Ställ era random astronomifrågor

Ok, men kommer avståndet mellan stjärnorna i en galax att öka dom också inom en lång framtid när rumexpansionen skenar hej vilt?

Om rumsexpansionen "skenar vilt" så är det till och med möjligt att atomerna slits isär. Det är vad man i den kosmologiska katastrofteorin kallar "the big rip". Om det bara skenar lite lagom så kommer inte stjärnornas inbördes positioner i galaxerna att ändras. Faktum är att lokala grupperingar av galaxer också hålls samman av tyngdkraften, eller rent av rusar mot varandra. Tyngdkraften som verkar mellan galaxerna som är gravitationellt låsta till varandra är alltså starkare än rumsexpansionen. M31, eller Andromeda-galaxen som den också kallas, rusar faktiskt mot Vintergatan med en fasansfull hastighet och kommer att krocka med oss någon gång i framtiden. Då gäller det att ha rosbuskarna i trädgården övertäckta med säckväv så att de inte skadas vid kollisionen.

Det vet vi så klart inte. I LCDM kommer det inte ske om expansionen fortsätter som den gör nu, däremot om den kosmologiska konstanten inte är konstant inträffar det du säger. Energidensiteten av den mörka energin antas idag vara konstant, ökar den är den exponentiella ökningen av rummet så stort att den kan övervinna allt. Inklusive den starka växelverkan som håller ihop atomerna.

Tack för svar!

Finns det något av alternativen som enligt forskare är mest troligt? Det hette visst Big Chill, eller värmedöden. Det lät ju lite dystert. Det innebär väl universums undergång för all evighet? Men det innebär väl egentligen Big rip också?

Varför skulle universums expansion var undantagen i vårt solsystem eller galax, menar du att den inte är märkbar på så korta avstånd?

Jag förstår mycket väl att mitten är ett relativt begrepp och då menar jag att vi inte har en aning om hur stort universum är och vi vet inte var vi befinner oss i detta universum.

Jag tycker det skulle var mer begripligt om universum är oändligt stort för då kan man aldrig befinna sig i mitten. Var man än är är det lika lång åt alla håll och man kan aldrig se var det tar slut.

Problemet blir big bang som inträffade för bara 13,8 miljarder år sedan. Hur har universum du hunnit/kunnat bli oändligt stort? Eller var BB bara en lokal händelse i en del av det oändliga universum.

Kanske för att leka men en tanke jag haft länge, ett super supermassivt svart hål har en gräns då svarta hålens naturlagar inte längre tillåter att det blir tyngre, De blir en big bang.

The big crunch går inte av för hackor den heller. Chill, rip eller crunch. Alla goda ting är tre*. Dessa scenarier leder dock dessvärre till universums undergång. Dåliga nyheter för alla med rosbuskar således. Man har emellertid spekulerat i att en crunch skulle kunna leda till en rekyl och universum skapas på nytt med en ny Big Bang, men det blir ju inte "vårt" universum som uppstår igen, utan ett alldeles nytt universum. Kanske med andra egenskaper än det vi har nu.

*Syffe, bagg och gonorré.

Ja det är det scenariot vi tror kommer att inträffa. När universum når maximal entropi.
Lite slarvigt beskrivet kan vi säga att i Big Chill (Big Freeze) blir skalfaktorn oändligt stor efter en oändligt lång tid. Storleken går mot oändligheten när tiden gör det.

Så i fallet Big Rip kommer detta skilja sig från det jag nyss skrev. Här blir skalfaktorn oändligt stor efter en ändlig tid. Det finns alltså en tid efter Big Bang då detta inträffar. Men när detta inträffar vet vi så klart inte. Jag gav mig på en förklaring för ett tag sedan vad det gäller just detta.
Kvintessens, en modell där vi låter just den mörka energin variera med tiden.

Här är en plot som visar när Big Rip inträffar (i antal år från och med nu), som en funktion av w (tillståndsekvationen).
w=-1 innebär att den mörka energin är konstant, precis som i LCDM. Som du ser är detta en asymptot.
http://m.wolframalpha.com/input/?i=plot+%5Bf%28w%29%3D2%2F%283*%7C1%2B%28w%29%7C*% 282.3*10%5E-18%29*%281-0.3%29%5E0.5%29%2F%2860*60* 24*365%29%5D+from+-3+to+-1


(FB) Mörk energi och dess innebörd

Universums expansion är inte undantagen vårt solsystem eller galax, men tyngdkraften som låser planeterna runt solen och stjärnorna i Vintergatan övervinner den kraft som utvidgar universum. Tyngdkraften låser också galaxer som ligger nära varandra. På mycket stora avstånd är dock tyngdkraften så svag att universums expansion, eller den mörka energin, tar överhanden.

Bara ett litet påpekande. Teorier ska var ganska väl underbyggda teoretiskt men inte validerade genom tester. Hypoteser kan däremot vara lite vildare mer tro och tyckande. Men inom astronomin hör man ofta hypoteser bli upphöjda till teorier, men också att det är lättare att bara lansera en ny teori och låta den gamla falla i glömska.

Det är skälet till att jag tycker att en del gör alldeles för tvärsäkra uttalanden om hur det förhåller sig i rymde.

Ok bra förklaring!

Tvärsäkra är vi så klart inte, däremot kan många missuppfatta vad vetenskap handlar om och tro det.

Vi ser att universum växer och blir större. Vad säger det oss om framtiden?
Vi ser nu att expansionen accellererar. Vad säger det oss om framtiden?

Exempelvis kan Big Crunch aldrig inträffa i ett universum som accellererar och domineras av mörk materia.

Det här med att Big Rip kan inträffa om 22 miljarder år, där är värdet på en variabel helt dragen ur hatten. Vilket gör det så klart väldigt spekulativt.

Tack för förklaringarna igen!

Är inte Big Crunch det som gör det möjligt för universum att återuppstå i cykler med nya Big Bang? Jag minns att det pratades mycket om det när jag var liten på 90-talet.
Hur ser man på detta påstående med dagens kunskaper om det vore Big Crunch som kommer att drabba vårt universum?