Ställ era random astronomifrågor

Jag tror att Bara-Robin och MeanME pratar förbi varandra lite.

Som jag har förstått det (jag är ingen kosmologiexpert, har bättre koll på framför allt stjärnbildning) så ligger det till så här (med risk för att upprepa vad andra redan sagt):
Tänk er rummet fyllt med en massa linjer i ett tredimensionellt rutnät. Rutorna i detta nät växer hela tiden. Detta betyder dock inte att en meter blir längre och längre, för den fastställs inte av rutornas storlek (vi definierar en meter som den sträcka som ljuset färdas på cirka en trehundramiljondels sekund).

Runt omkring i detta rutnät ligger det stjärnor och planeter utströdda. Att rummet växer betyder inte att stjärnorna och planeterna följer med i denna tillväxt, de behåller sin storlek. Om vi hade haft två fritt liggande stjärnor på såpass stort avstånd från varandra att de inte påverkade varandra med gravitationen nämnvärt så hade de avlägsnat sig från varandra. Eftersom de flesta stjärnor ligger i galaxer så håller de sig dock bundna av galaxens gravitation, och galaxerna i en hop håller sig också bundna, trots att linjerna i rutnätet avlägsnar sig från varandra. Det är först på galaxhopskalor som kroppar börjar följa universums expansion, för där är gravitationskrafterna för små för att motverka denna.

De här linjerna är dock osynliga, närmare bestämt så finns de inte. Eftersom rörelse är relativ så kan man definiera koordinatsystem som är stilla relativt en galax men rör sig relativt en annan, och omvänt.


Ljusstrålens frekvens beror på utsänd frekvens, samt avsändarens och mottagarens relativa hastigheter, inget annat. Om denna hastighet existerar på grund av jetmotor eller universums expansion spelar ingen roll. Så en solostjärna som ligger så långt bort att vår galax inte har något betydande gravitationellt inflytande på den kommer att avlägsna sig från oss, och vi kommer att se dess ljus som rödförskjutet (fast en solostjärna på så långt håll kommer att vara så ljussvag att den inte kan detekteras).


Rummet är inte en vätska eller eter. Man kan inte röra sig relativt rummet, bara relativt andra kroppar. Du kan inte markera en plats i rummet.



Om man ska säga om rummet "skapas" eller växer är nog bara en fråga om terminologi, men att stjärnor inte skapar rum är vi nog alla överens om. Rummet växer och i där ligger stjärnorna och skvalpar.

Nej okej, jag missuppfattade nedanstående då, som du höll med om var rätt frågeställning.


Sedan skrev jag då att det inte var korrekt, och du skrev att jag hade fel, och att ingen hade påstått det.

Jag håller med om allt, utom användandet av ordet "skapas"! Bra skrivet.

Ingen har påstått något annat.
Som ovan.
Dito.
Jupp.
Där håller jag inte med terminologin, rummet sätter upp premisser tex för ljusets hastighet.
Att färdas genom rummet resulterar i begränsningar och kan registreras av en oberoende observatör. Vem av dem som rör sig går dock inte att avgöra men att konstatera att en rörelse sker går.
Vad jag menar här är att i ett system där gravitationen påverkar kroppar och rymden växer borde denna tröghet vara att likställa med en rörelse i rummet.

Ta två stora kroppar som befinner sig i jämnvikt i rymden.
Universums expansion uppvägs exakt av deras gravitation.
Utan gravitation skulle dessa kroppar glida ifrån varandra ut i världsrymden.
Men pga gravitationen kan du uppnå en jämnvikt så att de befinner sig på samma avstånd över tid.

Byt ut dessa enorma kroppar mot två rymdskepp med samma avstånd.
De påverkar varandra gravitationsmässigt så obetydligt att det kan negligeras.
De kommer att börja glida ifrån varandra.
Hur ska de då kunna behålla detta avstånd då över tid?
Jo de måste starta upp ena eller båda motorerna och börja "färdas mot varandra".
Du måste tillföra minst ena objektet i denna modell rörelse för att en jämnvikt skall kunna uppnås.

Därav anser jag att du inte kan avgöra initialt hurvida du är "fixerad i rymden" av gravitation eller att du befinner dig i rörelse. Båda systemen kan jämnställas med att de befinner sig i rörelse.

Apropå Kosmologi.

Dark Matter, Dark Energy: The Dark Side of the Universe - Prof Sean Carroll

1. Fundamental Building Blocks
2. The Smooth, Expanding Universe
3. Space, Time, and Gravity
4. Cosmology in Einstein's Universe
5. Galaxies and Clusters
6. Gravitational Lensing
7. Atoms and Particles
8. The Standard Model of Particle Physics
9. Relic Particles from the Big Bang
10. Primordial Nucleosynthesis
11. The Cosmic Microwave Background
12. Dark Stars and Black Holes
13. WIMPs and Supersymmetry
14. The Accelerating Universe
15. The Geometry of Space
16. Smooth Tension and Acceleration
17. Vacuum Energy
18. Quintessence
19. Was Einstein Right?
20. Inflation
21. Strings and Extra Dimensions
22. Beyond the Observable Universe
23. Future Experiments
24. The Past and Future of the Dark Side

Cosmology: The History and Nature of Our Universe - Prof Mark Whittle

1 The Journey Ahead
2 Denizens of the Universe
3 Overall Cosmic Properties
4 The Stuff of the Universe
5 The Sweep of Cosmic History
6 Measuring Distances
7 Expansion and Age
8 Distances, Appearances, and Horizons
9 Dark Matter and Dark Energy—96%!
10 Cosmic Geometry—Triangles in the Sky
11 Cosmic Expansion—Keeping Track of Energy
12 Cosmic Acceleration—Falling Outward
13 The Cosmic Microwave Background
14 Conditions during the First Million Years
15 Primordial Sound—Big Bang Acoustics
16 Using Sound as Cosmic Diagnostic
17 Primordial Roughness—Seeding Structure
18 The Dark Age—From Sound to the First Stars
19 Infant Galaxies
20 From Child to Maturity—Galaxy Evolution
21 Giant Black Holes—Construction and Carnage
22 The Galaxy Web—A Relic of Primordial Sound
23 Atom Factories—Stellar Interiors
24 Understanding Element Abundances
25 Light Elements—Made in the Big Bang
26 Putting It Together—The Concordance Model
27 Physics at Ultrahigh Temperatures
28 Back to a Microsecond—The Particle Cascade
29 Back to the GUT—Matter and Forces Emerge
30 Puzzling Problems Remain
31 Inflation Provides the Solution
32 The Quantum Origin of All Structure
33 Inflation's Stunning Creativity
34 Fine Tuning and Anthropic Arguments
35 What's Next for Cosmology?
36 A Comprehensible Universe?

Om det skulle vara någon som är intresserad av dessa, skicka ett PM.

En följdfråga blir då hur man skall se på ett jämnviktssystem som detta över väldigt stora avstånd, där universums expansion överstiger 1 eller 2c?

Jag skrev aldrig att det är stjärnan som står bakom "skapandet" utav rummet kring den.
Där satte du spiken i lådan, perfekt formulerat!

Vad är det för tröghet du talar om?

Det kraft som gravitationen ger som motverkar att en kropp fritt följer med i uni. expansion i ett multikroppsystem. Den kan du se som en form av tröghet.

Menar du den dragningskraft som påverkar en kropp, som kommer ifrån andra kroppar med massa?
Framför allt, varför ska man likaställa den kraften med rörelse? Rörelse är relativ som du vet, och då relativ med andra massor, inte relativ med rymden då det inte finns några punkter i rymden.

Jag läste att om du reser i ljusets hastighet i ett år så har det egentligen gått typ hundra år för oss här på jorden.

Åldras man annorlunda under den restiden och är jag hundra år äldre när resan är slut? :P

När du färdas snabbt, så saktas din klocka ner. Ju närmare c (ljusets hastighet i vakuum) du kommer, desto mer kommer tiden att sakta in.
Allting saktas ned, så även åldrandet.
Låt säga att du vill "åka in 10 år i framtiden" på en månad. Alltså att det går 10 år på Jorden och en månad för dig, som resenär i din farkost. I det här exemplet så måste du då hålla en konstant hastighet utav 99.99305556% utav c, alltså 299,771,639 meter per sekund eller 1,079,177,900.4 km/h.
Att hålla den här hastigheten ut i rymden i en halv månad, för att sedan vända tillbaks mot moder Jord i samma hastighet igen, hade ändå inte tagit oss så långt hemifrån. Bara lite längre än en sjättedel mot vår närmsta granne, Proxima Centauri!