Ställ era random astronomifrågor

Den dagen det bekräftas kommer du veta om det

Självklart skrivs artiklar för att få läsare och då vinklas/överdrivs saker för att låta bättre än vad det är.

Javisst. Universum är tydligen platt och oändligt, det är etablerat konsensus. Och redan det innebär att multiversum existerar (Max Tegmarks typ 1 multiversum). Rummets accelererande expansion gör så att olika delar av universum isoleras komplett från varandra, såna regioner är oskiljbara från multiversa.

Menar du att endast den synliga delen är ett universum i sig själv? Isåfall borde ju vintergatan "ingå" i ett otal olika universum samtidigt beroende på varifrån betraktaren befinner sig? Låter konstigt. Är det kanske definitionen om vad universum omfattar som spökar i mina funderingar?

Men om det finns en horisont bortom vad vi inte längre kan se eller kausalt interagera med principiellt någonsin, p.g.a. den accelererande rumsexpansionen, då finns det ju per definition multiversum. Eller hur skulle det annars kunna vara? Den enklaste fysiska teorin säger att vi och de är del av samma superuniversum. Men att vi slitits isär av rummets expansion och blivit flera evigt åtskilda Hubble-multiversa.

Okej. För mig omfattar "vårt" univesum all energi/materia som frigjordes vid big bang, oavsett om den nu avlägsnar sig så fort att vi inte längre kan se den.

Då syftar du på multi-bigbang snarare än multiversum. Multiversum handlar om att frånvaron av kausal kontakt. Om bigbang kan betraktas som en händelse som inträffade överallt samtidigt, så finns förvisso kanske kausal kontakt i någon mening, men bara under de första bråkdelarna av en sekund. Aldrig mer. Avstånd som expanderar snabbare än ljusets fart genom rummet från oss, är i praktiken multiversum. Om accelerationen fortsätter så finns snart bara vår galax(grupp) kvar i universum, allt annat är multiversum. Och vi vet att de finns eftersom vi vet att de fanns innan accelerationen gjorde dem till multiversa. Och vi vet att multiversa kan bli universum eftersom vi ser på Hubble-horisonten att det är precis det som händer, än så länge innan accelerationen tagit över och gjort dem till otillgängliga multiversa igen.

Nope. Jag syftar på en multiversum teori där det kan banga lite här och där , i vad vet jag inte, men i denna teorin kan ett universum överlappa ett annat. Att uppgradera en hubble-sfär till ett "eget" universum tycker jag är fel och skulle gärna se papper på att det är allmänt vedertaget. (Vilket du argumenterade för nyss).

Edit. Okej. Multi-big bang, det är definitivt terminologi problem inblandat. Tycker fortfarande det är fel att kalla avlägsna delar av vårt universum som egna universum i ett multiverse.

Det kanske "bigbangar" i vår närhet. Det skulle vi bara uppfatta som att bli överkörda av en vägg av het plasma i ljusets hastighet utan möjlighet till förvarning. Gränser för kausalitet är en mer fysiskt funktionell definition, tror jag.

Max Tegmark skrev klassiskt för 12 år sedan om olika grader av multiversum. Mainstream kosmologi av idag vore nivå 1, platt oändligt universum med varje Hubble-bubble som eget kausalt isolerat universum. Det är klart att det fattas nånting här om vi ska försöka sy ihop det där med vår vardagliga intuition, och vad har vetenskapen annars för uppdrag? Men det lär ta hundra nobelpris innan någon listar ut det här. Astrofysiken är inte färdig ännu. Tegmark bara drar de orimliga konsekvenserna till sin spets.
http://space.mit.edu/home/tegmark/multiverse.pdf

Ja, precis. Det var att du begränsar ett enskilt universum till det "synliga" universum som fick mig förvirrad.

Jag menade "synligt" från någon annan utomversumplats. Det är ingen som vet vad man snackar om i det här sammanhanget. Allvarligt. Nånting måste vika för ny fysik, dagens situation är nästan pinsam. De senaste hundra årens exempellösa framgång i praktik och matematik har låst fast allting vid denna fysiks orimliga slutsatser. Ett viktigt argument för rymdfart och rymdobservation är att vi behöver hitta nånting nytt för att få rumpan ur vagnen. Tyvärr har rymdteleskop och partikelacceleratorer bara bekräftat status quo. Men jag har ingen bättre idé här än mer av samma som misslyckas. Vi får lov att tills vidare acceptera att det är nånting fel på verkligheten (och varför skulle det inte kunna vara det, utan Gud?)

Är det tiden det är fel på? Kvantmekanik antar fortfarande Newtons magiska globalt tickande klocka, medan Relativitetsteori gör ett gummiband av och t.o.m. hål i den. Finns det flera tider samtidigt?? Det mest uppenbara, som tid och subjektivt medvetande, kan vara det svåraste av allt att upptäcka och hantera.

Om ett rymdskepp skulle färdas runt jorden med en hastighet nära ljushastigheten, och vi på jorden skulle skicka radiovågar på ett kontinuerligt sätt mot deras bana.
Skulle det då vara möljigt att kommunicera med rymdskeppet ? Hur skulle isåfall konversationen se ut, pga tids dilatationen? Ber om ursäkt om frågan är dum

Om rymdskeppet haft relativistisk hastighet sedan miljarder år, över tider då universum expanderat betydligt, så skulle de ombord på rymdskeppet se ett mindre universum än vad vi ser, trots att vi är vid samma plats samtidigt. Radiokommunikation kräver nog att man har antenner anpassade till våglängdsförändringen och kanske att man pratar långsamt. De kan få en bra bandbredd när det vi sänder under ett år anländer till dem under vad de upplever vara en dag.