Citat:
Ursprungligen postat av
400Ben
Mörk energi = Som energi, fast vi kan inte se det.
Mörk materia = Som materia, planeter osv, fast vi kan inte se det.
Nu chansar du om mörk energi. Mörk energi har den *mycket* speciella egenskapen att den uppför sig dynamiskt som den kosmologiska konstanten i Einsteins fältekvationer i den allmänna relativitetsteorin:
Tänk dig en gas som har en viss total energitäthet (pga temperatur OCH massan via E=mc^2). Mörk energi har ett tryck som är lika stort som energitätheten (energitäthet mäts i J/m^3=Nm/m^3=N/m^2 som är samma enhet som för tryck), redan detta *väldigt* speciellt och omöjligt med vanlig materia, men där detta enorma tryck dessutom är *negativt*.
Detta är så konstigt att man med fog kan undra över varför någon ens har funderat på möjligheten! Svaret är att den kosmologiska konstanten faktiskt är en väldigt naturlig extra del i Einsteins fältekvationer, iaf teoretiskt. Ett annat svar är att en ev vakuumenergi faktiskt måste uppföra sig så pga kravet om Lorentzinvarians. Dvs att alla referensramar ska vara likvärdiga. Och därför identifieras ofta den mörka energin med vakuumenergi, även om det iofs har andra problem (teoretiska försök till att beräkna vakuumenergin med kvantfältteori ger ett lite för högt värde om man säger så. Typ 10^120 gånger för stort.). Och så finns det en teori för skalärfält (något i stil med elektriska fält, men alltså något annat -- elektriska fält är ju t ex ett vektorfält) som uppför sig precis så där, där ett exempel faktiskt är inflationsteorin, där inflationen orsakas ett skalärt fält som kallas för inflatonfältet.
Existensen av den mörka energin upptäcktes när man man anpassade teoretiska parametrar till nya kosmologiska mätdata (från avlägsna supernovor). Dvs det första man upptäckte var att teorin helt enkelt inte stämde om man inte hade med en kosmologisk konstant. Så då lät man även den vara en anpassningsbar parameter (ungefär som i linjär regression, men lite mer komplicerat), och då ramlade den nuvarande bilden ut att den mörka energin just nu är universums dominerande energiform. En självklar invändning är att det skulle kunna vara fel på teorin. Parameteranpassar man en knasig teori så blir det knasiga resultat. Och visst, så KAN det vara. Men sen har man kommit på ytterligare ett sätt att mäta universums energifördelning, utifrån observationer av den kosmiska bakgrundsstrålningen, och den ger SAMMA sjuka resultat. Så då måste vi kanske ändå tro på det här...
Brukar ge lite länkar till såna här inlägg, men den som verkligen vill kolla upp om jag bara svamlar eller ej klarar säkert av själv att googla på "inflatonfältet" osv.