kan registrera infrarött ljus. Bildinformationen tolkas sedan visuellt till något vi kan se. Vanligtvis petas den infraröda informationen upp till rött som vi kan se.

Fast varför kallas vissa stjärnor för röda stjärnor trots att våglängden för emissionsmaximum ligger utanför det synliga området? T.ex. 890 nm?

Därför att våra ögon uppfattar de som röda. Det är lättare att identifiera något som är rött eftersom det är en färg vi kan se än att hela tiden skanna natthimlen med IR och UV kameror även om natthimlen ser helt annorlunda ut i IR och UV. En del objekt är dock helt osynliga i synligt ljus och förblev därför oupptäckta tills vi utvecklade teknologin att upptäcka de. Så när de upptäckte de så blev de döpta med sin dominerande våglängd i namnet. Röntgenbinärer t.ex.